söndag 18 september 2011

Niceville



Niceville
Kathryn Stockett
Forum
2009
479 sidor


Den amerikanska södern i slutet på 60-talet, Jackson i Mississippi. Segregationen är stark. De svarta kvinnorna arbetar som hembiträden åt de vita familjerna. De unga vita familjerna lever i en värld av bridge, tennis och klubbar.

Och någonstans där krockar det. Skeeter har varit på universitetet och kommer hem. Deras hembiträde har slutat, hastigt, och hon vet inte varför. Men något har hänt. Och hon känner sig mer och mer obekväm i det liv som hon förväntas leva tillsammans med de andra vita kvinnorna, med sammankomster och framförallt giftemål.

Skeeter har andra drömmar. Hon vill bli författare. Och det slutar med att hon startar ett projekt där hon skall skriva om de svarta hembiträdenas liv. Allt måste ske i lönndom och projektet håller på att kapsejsa flera gånger. Det handlar om kvinnor som tror de kan styra en hel stad, om kvinnor som är starka och om vänskap långt utanför det vanliga konventionerna.

Till slut kommer deras bok "The Help" ut och det visar sig inte vara slutet utan början…

Detta är en mycket spännande och intressant och lättläst bok om ett svårt ämne. Jag vill verkligen rekommendera den! Jag nästan sträckläste boken.

Och jag har också tänkt att gå och se filmen som har premiär den 23 september.

tisdag 13 september 2011

Till mamma på mors dag


Till mamma på mors dag
Doris Dahlin
Ordfront
2011
329 sidor


Detta är en roman som handlar om två olika kvinnor. Elisabeth som är psykolog och driver en egen klinik. Och om Reseda som gjort en klassresa från dotter till en städerska till att vara hustru till en kirurg och nu ekonomichef i ett företag.

Vi får följa båda dessa kvinnor och deras relation till deras mödrar. Elisabeths mamma har blivit dement och bor nära henne, och Elisabet besöker henne ofta. Resedas mamma har just gått bort och hon måste ta hand om lägenheten och alla hennes saker.

Boken beskrivs som en relationsroman om den kanske svåraste relationen av alla - den mellan mor och dotter. Och relationen beskrivs bra. Hela romanen andas en stor frustation och jag blir ibland irriterad på dessa kvinnor som bara är till lags.

Elisabet och Resedas öden vävs samman till slut och där finns en underliggande historia som vi bara anar - och som präglat deras liv. Men den historien får vi aldrig presenterat - utan den anas som sagt bara.

Nej, jag vet inte. Detta var ingen bok jag vill läsa om. Vet inte om jag skulle vilja rekommendera den heller. Tror inte det.