De vänsterhäntas förening

De vänsterhäntas förening
Håkan Nesser
Albert Bonniers förlag
2018
544 sidor

Jag har inte läst så många av Håkan Nessers böcker, men det är en trevlig bekantskap. Han har ett språk som flyter på bra och den är lättläst.

Romanen utspelar sig under flera årtionden. Dels 60-talet. Dels 90-talet. Och 2012. Det är en komplicerad historia med många förgreningar, slump och otur och sammanträffanden.

Eftersom jag inte har läst så många böcker av Håkan Nesser så känner jag inte till hans figurer - men i den här boken sammanför han två av sina kriminalromanersfigurer så att de gemensamt kan komma närmare gåtans lösning.

Det här är definitivt en bra och lättläst kriminalroman där det inte är självklart med upplösningen. Jag kan rekommendera den till alla som gillar deckare.

Folk med ångest

Folk med ångest
Fredrik Backman
Forum

2019
346 sidor

När jag började läsa den här boken så blev jag bara irriterad. Den var så pladdrig och så fjamsig. Men allt eftersom jag läste på så tog sig boken. Och djupnade.

Fredrik Backman har en förmåga att skriva om mycket allvarliga saker, lyfta det utan att glömma bort det viktiga - kärleken. Kärleken till sina barn, till sin partner, till sina föräldrar. Och allt vad som kommer med det. Samtidigt som han dyker ner i det djupaste hål, den svartaste grop.

Boken utspelar sig framförallt på lägenhetsvisning i samband med nyår. En lägenhetsvisning som visar sig övergå till ett gisslandrama. När gisslandramat så småningom får sin upplösning vet polisen inte var gisslantagaren tagit vägen.

Men allt hänger ihop och det är lite som den där fjärilsteorin. Att det ena hänger ihop med det andra och får konsekvenser långt senare och under tiden.

När jag väl läst ut boken så vill jag verkligen rekommendera den. Fortsätt och läs och häng inte upp dig på det pladdriga och fjamsiga i början. Det kommer att vara värt det och boken blir mer och mer lättläst.

Kejsarens barn

Kejsarens barn
Clarie Messud
Natur & Kultur
2019 (2006 på engelska)
548 sidor

Det är början på 2000-talet och vi får lära känna Marina, hennes två bästa vänner Danielle och Julius. Alla tre är runt trettio år. Danielle har ett jobb och letar idén till sitt stora genombrott. Marina håller på att skriva en bok och har just flyttat hem till sina föräldrar igen, efter att ha brutit upp från sitt förhållande. Och Julius lever i en skitlägenhet men livets glada dagar med mängder av olika partners och tar sig fram som hyllad men tuff recensent och kritiker.

Marinas pappa är den berömda Murray Thwaite, författare och intellektuell.

Och sen får vi lära känna Marinas kusin Bootie - som i princip rymmer hemifrån och kommer till New York. Han känner att han är ämnad för något större, han ska leva ärligt och på riktigt. Han hamnar så småningom hos familjen Thwaite och får till och med jobb hos sin idol och farbror Murray.

Men livet varken är eller blir som de tänkt sig. Och allt förändras för alltid en septemberdag 2001.

Boken är lättläst.

Men jag tänker att det är ett ganska vanligt koncept med två kvinnor och en vän som är gay - där allt är så självklart och de delar allt - eller nästan allt i alla fall. Där alla på ett sätt är självupptagna och där de ändå förväntar sig att alla ska ställa upp.

Boken lyfter relationer. Nära relationer, besvärliga relationer, relationer mellan man och kvinna, man och man, föräldrar och barn, älskare och älskarinna. Det känns lite som en parallell på "Sex and the City", det är samma sorts klientel av människor, samma miljöer.

Som sagt - boken är lättläst och jag kan rekommendera den - men den sätter inga djupare spår i mig.