Alltså - jag gillar ju Lena Anderssons språk otroligt mycket. Varje bok som jag har läst av henne så blir jag så glad av språket. Och den här boken är inget undantag.
Den här boken är en uppföljning av Sveas son, som berättar om folkhemmets början och uppbyggnad. Dottern handlar om folkhemmets uppgång och fall. Eller åtminstone dessa stora förändring.
Dottern Elsa som satsar på idrotten, som får problem med ätstörningar, som reser till USA som aupair och möter en annan verklighet.
Lena Andersson beskriver problemen sakligt och egentligen ytligt. Men ändå tydligt.
Jag kan verkligen rekommendera boken för läsning. Den är lättläst och nästan svår att lägga ifrån sig.
Ja, det här var ju en spännande bok och berättelsen om en spännande kvinna som jag hade mycket dålig koll på. Och också berättelsen om en spännande tid i början av 1900-talet.
Hilma af Klint var ju en andlig sökare och skulle säkert i dag fått ett antal diagnoser av olika slag. Hon var med i teosof, och var intresserad av spiritistiska samfund, sökte det större och andliga utanför den vanliga kyrkliga sfären. Något som inte var ovanligt vid den tiden.
Men det Hilma af Klint framför allt gjorde var att använda sin konstnärliga talang till att måla abstrakta bilder under andlig påverkan. Bilder som inte visades och som inte hade någon like under sin samtid. Bilder som hon målade till det tempel som hon och hennes vänner tänkte skulle byggas.
Målningarna gömdes sedan undan och förvaltades av en släkting innan de, långt efter hennes död visades upp och räddades för eftervärlden.
Det var en mycket spännande bok om en spännande människa.
Det här var något så ovanligt som en (i mitt tycke) väldigt bra Feel-good. Även om det gick att lista ut redan från början hur det skulle sluta - så funkade konceptet och invecklingarna.
Den röda tråden är "Stolthet och fördom" en bok som återkomma i så många böcker. (En bok som jag kanske borde läsa? Jag har sett filmen, men just den versionen fick inte så bra kritik av huvudpersonen i den här boken...)
Verity är en introvert kvinna i 28-årsåldern. Hon jobbar i bokhandeln som nästan enbart säljer kärleksromaner. Hon har fyra systrar som alla "tar plats". Själv söker Verity mycket egentid och behöver lugn och ro. Men - det visar sig att hon även behöver en pojkvän - för att få tyst på släkt och vänner. Och den påhittade pojkvännen, havsforskaren Peter Hardy, byts ut mot en riktig låtsatspojkvän, som också behöver en låtsatsflickvän för att klara sommarens alla bjudningar.
Ja, ni kan lista ut resten... Men den är ändå ganska komplex, historien flyter på och det är både smålustigt och lite spännande.
Jag kan rekommendera boken. Men varför den ges ut på Historiska medier är för mig en gåta.
Som ett sommarprogram - så känns den här boken. Petra Meda kåserar och beskriver sin uppväxt i Sävedalen, ömsint, klarsynt, med distans och humoristiskt. En lättläst bok där du får en kort inblick i Petra Medes barndom.
Det här är den fristående men fjärde delen om Angelika - ödesgudinnan som har en frisörsalong på Gotland. En frisörsalong där du inte bara kan få håret klippt utan även få ditt liv förändras genom att nya relationer skapas.
Men trots att Angelika jobbar med andras relationer så fungerar det inte så bra med hennes egen. Och det visar sig att hennes pojkvän återvänder till sin tidigare flickvän, som väntar hans barn.
Och själv känner Angelika något i bröstet, en förändring som skrämmer henne och som går och kollar upp.
Jag är inte säker på att jag läst alla tre tidigare delarna, men det är som sagt en fristående del. Och den funkar bra. Feelgood - javisst. Men med lite djup. Enkel att läsa. Men ger inte så mycket avtryck.
Den stora skrivboken handlar om två pojkar som lämnas hos sin mormor eftersom mamma inte kan ta hand om dem under kriget. Boken skrivs ur pojkarna perspektiv, men ändå inte. De har nästan övernaturliga krafter, och ändå inte. Mormodern är inte snäll, men de lyckas hantera sitt liv där.
De träffar en massa olika personer och de hanterar och strukturerar upp sitt liv. Som slutar med att den ena tvillingen flyr. Slut på den boken.
Nästa bok Beviset - handlar om fortsättningen. Fast ändå inte. Eller jo, kanske.
Och sista boken, Den tredje lögnen, då börjar jag undra om något är sant. Vad hade hänt om jag inte hade läst den - då har jag en helt annat syn på de två första böckerna. Och hade jag inte läst den andra så hade jag haft en helt annat syn på den första. Ja, det är oerhört komplext. Och spännande.
Och lite knäppt. De tre böckerna är en stor skröna helt enkelt.
Ok, det här är en lättsam feelgood-roman där allt faller på plats hela tiden. Emily jobbar inom förlagsbranschen och kämpar på med författare och att sälja in deras böcker. Förlaget ägs av ett syskonpar som inte kan dra jämt. Och Emily ligger i skilsmässa och har en son.
Att Emily inte riktigt klarar vardagen utan sin man beror på att hon har en diagos - som hon plötsligt och ganska enkelt får och får ganska fort hjälp.
Ja, det är som sagt en lättsam bok, där det löser sig, även om det är relationsproblem, problem för med företaget och annat. Den här boken gav inte så stort avtryck, men var som sagt lättlyssnad. Men jag tror inte jag vill rekommendera den. Jag blev faktiskt mest irriterad när jag läste den (lyssnade). Men det kan ju ha berott mer på mig än på boken.
Det här är en nyckelroman, av Cecilia von Krusenstjerna (som hon hette då). Nu har hon tagit tillbaka sitt flicknamn, Gyllenhammar.
Boken är på många sätt en smärtsam roman med starka självbiografiska drag om en uppväxt i en familj där fadern är en dynamisk industriledare och mamman har fastnat i ett mönster av att inte kunna ta hand om någon annan än sig själv och sin tvåsamhet med maken.
Vad gör det men en människa som växer upp? Hur präglar det hennes egna förhållanden?
Språket är lätt, men historien är som sagt ibland smärtsam, särskilt som det är så tydligt en självbiografisk roman.
Den saknade systern. I den sista, eller kanske senaste, boken om de sju systrarna så har det snart gått ett år sedan Pa Salt dog. Systrarna ska återsamlas för att ha en minnesstund på havet, där Pa Salt försvann. Alla systrarna har mer eller mindre hittat sin historia.
Men kan det vara så att de har hittat den sista systern? Mycket tyder på det och nu börjar en jakt på denna syster som visar sig bo på Nya Zeeland. En ring är det föremål som bevisar sambandet. Men det är många förvecklingar och de olika systrarna, som befinner sig i olika delar av världen, kopplas in och får letar tillsammans.
Romanen är spännande och det blir många olika trådar som definitivt hänger i luften. Och vem var egentligen Pa Salt? Den här boken känns mer som del två i en triologi - dvs, det berättas en historia, men det är så tydligt att det finns mer och detta inte är slutet.
Tyvärr dog ju författaren Lucinda Riley tre veckor efter boken kommit ut. Men enligt uppgift ska det finnas material så att en sista avslutande del också kan komma ut. Och jag tycker att det behövs - för det saknas flera pusselbitar i detta gigantiska pussel med livsöden och historia.
Går det att lära sig att vara lycklig? Vad är lycka? Micael Dahlén benar ut begreppen och ja, jo, jag skulle nog kunna säga att han tycker att det går att lära sig att vara lycklig.
Att mitt tänkesätt och mitt sätt att förhålla mig till livet faktiskt påverkar hur jag ser på mig själv och min förmåga att känna mig lycklig.
Det här är en bok som jag faktiskt skulle vilja diskutera i en bokklubb. (Fast det har jag inte gjort). Eller med andra vänner en trevlig kväll. Den var lättläst och tänkvärd.
Shirin bor tillsammans med sin man och deras lilla dotter. Mannen är ute i kriget och kommer hem, förstörd av kriget, drogerna och våldet. Livet i lägenheten blir som ett fängelse. Shirin får inga pengar av sin man, hon får själv hitta olika försörjningsmöjligheter, men varje gång stoppar maken henne. Han är våldsam och till slut ger Shirin upp.
Hon får inte hjälp av sin mamma och pappa, men hennes mormor, som har varit i Frankrike och har pengar hjälper henne och dottern att fly. Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig.
Boken är fortsättning på berättelsen om Shirin, om hennes familj, hennes uppväxt, hennes liv och hur kvinnor har det i Iran före och under kriget. En så annorlunda verklighet mot den som jag själv har som erfarenhet.
Och ändå är det mycket som är likt. Om att inte våga lämna, att tro att det ska bli bättre.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken. Den var mycket intressant och den gav vackra och fina miljöskildringar av ett Iran som blomstrar, om god och vacker mat och lukter.
Feelgood. Ja, det kan man verkligen säga. Någon slags happy ending, mycket känslor, människoöden och relationer. Allt i en härlig, småputtig lagom stor blandning.
Funkar det? Ja, absolut. Blir det för mycket ibland. Ja, absolut. Gör det någonting? Nej, det är skönt att det får vara så - att saker kan slås in med en fin rosett och vackert papper och sedan få bli en fin gåva.
Här möter vi Agneta, som närmar sig 60 år. Båda barnen har flyttat hemifrån och hör bara av sig när de vill att hon swishar pengar. Maken tror att de lever i en tvåsamhet och delar hans intressen, medan Agneta gör allt för att göra honom glad samtidigt som hon försöker överleva och vara sig själv. Vem det nu är? Det vet hon inte riktigt själv. Hon känner sig helt färglös och är alltid den på jobbet som ingen kommer ihåg.
Så plötsligt en dag läser hon en annons om att bli au-pair i Frankrike och efter några olika turer befinner hon sig på väg ner till en okänd by, för att ta hand om en okänd pojke - utan att kunna någon franska.
Pojken visar sig vara en äldre svensk man som är på väg att bli dement och som bor på ett stort slott som han delat med sin pojkvän Andrée, en konstnär i många, många år. Sedan ett par år är Andreé död och demensen har blivit värre.
Agneta hanterar både detta, sin egen make Magnus som ringer och ställer krav, och livet i Frankrike på sitt naiva, spontana och aningslösa sätt. Och givetvis blir det, efter olika förvecklingar och olika turer spännande och slutar bra.
Relationer är alltid intressant att ta del av. Även om vi här bara skrapar på ytan. Men - som jag sa i början, det gör inget. Det är skönt. Och det slutar bra.
Det är feelgood på högsta nivå och boken är definitivt läsvärd.
Jag har läst några olika böcker av Håkan Nesser, han har ett speciellt sätt att berätta. Den här boken hör, till skillnad från några andra jag läst, till en av de mer lättbegripliga.
Här möter vi den åldrande Adalbert Hanzon, som kämpar på i vardagen, med krämpor och sviktande minne. En ganska grinig gubbe - men på intet sätt så grinig som hans "kamrat" och dryckesbroder, som han träffar regelbundet. Då de sitter och dricker Whiskey, Trocadero och gnabbas och grälar hela tiden.
Att båda har ett förflutet som inte är det bästa blir klart. Båda har suttit i fängelse, för brott de har begått.
En dag möter Adalbert en person från sitt förflutna, en person som betytt så mycket för honom och som på många sätt påverkat hela hans liv. Men är det hon? Eller är det någon annan? Och vad betyder det i så fall att hon är tillbaka?
Boken är lättläst, spännande och lite småputtrig. En trevlig bok att fördriva några kvällar med.
Detta är tredje delen i Jan-Philipp Sendkers Kina-svit. Jag har läst första delen i sviten: "Viskande skuggor"
Här möter vi återigen Paul som nu lever med sin fru Christin och deras fyraårige son David på ön utanför Hong-Kong. Men så drabbas familjen av det värsta som kan inträffa, sonen David blir kidnappad. Ett fasansfullt dygn följer, men sonen kommer tillbaka.
Men nu måste familjen ta sig till Amerikanska ambassaden, för att få hjälp. Hjälp undan den starka och inflytelserika familjen som kidnappat David och som inte skyr några medel för att få honom tillbaka. Och återigen står Pauls kamrat Zhang till hans bistånd. Zhang som nu har lämnat sin polisbana och är munk.
Paul och Christin flyr och är helt beroende av helt okända människor, som de inte vet om de kan lita på eller inte.
Boken ger inblick i vackert men ett mycket komplicerat och komplext Kina. Om människor och öden som ligger så långt från det som jag har som vardag.
Boken handlar om Shirin och hennes uppväxt i Teheran före och under kriget. Hur det var att växa upp i familjen, med hennes bröder, med hennes farbröder, hennes farmor och mormor. Om huset, maten, lekarna och skolan, affärerna. Och hur kvinnor behandlades och hur hon till slut blev bortgift, mot sin vilja.
Boken ger en fantastisk inblick i en värld som är så främmande från min. En fantastisk inblick i en värld som bär stolthet över landet och över traditionerna - men som också lyfter det som är komplicerat och svårt. Om hur kvinnorna har det i ett samhälle där kvinnorna egentligen inte räknas alls.
En Lucy Dillon med allt vad Lucy Dillon brukar bjuda på. Kärlek, komplicerade relationer och hundar. Allt kärleksfullt beskrivet.
Här möter vi Jeannie som är på väg till sitt bröllop med Dave. Iklädd sin bröllopsklänning, med pappan i bilen får hon panik. Hon vill verkligen inte gifta sig - allt har gått så fort. Så hon försöker få tag på Dave men kommer till hans telefonsvarare. När hon väl får svar är det inte Dave som svarar. Det är hans bestman som berättar att Dave råkat ut för en fruktansvärd bussolycka.
Så istället för att åka till kyrkan hamnar Jeannie på akuten och sedan traumaavdelningen där hon tillsammans med Daves mamma vakar över Dave. Den blivande svärmodern som tror att Jeannie är förvivlad för att bröllopet inte blivit av. Och Jeannie förtvivlad för att hon inte vågar berätta hur det är.
En riktigt spännande feelgood med några olika twistar. Och så givetvis hundar, hundar som räddas, hundar som hittar sin husse eller matte.
Så, känner du för en feelgood om relationer och hundar så är den här boken att rekommendera.
Posy bor i sitt släkthus, som har funnits i familjen i flera generationer. Hon återvände när hon var ganska nygift med sin man och familj, en pojke och en på väg. Maken dör innan andra pojken föds. Och Posy sköter huset och trädgården själv.
Nu ska hon snart fylla 70 år och jobbar extra på ett galleri. Äldsta sonen är gift, men det går inte så bra för honom. Alla hans affärer slutar med katastrof. Han hustru sliter och jobbar och tar hand om de två barnen.
Yngste sonen kommer tillbaka efter att ha varit emigrerad till Australien i tio år.
Posy växte upp i huset tills hennes far dog i samband med andra världskriget. Posy får då växa upp hos sin farmor, eftersom hennes mamma i princip överger henne.
Det är familjehemligheter, spänning, romantik, relationer och historia.
Det var en spännande bok som jag kan rekommendera.
Detta är en fristående fortsättning på boken "Innan floden tar oss". Vi får följa Sofia som jobbar på Svenska ambassaden Bangladesh. Och hennes man Janne och deras två barn.
Sofia jobbar med ett program för att förstärka polisväsendet och åker ut på studieresa tillsammans med ett amerikansk program och företag. Mannen som jobbar på det företaget är dryg och otrevlig, men samtidigt är det något spännande över honom.
Janne har svårt att riktigt trivas som "medföljande" och får ett par timmar på internationella skolan för att jobba med relationerna mellan föräldrar från olika kulturer och deras barn.
Boken är spännande och det känns nästan som jag är där, lukten och värmen, alla människor. Jag rekommenderar den för läsning.
Boken utspelar sig i Helsingfors och handlar om kommissarie Jessica Neimi och hennes arbetskamrater. En kväll kallas de till ett makabert mord hos en berömd författare. Det är författarens hustru som blivit mördad. Men detta visar sig bara vara en pusselbit i ett stort och okänt pussel som är svårt att överblicka. När författaren, tillsammans med en polis, ska ta sig hem till huset sker en olycka och båda dör.
Jessica har egna hemligheter för sina arbetskamrater och mer och mer verkar det här fallet på något sätt ha med Jessica att göra.
Det här är den första boken på svenska av den finska författaren Max Seeck. Mycket spännande, det kommer säkert fler böcker av honom.
Gillar du thrillers och spänningsromaner så kan jag verkligen rekommendera den här boken. Jag lyssnade på den, Katarina Ewerlöf läser med röster och mycket dramatiskt. Det funkar inte alltid för mig - men i det stora hela går det bra.
Det här är en roman, som bygger på verkliga händelser. Inledningsvis står det att namn, vissa platser och situationer har lagts till eller tagits bort. Och där likheter med verkligheten har varit oavsiktliga. I alla andra fall är likheter med verkligen avsiktliga.
Så med den inledningen - det är något med den här typen av romaner som jag har svårt för. Jag försöker hela tiden förstå vem som är vem, vad som är sant eller inte. Jag borde nog släppa det och istället bara läsa boken som bok.
Det här är ju en fullständigt vansinnig historia från början till slut. Också därför att den i princip är sann. Så jag vet inte vad jag ska säga om det här egentligen. Är den bra skriven? Tja, kanske det. Den är lättläst. Det är spännande. Det är lite som att läsa en smaskig skvallertidning.
Det finns mycket skrivet om det som hände Filadelfiaförsamlingen i Knutby. Och det finns dokumentärer på TV.
Men jag tycker nog inte att den här boken är något bra egentligen. Så jag vill nog inte rekommendera den. Å andra sidan är det ju bra att ha koll på det här - så att det inte händer igen!
Eftersom jag hade läst om Elin Wägner så vill jag läsa något av Elin Wägner. Den enda boken som fanns som hörbok i Storytel var Norrtullsligan - som är Elin Wägners första bok.
Tyvärr var den här boken "lättläst" och därför ett enklare språk. Så jag tyckte mycket gick förlorat. Men oavsett det så var det en intressant bok. Fyra flickor som delar en lägenhet i Stockholm. Hur de kämpar på sina jobb, hur de önskar sig högre lön, hur de antastade på jobbet, hur de vill gifta sig, hur de ifrågasätts av männen...
Ja, trots att boken är över hundra år gammal så känns det som om mycket fortfarande är väldigt aktuellt. Men jag borde läst den "riktiga" boken och inte en lättläst version.
Nästan 700 sidor eller 28 timmar och 35 minuter om du lyssnar. Det är ett gigantiskt verk det här. Jag var lite tveksam till att börja med - men sen var det svårt att sluta (lyssna, som jag gjorde).
Den enda kritiken mot uppläsningen (som jag också sett på fler ställen) är att det är tråkigt att det inte pratas göteborgska när det på många ställen pratas om att det sägs på göteborgska.
Boken handlar om Martin Berg som är förläggare. Hans bokförlag ska 25-årsjubilera. Hans bästa vän, den berömda konstnären Gustav Becker, ska hålla en retrospektiv utställning på Konstmuseet. Vi får följa Martin och Gustavs uppväxt, hur de träffas i tonåren och vad som händer. Hur Martin har författardrömmar och hur Gustav kämpar med sitt måleri.
Sen möter vi även Rakel som är dotter till Martin och han hustru Cecilia. Cecilia som också var ett ben i de tre musketörerna - Martin, Gustav och Cecilia. Men Cecilia är försvunnen sedan många år. Och det är väldigt oklart vad som hänt.
Boken "lunkar på". Samtidigt som den är spännande och vardaglig. Det är ett bra språk och välskrivet. Och det är en spännande och intressant historia.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken för läsning.
Ja, jag är väl sist på bollen här. Allt är säkert skrivet om den här boken. Men nu har även jag läst den.
Först så tyckte jag den var väldigt tråkig. Den är dock lättläst, korta versen "hon sa... han sa..." och sedan böljar grälet igenom 180 sidor. Tragiskt, utlämnande, elakt, sorgligt.
Men jag kan ändå inte låta bli att fascineras. Inte så mycket över historien i sig, för det är som sagt bara tragiskt. Men över sättet boken är skriven på. De korta verserna gör ändå något med rytmen. Mellan verserna är insprängt meningar från sånger, eller titlar på andra böcker.
Ja, för att vara min första punktroman så blev jag ändå fascinerad, fast jag inte trodde det.
Men jag vill trots detta inte rekommendera boken. För det är egentligen mest bara supertragiskt.
Visst går det att fundera på vad som hade hänt om jag hade varit född och uppvuxen på ett annat ställe på jorden. Om jag inte var född i Sverige utan kanske i Afghanistan? Hur hade mitt liv gestaltat sig då?
Nadia Hashimi har skrivit en bok där vi får följa två kvinnor och deras öde i Afghanistan. Dels är det Rahima som lever i en by utanför Kabul. Hennes far är drogberoende och därför också beroende av sin "chef", Abdul Khaliq, som driver en gerilla-melis och "firma".
Rahima och hennes två systrar blir bortgifta och Rahima blir Abdul Khaliq fjärde hustru, bara 13 år gammal. Ett liv som blir helt annorlunda mot det hon hade innan. Eftersom Rahima är uppvuxen enbart med systrar levde hon under ett tag som bacha posh, en "pojkflicka". Hon agerade pojke och fick alla de privilegier som en pojke har med frihet att röra sig fritt osv. Detta för att kunna göra ärenden för sin mamma och skydda sina systrar. Men detta får ett tvärt slut när flickorna gifts bort.
Rahima har en moster som försöker hjälpa flickorna, före och efter giftermålet. Mostern berättar om en äldre släkting, Shekiba, som också levt som en bacha posh och hur hennes liv formades.
Båda berättelserna är skrämmande, men otroligt intressanta och spännande. Och jag uppskattar min egen uppväxt och mitt samhälle, som alltid kan bli ännu bättre, men som ändå bjuder på en helt annan kvinnosyn och frihet.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken och jag såg att författaren kommit ut med ytterligare en bok, som jag ska försöka läsa.
Jag tänker på min arbetskamrat som inför 8 mars berättade om de kvinnor hon träffat från Afghanistan.
Oj, jag är helt knockad... Av en dokumentär, en faktabok. Men det är väl något ändå med det här att det faktiskt har hänt, det som är sant.
Journalisten Ulrika Knutson har skrivit boken om Elin Wägner. Det är ett namn jag har hört, men jag hade ingen om aning om vem Elin Wägner egentligen var eller vad hon hade gjort. Men Ulrika Knutson har guidat mig genom Elins liv, hennes författarskap och hennes engagemang för rösträtt, ekologiskt jordbruk, pacifism och en mängd andra saker. Inte för att det inte har funnits andra biografier av Wägner - men för att detta ger ytterligare en dimension till hennes liv och författarskap.
Jamen - ni förstår! Och jag förstår, när jag hör på boken, att min egen farmor nog var väldigt påverkad av henne. När jag var tonåring så ville min farmor att jag skulle läsa Åsa-Hanna av Wägner för hon tyckte den var så bra. Så det gjorde jag. Och min farmor läste den också, igen, men sen visade det sig att hon hade nog ändrat uppfattning. Men vi fick ett intressant samtal. Men jag saknade plötsligt min farmor såååå mycket (hon dog redan 1999 och var född 1908) - jag hade så gärna velat ringa henne och prata med henne om den här boken och hennes erfarenhet av Elin Wägner och hur det påverkade hennes liv. Och så tänkte jag - jag ringer min faster... men hon dog i höstas så det gick inte det heller.
Jag funderar så på var dessa fantastiska kvinnor, som beskrivs i boken, finns idag. Det vill säga var finns kvinnor i dag som vill förändra, och driver frågor. Var finns de som startar Rädda barnen, folkhögskolor, skriver massor av böcker och debattartiklar? Finns dessa kvinnor fortfarande men nu drunknar i det stora hav som i dag utgör press och media? Eller är det en annan inriktning på engagemanget och frågorna?
Jag funderar också på hur det i så fall ska gå att forska på dessa personer som finns i dag. Elin Wägner har ju skrivit enorma massor av brev. Till olika personer, vänner, kollegor, släkt och förlag. Dessa ger oss en nyans av personen. Vilka dokumentärer kommer att kunna skrivas om dagens personer som påverkar världen?
Ulrika Knutson läser själv boken, och det ger boken ytterligare ett lyft och en dimension som trollbinder mig.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken för läsning. Både för att höra Ulrika Knutson - men framförallt för att få den lilla pusselbit av historia, kvinnokamp och entusiasm som präglade tiden. Men också för att förstå att det inte var enkelt. Kvinnorna var inte sams, de hade olika uppfattning, de var fångade av sin tid och kämpade mot egna och andras fördomar. Men detta är något vi inte får glömma - att ta ansvar och vilja göra världen bättre.
(PS uppdatering 26 mars: Jag hade missat att boken innehåller många fina foton. Jag lyssnade ju på boken. När jag bläddrar igenom boken ser jag många väldigt fina foton - missa inte dessa!)
Det
här är en liten fickbok. Liten så att den får plats i din (lite större)
ficka. I den här boken får du en enkel med väl sammanfattande
introduktion till ikonen och bruket av ikoner samt historien bakom.
Robin
Johansson har skrivit ikoner under många år, på sin gård på Kållandsö,
och har nu givit ut den här boken (igen) i en utökad upplaga. I slutet
finns flera betraktelser, andakter till några av ikonerna.
Boken
är illustrerad av vackra bilder med ikoner som Robin Johansson själv
skrivit. (Man ritar eller målar inte en ikon, men skriver).
Det är
en lätt bok att läsa och den är också lätt att återvända till och njuta
av. Om du någonsin funderat lite på ikoner eller undrar vad det är så
rekommenderar jag verkligen den här boken.
Den här boken läste jag samtidigt som jag läste (lyssnade) på Kodnamn Alice . Båda böckerna handlar om andra världskriget och de var lite lika. Och ändå inte.
Skönhetens väg är en bok baserad på verkliga händelser.
Den handlar om Caroline Ferriday, amerikanska med franska rötter, som fick två tapperhetsmedaljer för sina insatser under andra världskriget. Den handlar om Herta Oberhaeuser, tysk läkare som jobbade i Ranvensbrück, ett koncentrationsläger enbart för kvinnor. Och den handlar om Kaisa, samt hennes syster och mamma, som alla bor i Polen och som hamnar i koncentrationslägret, eftersom Kaisa blir tillfångatagen som spion och hennes mamma och syster blir fångade med henne. I lägret blir de utnyttjade som "försökskaniner".
I Ravensbrück genomfördes omänskliga experiment på kvinnorna. De opererades, fullt friska (ibland utan bedövning) för att simulera krigsskador för att se vad som hände och vad man kunde göra. Läkarna opererade bort senor, muskler och ben, de la in smuts och föremål och de lämnade såren öppna och ibland ihopsydda. En del av patienterna fick sulfa, andra inte och så jämfördes resultaten.
Kvinnorna kallades kaniner eftersom de hoppade i lägret och eftersom försöken gjordes på dem - försökskaniner.
Vi får följa dessa tre kvinnorna och deras olika perspektiv genom krigsåren och efteråt. Och på slutet av boken flätas deras öden samman.
När Caroline får vetskap om vad som hänt i dessa läger ser hon till att kvinnorna kommer till USA och får hjälp. För nu bor kvinnorna i Polen, ett Polen styrt av kommunismen och de får ingen hjälp med sina skador. Så kommer kvinnorna till USA och Caroline lär känna Kaisa och hennes syster.
Herta Oberheuser är den enda kvinnan som stod inför Nürnbergrättegången och hon blev dömd. Men hon släpptes tidigare i hemlighet och börjar praktisera som läkare igen. Något Caroline får reda på och tar tag i.
Det här var en tjock bok, men en mycket spännande och lättläst bok. De tre kvinnornas öden flätades genom åren i olika kapitel, vilket gjorde att det blev olika perspektiv på händelserna hela tiden.
Som sagt en tjock bok, men välskriven och jag läser att detta är Matha Hall Kellys första bok och det tog henne tio år att forska fram materialet. Och jag tycker att hon har gjort det bra. Jag kan verkligen rekommendera den här boken för läsning. Den innehåller viktiga fakta om modiga kvinnor, men också fakta om hur lätt det är att sluta tänka och tro att jag inte har något val.
Jag blev lite förvånad när jag nu skulle skriva recensionen. Boken verkar vara utgiven på ett förlag som har koppling till Harlequin förlag. Vilket jag verkligen inte kopplade ihop den här boken med.
Men det spelar inte så stor roll.
Boken är en spännande roman om första och andra världskriget och ett kvinnligt nätverk av spioner.
Vi börjar 1947 när Charlie, 19 år gammal åker med sin franska mamma från USA på väg mot Schweiz, för att "ta hand om problemet". Charlie är gravid och vet inte vem pappan är, vilket är skandal, förutom att hon är ung och ogift. Men Charlie har andra planer än sin mamma. Hon vill leta upp sin kusin Rose som hon tappat kontakten med och som försvunnit under andra världskriget. Till sin hjälp har hon en adress och ett namn.
Så Charlie smiter från sin mamma, när de är i England på sin resa och hon tar sig till London och letar upp Eve. Eve visar sig vara en alkoholiserad kvinna med kort stubin och rysligt ordförråd samt en laddad Luger. Men hon visar sig också ha ett förflutet som spion under första världskriget och hennes demoner härjar med henne. När Charlie dyker upp, med sina knapphändiga ledtrådar, visar det sig att det kan finnas ett samband.
Så plötsligt befinner sig Charlie tillsammans med Eve och hennes skottske chaufför på väg mot Europa, för att leta. Charlie efter Rose, Eve efter sina demoner och hon har egentligen ett annat mål.
Boken är tjock och varvas med nutiden (1947), det vill säga efterkrigstiden och Eves dåtid (1915) första världskriget och hennes tid som ung spion.
Boken är mycket spännande och jag kan verkligen rekommendera den för läsning. Jag har lyssnat på den och jag tycker om Gunilla Lerings berättarröst.
Det är alldeles uppenbart att det är en reportagebok. Journalisten Johanna Bäckström Lerneby har skrivit en bok om den familj som i detta nu, i Angered och Göteborg dominerar, som en maffia. Och hur samhället i form av socialtjänst, polisen, skola och närmiljön hanterar detta. Och hon gör det med journalistens ögon, med journalistens exakthet för detaljer och faktagranskning.
Samtidigt har hon valt att lägga in fiktiva personer. Det vill säga, göra ett "hopkok" av berättelser från olika personer som hon fått till sig, haft kontakt med och som hon vill göra något med. Dessa olika personer har fått bli en person som får bära alla historierna.
Sett som reportagebok, historien och faktan hon beskriver, som är i detta nu (boken slutar i 2020) så är det fascinerande, intressant, skrämmande, upplysande.
Men om jag ser det som bok så tyckte jag att den var tråkig som litterär bok. Stelt skriven. Upprapande av namn som gör mig förvirrad. Mycket "namedropping". Vilket inte är konstigt om man ska hålla sig till fakta. Den hoppar hit och dit i tiden. Och jag får berättelsen från ett utifrån perspektiv. Vilket inte är konstigt - men...
Jag tycker det var intressant att läsa boken, för den handlar om min nutid och min närmiljö. Skrämmande, och intressant. Men jag tycker samtidigt att det litterärt sett var en synnerligen tråkig bok.
Syster Sofie tar i den här boken med oss på en lång historielektion. För att visa på att kristendomen roll i den kvinnosyn som vi har nu och har haft genom århundranden.
För det visar sig att kvinnor under medeltiden (nu pratar vi inte vanliga kvinnor, utan de med pengar) har påverkat kristendomens utbredning. Det visar sig också att kvinnor har haft mycket makt, kunde ärva titlar, gods, pengar och yrken.
Och kristendomen, enligt syster Sofie, stöttade detta. Alla människors lika värde och respekt. Bäst var det för kvinnor under medeltiden då kvinnorna enligt syster Sofie hade mycket hög status. Men sen dalade det igen och i och med renässansen så fick kvinnan en annan ställning i samhället. Enligt syster Sofie är den kvinnorörelse som föddes ur denna nedgång en sekulär rörelse. Men den hade sina rötter i en klutru där kvinnan uppnått status som person i egen rätt, tack vare kristendomen.
Det här var en intressant bok, men jag tycker den är mycket av en upprapning. Det är den ena kvinnan efter den andra som räknas upp och vad de har gjort. Och jag fick inte så mycket mer kött på benen egentligen. Även om det är intressant att veta att kvinnor (med pengar och familj) ändå har kunnat äga, bestämma, ha makt och påverka.
På SVT play finns (fram till 5 juni 2021) ett program som heter Jesus kvinnliga lärjungar som lyfter nästan samma frågor som det är i den här boken. Ett mycket amerikanskt program - men intressant.
Den
traditionella berättelsen om kristendomens födelse innehåller få
kvinnliga namn, men kan det ha varit så att kvinnor spelade en mycket
större och viktigare roll än vi först trott? Och varför har i så fall
dessa kvinnor försvunnit ur historieböckerna? Bibelexperterna och
historikerna Helen Bond och Joan Taylor ger sig ut för att finna svaren
och gör några väldigt intressanta upptäckter, som om de stämmer kan leda
till att miljontals kristna kan behöva omvärdera ursprunget till sin
tro.
Jag har fått lära mig en ny genre med den här boken. Jag har troligen läst böcker med samma epitet förut, men det var första gången som jag såg en etikett på den. "Feelbad".
Anders har en sju-årig son som heter Leo. De två lever ensamma tillsammans eftersom Leos mamma och Anders fru Linda är död. Hon tog livet av sig eftersom hon hade en psykisk sjukdom.
Livet håller precis på att återgå i någon slags normalt läge när Leo blir akut sjuk. Han visar sig ha en mycket svår form av leukemi och behandlingarna sätts genast in. Anders och Leo befinner sig på sjukhuset och livet har plötsligt fått ett väldigt kort perspektiv.
Leo utsätts för svåra cellbehandlingar för att kunna få en transplantation. Men det går inte bra. Leo blir inte bättre och framtiden ser inte ljus ut.
Och Anders tar kontakt med en självmordsklink i Schweiz och boken slutar med att Anders och Leo åker dit tillsammans. Och sen är boken slut.
Hela boken berättas i en litet perspektiv. Det är tydligt att Anders och Leo inte har ett större umgänge, det är bara de.
Men, nej, jag vet inte. Det var en gripande historia som också lyfter en mycket svår fråga med assisterat självmord. Är det rätt att ta sitt eget liv? Men frågan tas inte upp i boken egentligen.
Jag vet inte vad författaren egentligen hade för syfte med boken. Jag är tveksam.
Diana kommer hem från sitt sjuksköterskejobb i Tanzania för att tillbringa julen hemma med sin mamma i Sollentuna, innan hon börjar på ett nytt jobb i Mombasa, Kenya. De veckor Diana är hemma passar hon på att jobba på akuten på det närliggande sjukhuset. Och det är december och julstress.
Det är sju år sedan hon reste utomlands och har egentligen inte haft så bra kontakt med sin mamma sedan dess, efter avslöjandet att den pappa hon trott var död egentligen levde.
På jobbet får Diana ganska snart nya vänner. Men det visar sig att mamman inte mår så bra. Och det finns fler överraskningar som ställer till livet.
Det här var en lättlyssnad feelgood med jultusch. Jag kan rekommendera den.
I den här boken får vi följa Nuri och Afra, ett gift par som flyr från sitt hem i Aleppo, Syrien, för att finna en fristad i England. Boken handlar om hur de hade det innan kriget och flykten.
För mig som lyssnade på boken så blev det lite rörigt, för jag hade svårt att förstå när det var "nu" och när det var "då". För boken hoppar mellan före och under kriget.
Det är Nuri, biodlaren, som berättar och det handlar om honom och Afra, hans hustru som är konstnär, som har blivit blind. Det blev hon när deras som omkom i ett bombanfall. Flykten från Syrien är inte enkel och den tar tid.
Boken beskriver flykten, längtan, hur kriget påverkar en människa och hur det ändå kan finnas hopp och en överlevnadsinstinkt.
Väggen av Marlen Haushofer sägs förändra läsaren. Har du läst den här boken så blir du aldrig det samma igen och du bär med dig den resten av livet. Tja, jag vet inte jag, kanske är det så. Men det var inte en bok som jag kände "wow!" när jag läste den.
Snarare var det besvärligt. Hela boken är en skriftlig bekännelse eller rättare sagt en redogörelse över en kvinnas liv om sitt liv efter att hon vaknar upp i sin kusins jaktstuga och befinner sig där ensam. Kusinen och hennes man hade åkt på middag kvällen innan och inte kommit tillbaka. När kvinnan letar efter dem upptäcker hon att det kommit upp en vägg. En genomskinlig vägg där hon kan se människor och djur på andra sidan i dalen - men de är döda. Avsomnade mitt i den sysslan de just hållit på med.
Hur stort området är får vi aldrig veta. Hon verkar heller inte ha några funderingar över vad som orsakat väggen och hon försöker heller aldrig ta sig därifrån aktivt. Hon försöker bara överleva. Och det är detta hennes berättelse handlar om.
Hur hon anpassar sitt liv, hur hon hittar olika djur som hon tar hand om och som blir hennes familj.
Hela boken är skriven i ett enda sammanhang - det vill säga, det finns inga tydliga stycken, inga kapitel, vilket tycker jag, gjorde den svår att läsa. Jag tycker det är skönt att läsa fram fram till kapitlet eller stycket när jag slutar. Här fick det liksom bli mitt i.
I slutet av boken har översättaren Rebecca Lindskog skrivit ett efterord (med tydliga stycken och avskiljningar). Det var faktiskt först när jag läste detta, fick boken i ett sammanhang och en bakgrund som jag kunde börja fundera mer på boken. Vad väggen kunde symbolisera. Varför hon inte försöker ta sig därifrån. Varför djuren blir så viktiga.
Är detta en bok som inte kommer att lämna mig? Tja, jag vet inte. Jag tror att den skulle vara intressant att läsa i en bokklubb. Kan jag rekommendera den - nja.... kanske, den var intressant. Men inte mer.
Susanne Dahl har skrivit dikter, Kent Wisti har bidragit med bilder och ett längre förord. Jag hörde Susanne och Kent på ett författarsamtal (se länk nedan) den 13 oktober 2020 i Fässbergs kyrka. Det var fantastiskt.
Kent Wisti skriver om trösteänglarna, änglarna som "när en människa ska dö, om det så är hemma i kökssoffan, på sjukhus, i skogen under en gran eller i ångest i en skyttegrav, lägger de sig alldeles tätt intill i sked och dör samtidigt. De dör med vatten i lungorna, sömntabeletter i magsäcken och innan räddningstjänsten klippt upp biltaket" och hans bilder kompletterar de fina dikterna som Susanne Dahls skrivit.
Den här boken är en bok att återvända till, titta på bilderna, läsa texterna och de fina korta dikterna.
Se författarsamtal med Susanne Dahl och Kent Wisti i Fässbergs kyrka 13 oktober 2020.
Det är 1940 och den 19-åriga Vivan åker till New York för att bo hos sin faster. Vivian har inte skött sig på den prestigefulla skolan och nu får hon åka bort.
I New York upptäcker den något naiva Vivan ett helt annat liv hos sin faster, som driver en teater. Vivian får jobb som sömmerska, och hon börjar umgås med balettflickorna.
Denna sommar, när kriget i Europa bankar på dörren, lever Vivian livet som om det skulle ta slut i morgon, men på ett sätt som bara en, i sina ögon, en odödlig tonåring kan göra.
Hela boken är skriven som ett brev till Angela. Vivian berättar om sitt liv och vad som har hänt. Vem Angela är får vi reda på först i slutet av boken.
Boken ger en skildring av den makt som kvinnor har, men också den maktlöshet de har. Den ger en bra ögonskildring av de krigsåren och de kommande årtiondena. Relationer, både mellan vänner och i familjer.
Boken var lättläst och spännande. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Så kan kan verkligen rekommendera den.
Juliette lever ett mycket stillsamt liv. Hon åker Metro till jobbet, jobbar, åker hem. Hon gör inget utöver, utsätter sig inte för några äventyr. Förutom de böcker hon läser. Och hon noterar att flera av hennes medpassagerare också läser på Metron.
En dag kliver dock Juliette av Metron två stationer tidigare. På det viset träffar hon en underlig flicka och bokhandlaren Soliman - som benfast tror på böckerna möjlighet att förändra människors liv. Juliette finner sig snart inbegripen i en ny vardag - en vardag med böcker och nya relationer.
Den här boken var... hmm... tja, lite konstig. Den tog liksom inte tag i något. Även om den var spännande. Men det var många dörrar som öppnades och sen tittade vi inte in i dem. Det fanns betydligt fler historier som kunde berättas i den här boken och öden som vi kunde få gräva ner oss i istället för att skumma på ytan.
Det var mycket "name-dropping" av olika litterära verk och på slutet finns en gedigen lista av böcker som författaren har hänvisat till i boken, eller som rekommenderas. Det var spännande.
Men annars så kan jag nog inte rekommendera den här boken alls faktiskt. Men att böcker påverkar oss får jag nog ändå hålla med om.
Detta är sjätte boken i serien om de sex kvinnliga syskonen som vuxit upp i Genéve med sin adoptivpappa. När han plötsligt dog fick alla systrarna ett brev och en kordinat där de kunde hitta sina egna rötter, om de ville.
Och nu har turen kommit till sjätte och yngsta systern Electra. Hon är en lång, vacker och hyllad världsmannekäng. Men hennes stora kärlek har just lämnat henne och hon mår inte bra. Inte bra alls. För att klara jobbet och livet tar hon hjälp av alkohol och kokain.
Hon har inte läst brevet som hon fick av sin pappa och hon har inte brytt sig om att söka sina rötter. Livet rusar på allt snabbare och Electra fortsätter med sprit och droger. Tills allt kraschar...
Electra får hjälp, får nya vänner och kontakt med en kvinna som säger att de är släkt.
Boken utspelar sig före och under andra världskriget på Manhattan och i Kenya och slutar första decenniet på 2000-talet.
Boken är spännande, precis som de tidigare böckerna. Men det är samma koncept och jag blir mer och mer intresserad av den mystiska adoptivpappan - som vi inte fick veta så mycket om alls i den här boken.
Men det verkar som det kommer ytterligare en bok. Kanske får vi veta mer om pappan då.
Jag kan verkligen rekommendera serien - trots allt.
Sveriges regentlängd och drottninglängd är inte något som jag har full koll på. Men nu har jag fått lära mig mer.
Prinsessan Christina har forskat och skrivit en bok om sin farmor. En farmor som hon aldrig träffade, men som kommit att prägla deras familj och en stor del av samhället den tid som hon levde.
Prinsessans Christinas farmor hette Margareta och kom från England. Hon gifte sig med prinsessan Christinas farfar Gustav VI Adolf. Hon dog 1920, 36 år gammal, höggravid med parets sjätte barn. Prinsessan Christina skriver själv att hon inte fick veta mycket om sin farmor, det var tyst i släkten. Det är genom att forska i arkiven som hon fått veta mer. Genom brev och artiklar.
Margareta kommer från en adlig släkt i England. Hon är barnbarn till Drottning Victoria i England. Hon träffar Gustaf Adolf i Egypten vid en middag och det uppstod omedelbar förälskelse. 1905 gifte sig paret i England och kort tid därefter kom de till Malmö för att resa genom Sverige upp till Stockholm. Tillsammans fick de fem barn, Gustaf Adolf (prinsessans pappa), Sigvard, Ingrid (sedan drottning av Danmark), Bertil och Carl-Johan.
Prinsessan Margareta blev kronprinsessa och var det när hon dog. Hon var mycket konstnärligt intresserad och både deltog och ordnade slöjdutställningar. Hennes uppfostringsmetoder var annorlunda och hon umgicks mycket med sina barn. Hon hade också ett stort trädgårdsintresse som hon förde över till sin man och deras hem på Sofiero utanför Helsingborg blev ett andningshål för deras gemensamma intresse.
Det var intressant att få höra prinsessan Christina berätta om sin farmor, höra om hennes forskning och hennes samtal med sina kusiner och släktingar runt om i kungahusen i Europa. Jag var till exempel inte medveten om att Sveriges band till det engelska kungahuset var så starka.
Är du intresserad av kungahuset så kan jag verkligen rekommendera boken. Men den ger också ett en bild av sin samtid på ett fint sätt. Dessutom blir det tydligt att även om man är av kunglig börd så drabbas familjer av olika tragedier och olyckor.
Stjärndirigenten Thomas Brander är sliten och trött. Han återvänder till det hus, den otroligt flotta och påkostade villan han har låtit bygga i finska skärgården, som nu äntligen är klart. Hans närmaste granne är Reidar Lindell, skolkurator och amatörmusiker.
Grannarna börjar umgås, de har många gemensamma intressen i musiken, även om de inte spelar samma sorts musik.
Thomas försöker komma in i det lokala samhället och Reidar vill också att han ska vara med och hjälpa till. Thomas har fortfarande jobb och reser, men något har hänt. Han tappar uppdrag och hans förhållande till sina tidigare fruar och flickvänner är också komplicerat.
Det är mycket "namedropping" både av dirigenter och musikstycken.
Boken var mycket lättläst, spännande och svår att lägga ifrån sig och jag kan rekommendera den för läsning.
Det här är Jojo Moyes första bok (om jag förstod det hela rätt) men det är först nu som den har kommit på svenska. Det är en lång bok - över 550 sidor. Visst är den bra - men det märks att Jojo Moyes faktiskt får till det ännu bättre i sina senare böcker. Men trots detta så har boken mycket.
Vi möter Sarah, 14 år, som bor med sin morfar i London. De har hästen Boo, en vacker och väldresserad hingst som de sköter och tränar varje dag. Sarahs morfar är från Frankrike och var i sin ungdom ryttare på en av de finaste ryttarskolorna i Frankrike. När han var på turne i England träffade han Sarahs mormor och kärlek uppstod. Därför bor han nu i England.
Vi får också träffa advokaten Natasha som jobbar på en advokatfirma. Hon träffar många ungdomar i början av sin brottsbana, men också ungdomar som bara råkar illa ut. Hon har mycket kontakt med socialtjänst och försöker hjälpa till. Hon ligger i skilsmässa med sin make Mac och har inlett ett förhållande med Connor på sitt jobb.
En kväll när Natasha åker hem från jobbet korsas vägarna med Sarah som blir påkommen att snatta fiskpinnar. Det visar sig att Sarahs morfar har fått en stroke och ligger på sjukhus, och Sarah bor ensam. När Natasha kör hem henne så har det varit inbrott i Sarahs lägenhet. Och plötsligt så tar Natasha och Mac hand om Sarah.
Men det är många hemligheter som inte berättas, sanningar som undanhålls. Och det blir mer och mer invecklat. Vem ska man lita på?
Ja, det var en spännande bok. Ja, den håller. Men... den var lite för lång. För mig som inte är intresserad av ridning så var det inte så där superspännande just med den biten. Och det var lite för enkelt på slutet. Men i det stora hela så var det en trevlig Jojo Moyes.
Detta är sjunde boken om Marstrand och polisen Karin Adler, som numera bor på Marstrand. Nu är hon föräldraledig, men har svårt att anpassa sig riktigt till sitt liv som mamma.
Till Marstrand flyttar Lotta med maken och två barn för att öppna ett mindre hotell. Lottas make jobbar mycket och behöver resa. I huset bor ibland också Lottas svåger, helikopterföraren.
Ann Rosman väver samman två olika historier, som vanligt. Den ena handlar om den stora branden på Marstrand, som nästan ödelade en stor del av byggnaderna på ön. Den andra historien handlar om en arbetsplatsolycka på ett skepp utanför Marstrand, en olycka som Karin Adlers kollegor får i uppgift att undersöka. Men är det verkligen en olycka? Eller finns det något annat bakom?
Jag skrev att hon väver samman historierna. Tja, jo, det gör hon. Eller rättare sagt, det är två parallella historier, berättelser, som tuschar i varandra lite grann.
Ann Rosman skriver medryckande och intressant. Och det är otroligt spännande med de historiska berättelserna om Marstrand. Men jag satt hela tiden och väntade på sammankopplingen, på vad som verkligen band samman de två berättelserna. Och där blev jag lite besviken.
Oavsett detta, så var det en lättläst, spännande bok och jag gillar som sagt att läsa om Marstrand. Jag kan rekommendera den.
![En spricka i kristallen. Roman. [Utg. av] Bonnier Fakta.](https://www.antikvariat.net/files/store_pix/pix37809_0.jpg)
