måndag 26 oktober 2020

Hon kallades Daisy

 Hon kallades Daisy

Hon kallades Daisy
Prinsessan Christina Fru Magnusson & Carl Otto Werkelid

Bonnier fakta

2020

Uppläsare: Författaren

Sveriges regentlängd och drottninglängd är inte något som jag har full koll på. Men nu har jag fått lära mig mer. 

Prinsessan Christina har forskat och skrivit en bok om sin farmor. En farmor som hon aldrig träffade, men som kommit att prägla deras familj och en stor del av samhället den tid som hon levde. 

Prinsessans Christinas farmor hette Margareta och kom från England. Hon gifte sig med prinsessan Christinas farfar Gustav VI Adolf. Hon dog 1920, 36 år gammal, höggravid med parets sjätte barn. Prinsessan Christina skriver själv att hon inte fick veta mycket om sin farmor, det var tyst i släkten. Det är genom att forska i arkiven som hon fått veta mer. Genom brev och artiklar.

Margareta kommer från en adlig släkt i England. Hon är barnbarn till Drottning Victoria i England. Hon träffar Gustaf Adolf i Egypten vid en middag och det uppstod omedelbar förälskelse. 1905 gifte sig paret i England och kort tid därefter kom de till Malmö för att resa genom Sverige upp till Stockholm. Tillsammans fick de fem barn, Gustaf Adolf (prinsessans pappa), Sigvard, Ingrid (sedan drottning av Danmark), Bertil och Carl-Johan. 

Prinsessan Margareta blev kronprinsessa och var det när hon dog. Hon var mycket konstnärligt intresserad och både deltog och ordnade slöjdutställningar. Hennes uppfostringsmetoder var annorlunda och hon umgicks mycket med sina barn. Hon hade också ett stort trädgårdsintresse som hon förde över till sin man och deras hem på Sofiero utanför Helsingborg blev ett andningshål för deras gemensamma intresse.

Det var intressant att få höra prinsessan Christina berätta om sin farmor, höra om hennes forskning och hennes samtal med sina kusiner och släktingar runt om i kungahusen i Europa. Jag var till exempel inte medveten om att Sveriges band till det engelska kungahuset var så starka.

Är du intresserad av kungahuset så kan jag verkligen rekommendera boken. Men den ger också ett en bild av sin samtid på ett fint sätt. Dessutom blir det tydligt att även om man är av kunglig börd så drabbas familjer av olika tragedier och olyckor. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar