Går det att lära sig att vara lycklig? Vad är lycka? Micael Dahlén benar ut begreppen och ja, jo, jag skulle nog kunna säga att han tycker att det går att lära sig att vara lycklig.
Att mitt tänkesätt och mitt sätt att förhålla mig till livet faktiskt påverkar hur jag ser på mig själv och min förmåga att känna mig lycklig.
Det här är en bok som jag faktiskt skulle vilja diskutera i en bokklubb. (Fast det har jag inte gjort). Eller med andra vänner en trevlig kväll. Den var lättläst och tänkvärd.
Shirin bor tillsammans med sin man och deras lilla dotter. Mannen är ute i kriget och kommer hem, förstörd av kriget, drogerna och våldet. Livet i lägenheten blir som ett fängelse. Shirin får inga pengar av sin man, hon får själv hitta olika försörjningsmöjligheter, men varje gång stoppar maken henne. Han är våldsam och till slut ger Shirin upp.
Hon får inte hjälp av sin mamma och pappa, men hennes mormor, som har varit i Frankrike och har pengar hjälper henne och dottern att fly. Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig.
Boken är fortsättning på berättelsen om Shirin, om hennes familj, hennes uppväxt, hennes liv och hur kvinnor har det i Iran före och under kriget. En så annorlunda verklighet mot den som jag själv har som erfarenhet.
Och ändå är det mycket som är likt. Om att inte våga lämna, att tro att det ska bli bättre.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken. Den var mycket intressant och den gav vackra och fina miljöskildringar av ett Iran som blomstrar, om god och vacker mat och lukter.
Feelgood. Ja, det kan man verkligen säga. Någon slags happy ending, mycket känslor, människoöden och relationer. Allt i en härlig, småputtig lagom stor blandning.
Funkar det? Ja, absolut. Blir det för mycket ibland. Ja, absolut. Gör det någonting? Nej, det är skönt att det får vara så - att saker kan slås in med en fin rosett och vackert papper och sedan få bli en fin gåva.
Här möter vi Agneta, som närmar sig 60 år. Båda barnen har flyttat hemifrån och hör bara av sig när de vill att hon swishar pengar. Maken tror att de lever i en tvåsamhet och delar hans intressen, medan Agneta gör allt för att göra honom glad samtidigt som hon försöker överleva och vara sig själv. Vem det nu är? Det vet hon inte riktigt själv. Hon känner sig helt färglös och är alltid den på jobbet som ingen kommer ihåg.
Så plötsligt en dag läser hon en annons om att bli au-pair i Frankrike och efter några olika turer befinner hon sig på väg ner till en okänd by, för att ta hand om en okänd pojke - utan att kunna någon franska.
Pojken visar sig vara en äldre svensk man som är på väg att bli dement och som bor på ett stort slott som han delat med sin pojkvän Andrée, en konstnär i många, många år. Sedan ett par år är Andreé död och demensen har blivit värre.
Agneta hanterar både detta, sin egen make Magnus som ringer och ställer krav, och livet i Frankrike på sitt naiva, spontana och aningslösa sätt. Och givetvis blir det, efter olika förvecklingar och olika turer spännande och slutar bra.
Relationer är alltid intressant att ta del av. Även om vi här bara skrapar på ytan. Men - som jag sa i början, det gör inget. Det är skönt. Och det slutar bra.
Det är feelgood på högsta nivå och boken är definitivt läsvärd.
Jag har läst några olika böcker av Håkan Nesser, han har ett speciellt sätt att berätta. Den här boken hör, till skillnad från några andra jag läst, till en av de mer lättbegripliga.
Här möter vi den åldrande Adalbert Hanzon, som kämpar på i vardagen, med krämpor och sviktande minne. En ganska grinig gubbe - men på intet sätt så grinig som hans "kamrat" och dryckesbroder, som han träffar regelbundet. Då de sitter och dricker Whiskey, Trocadero och gnabbas och grälar hela tiden.
Att båda har ett förflutet som inte är det bästa blir klart. Båda har suttit i fängelse, för brott de har begått.
En dag möter Adalbert en person från sitt förflutna, en person som betytt så mycket för honom och som på många sätt påverkat hela hans liv. Men är det hon? Eller är det någon annan? Och vad betyder det i så fall att hon är tillbaka?
Boken är lättläst, spännande och lite småputtrig. En trevlig bok att fördriva några kvällar med.
