Koryféerna

Koryféerna

en konspirationsroman

Lena Andersson 

Polaris förlag

 2022

Lena Andersson fortsätter sin exposé genom 1900-talet. Koryféerna är inte en egentlig fortsättning på "Sveas son" och "Dottern" men den berättar ändå det som hände, när en stadsman blev mördad i Stockholm.

Romanen är fiktiv. Den händer i ett fiktivt land. 

Men jag som var med och följde detta på avstånd, som de flesta svenskar på den tiden kan ju inte sluta tänka, "vem menar hon här?", "vad skulle det där vara?" osv. 

Och sen tänker jag nästa tanke, för den som inte har någon som helst förförståelse om vad som skedde. Hur ter sig den här romanen då? 

Jag gillar ju Lena Anderssons språk. Men det är något här i den här romanen så gör att jag måste vara lite på tå, för annars hänger jag inte med. Det är underförstått, det är ... konspiratoriskt?

Ja, i vilket fall som helst så är det en spännande roman, som ger en ny sida av ett mord som aldrig blivit uppklarat, på Sveriges statsminister.   

Och eftersom det är en Lena Andersson så kan jag rekommendera den.

 

 

Dottern

Dottern

Lena Andersson

Polaris

2020

265 sidor 

Alltså - jag gillar ju Lena Anderssons språk otroligt mycket. Varje bok som jag har läst av henne så blir jag så glad av språket. Och den här boken är inget undantag. 

Den här boken är en uppföljning av Sveas son, som berättar om folkhemmets början och uppbyggnad. Dottern handlar om folkhemmets uppgång och fall. Eller åtminstone dessa stora förändring. 

Dottern Elsa som satsar på idrotten, som får problem med ätstörningar, som reser till USA som aupair och möter en annan verklighet. 

Lena Andersson beskriver problemen sakligt och egentligen ytligt. Men ändå tydligt.

Jag kan verkligen rekommendera boken för läsning. Den är lättläst och nästan svår att lägga ifrån sig.

 

 

Sveas son

Sveas son
En berättelse om folkhemmet
Lena Andersson

Bokförlaget Polaris
2018
249 sidor

En bok om folkhemmet, sett ur Ragnar Johanssons ögon, som är född 1932.

Det här är en bok som påminner om "En man som heter Ove", men saknar det varma hjärtat som finns i den boken. Å andra sidan så är Lena Anderssons underbara språk i den här boken.

Vi får följa Ragnars uppväxt med sina föräldrar som båda kommer ur bondesamhället. Men Ragnar växer upp med folkhemmet och allt vad det innebär. Ragnar är en enkel och rättvis man och han vill inte ha det komplicerat. Han har en fru, de får två barn och han arbetar som slöjdlärare.

Mycket mer än så är det väl inte, men ändå... Vi får följa en vanlig man, en vanlig familj med framväxten av folkhemmet och vad det innebär och hur en alldeles vanlig människa lever och hanterar livet.

En blandning av "En man som heter Ove" och "Stad i världen".

Jag kan verkligen rekommendera boken för läsning.

Utan personligt ansvar

Utan personligt ansvar
Lena Andersson
Natur och kultur
220 sidor
2014

Lena Andersson fortsätter berättelsen om Ester Nilssons kärleksliv. Med samma distinkta språk, med Ester Nilssons fortsatta fåfänga önskan om att bli älskad och finna en stadig tvåsamhet.

Lena Andersson skriver och använder att fantastiskt språk. Hon drar sig inte för att använda svåra och krångliga ord - men det gör inget. Språket flyter som smör i solsken.

Historien om Ester Nilsson som återigen faller handlöst förälskad, denna gången i en gift skådespelare och utvecklar en komplicerad relation med honom är lika exakt som långdragen beskriven. Långdragen på det viset att deras förhållande pågår i över tre år, utan att egentligen komma någon vart - även om Ester Nilsson tolkar och tror att det ska bli så.

Boken skulle säkert gå att använda som guidebok, eftersom det i boken är utförliga beskrivningar om gator, restauranger och busslinjer. För en icke Stockholmare så är just den delen inte så jättekul.

Dock så är detta är en lika fascinerande bok som "Egenmäktigt förfarande". Och jag kan verkligen rekommendera den för läsning. Även om jag tror att jag blev mer tagen av den förra boken.

Var det bra så?

Var det bra så?
Lena Andersson
Natur&Kultur
1999
174 sidor

Detta är Lena Andersson debutroman och eftersom jag blev helt tagen av hennes roman "Egenmäktigt förfarande" så ville jag läsa den här också.

Den här boken handlar om en Stockholmsförort under 70- och 80-talet. Vi får följa en mängd ungdomar och deras föräldrar på skola och vardagar. Där finns många invandrare från olika delar av världen. Skolan försöker jobba med mångfald. Lärarna gör sitt bästa. Syokonsulenten… ja, jag blir bara ledsen när jag läser om en fullständigt okänslig syo-konsulent.

Det är en högaktuell bok - trots att det är 15 år sedan den skrevs. Den är bra skriven, men jag tycker det var alldeles för många personer. Jag hade svårt att hänga med helt. Det var så himla många olika namn hela tiden.

Bortsett från det så var det en intressant bok. Jag läser i förordet att boken 2013 användes i bokcirklar under projektet "Stockholm läser".

Som sagt - boken är högaktuell och jag kan (trots att jag tycker den var rörig) rekommendera den varmt!

Egenmäktigt förfarande

Egenmäktigt förfarande
Lena Andersson
Natur&Kultur
2013
206 sidor

Ester Nilsson håller ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Det är inledningen till en lång och bitvis smärtsam kärlekshistoria dem emellan.

Ester är författare och lever i ett tryggt förhållande. Men mötet med Hugo vänder upp och ner på hela hennes värld och Ester bryter upp från allt. Det gör inte Hugo, men de börjar träffas.

Lena Andersson har skrivit en ganska tunn bok - men så fylld med innehåll att den känns betydligt större än den är. 

Språket är fantastiskt, jag tror nästan inte jag läst en bok med ett sådant böljande, djupt och intressant språk. Och känslorna i boken - de ligger utanpå, inuti och är så påtagliga.

Lena Andersson fick Augustipriset för den här boken 2013. Det är den väl värld.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken för läsning!