Tobleroneaffären

Tobleroneaffären
Varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister
Mikael Romero
Norstedts
2012
267 sidor

1995 startar de händelser som leder till att Mona Sahlin inte blir partiledare för Socialdemokraterna och statsminister efter Ingvar Carlsson, som just meddelat att han ska avgå vid nästa partistämma.

Boken är skriven av Mikael Romero, Sahlins dåvarande pressekreterare, och ger oss inblick hur det var på insidan, hur tidningarnas skriverier uppfattades, vad de gjorde, vem som sa vad, vad som är sant och vad det fick för konsekvenser.

Det är klart att det inte är en objektiv bild. Den är oerhört subjektiv från Romeros och Sahlins håll. 

Oavsett det så är det några frågor som man kan ställa sig.

Vilka krav ska vi ställa på våra folkvalda politiker? Vilka etiska regler ska gälla? Ska de folkvalda ha en högre standard än "vanliga" människor? Och ska vi ställa olika krav på våra folkvalda beroende på vilket parti de representerar eller vilket kön de har?

Jag tycker det är komplicerat att Mona Sahlin hade påminnelser hos Kronofogdemyndigheten, jag tycker det är komplicerat att hon använde ett kort som hon inte borde. Jag tycker också att det var oklokt att hon drog iväg till Mauritius med familjen för att komma undan. Å andra sidan… vad skulle du själv gjort? Hur hade du själv agerat och reagerat? Om du själv skulle bli hårdgranskad är du då "helt ren"? Inga svarta betalningar till olika hantverkare? Inga utlägg på kontokort som du reglerat i efterhand? Inga glömda räkningar?

Alla Sahlins skulder var reglerade. Och det drev som hon utsattes för stod inte i proportion till det som hon gjort. Ja, självklart är det helt rätt att tidningarna ska granska och ifrågasätta. Men frågan är om tidningarna i detta (och kanske många andra fall) går helt andra ärenden än de tror. Vem styrde agendan?

Jag beundrar de människor som ger sig in i det offentliga politiska livet. De gör detta med en stor övertygelse om att de kan vara med och förändra och förbättra. För oss som är väljare gäller det att ständigt hålla en öppen dialog med våra folkvalda så att de inte tappar perspektiv och verklighetsförankring.

Jag som älskar serien West Wing (Vita huset) läser den här boken med stor behållning, sett ur ett politiskt perspektiv. Likaså sett ur min yrkesroll som kommunikatör.

Tobleroneaffären (Wikipedia)>>

I morgon fyller jag tjugo

I morgon fyller jag tjugo
Alain Mabanckou
Månpocket
2010
379 sidor

Boken handlar om Michel som är tio år. Han bor med sin mamma Patricia i Pointe Noire i Kongo-Brazzaville på 70-talet. Mamman är gift med pappa Roger som har en ytterligare hustru Martine och därmed har Michel många syskon.

Michel berättar om sin vardag i stort och smått, om kärlek, om sin skola, om hur det är att handla, om besöken hos morbror René. Kongo är kommunistiskt. Religion är "opium åt folket" och ingen ska ha mer än någon annan - om det inte är så att det gynnar än själv. Morbror René är ett typiskt sådant exempel.

Pappa Roger har en radio där de hör om allt som händer i världen genom "Voice of America" på franska med Roger Guy Folly. Det handlar om Iran, Egypten och andra länder - allt sett och förklarat ur ett kommunistiskt perspektiv.

Det är mycket skrock, det är mycket okunskap, det är mycket rädsla och missunnsamhet men det är också värme, glädje och kärlek.

Kanske är det här självupplevt av författaren? Det är inte otroligt. Men oavsett det så är jag inte riktigt överens med författaren om berättarstilen. Och jag blir illa berörd över okunskapen och orättvisorna och den pennalism som barnen i skolan utsätts för.

Boken ger en ytterligare bild av Kongo, ett Kongo utan krig, sett ur en 10-årings ögon.

Boken var inte så bra som jag trodde. Kanske ska jag ge författaren en chans till (det har kommit fyra böcker på svenska av honom). Men vill du få en mustig historia om en 10-årings uppväxt på 70-talet i Kongo-Brazzaville så funkar den här boken.

New Delhi Borås

New Delhi Borås
Den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till kärleken i Sverige
Per J Andersson
Månpocket
2013
300 sidor

Det här är den helt osannolika berättelsen om den oberörbare indiern som växer upp i det fattiga Indien och sedan träffar den svenska flickan. De blir kära och efter mycket umbäranden och lång tid så träffas de åter i Borås och gifter sig.

Och nu hör det till saken att detta är sant. Pikej (som har ett mycket längre och besvärligare namn) är pojken som föds i Odessa i Indien i början på 50-talet. När han föds får han en profetia "Du ska gifta dig med en flicka som inte kommer från byn, inte från distriktet, inte ens från vårt land, hon ska vara musikalisk, äga djungel och vara född i oxens tecken".

I boken får vi lära oss hur det är att leva som oberörbar i en tid då Indira Gandhi försöker få bort kastsystemet. Hur det är att gå i skolan. Hur det är med föräldrar som är analfabeter. Hur det är att bo hos sina farföräldrar som inte tycker om sin svärdotter. Vi får lära känna Indien, vi känner dofter och värme. Och vi får vara med under 60-talet då den stora hippi-rörelsen kommer till Indien. Det är under den tiden som Pikej växer upp. Han får genom olika vägar börja på en konstskola. Han sitter vid fontänen och målar porträtt och han är duktig. Så bra att han får måla kosmonauten Valentina Teresjkova porträtt. Han målar också flera presidenter bland annat B.D. Jatti. Och han är hemma på te hos Indira Gandhi och målar hennes porträtt.

Men allt är inte guld och gröna skogar. Han kämpar på. Sparar pengar för att köpa målarmaterial, sitter varje kväll och målar vid fontänen. Skaffar sig vänner eftersom hippi-stråket går där. Kommer överens med polisen om att de ska "haffa honom" så att han kan få sova i arresten på natten och duscha på morgonen. Och sen kommer då svenska Lotta och de blir kära i varandra. 

Lotta måste åka tillbaka till Borås och göra färdigt sin utbildning. Och tiden går. De skickar brev men Pikej längtar. Så han sparar ihop till en cykel och börjar sin färd mot Sverige. Han stöter på många hinder, men han får också mycket hjälp. Både av sina "hippi"-kontakter på vägen och genom att måla porträtt. Det är en lång färd och till slut kommer Pikej fram.

Det är Per J Andersson, journalist och reseförfattare som har skrivit boken. Den är en blandning av reportage och dagboksanteckningar. Jag var kanske inte helt begeistrad i det stilistiska greppet i boken, men oavsett det så är det en rörande historia och det är happy end och feelgood. Och det blir verkligen inte sämre av att det är sant. Så kan jag kan verkligen rekommendera boken för läsning. Passar bra i hängmattan eller på resan!

I skuggan av Nathan

I skuggan av Nathan
texter av Helge Söderblom
Omi Söderblom
Verbum
2014
506 sidor

Omi Söderblom är barnbarnsbarn till Nathan Söderblom, ärkebiskop i Sverige 1914-1931. (Läs min recension av boken "Jag är bara Nathan Söderblom, satt till tjänst" här>>) 

Omi Söderblom har, när hon sökte efter mer information om sin historia (hon är alltså barnbarn till Helge), kommit över "minnesblad" som Helge Söderblom har skrivit. Helge som var Anna och Nathan Söderbloms äldsta barn (deras första barn dog innan födelsen och Helge föddes på dagen ett år efter). Då bodde familjen i Paris och Helge och de äldsta syskonen är uppvuxna där.

Efter Helge kommer barnen i en tät ström. Sammanlagt får Anna 12 levande barn. Ett barn dör efter en dag och lilla Ingrid (också född i Paris) blir bara två år och är begravd i Frankrike.

Boken består till största delen av Helges egna texter. De är väldigt lättlästa (även om det är många utländska uttryck insprängda) och hans stilistiska form är stor och svepande, samtidigt intim och påträngande.

Vi får följa med i uppväxten som innebär flytt tillbaka till Sverige, men också utomlands igen, många gäster på besök i huset, många resor för föräldrarna och därmed olika lösningar för barnen. Ibland kom det släktingar och bodde med syskonen, ibland utackorderades de till olika kyrkliga familjer.

Insprängt i Helges texter finns andra texter och brev. Bland annat från Gerda Rosling som var Nathan Söderbloms privatsekreterare och skrev nästan dagligen (ibland både förmiddag och eftermiddag) öppenhjärtliga och informativa brev hem till sin familj om allt som hände hos familjen Söderblom. Men där finns också brev från Nathan, Anna och storebror Sven.

Alla texter tillsammans ger ytterligare en bild av den familj som Söderbloms var. En familj i offentligheten.

Helge Söderblom vill bli skådespelare och blir också det till slut. Han arbetar på teatrar både i Europa och i Sverige (bland annat Lorensbergsteatern). Enligt recensionerna får han fin kritik för sina prestationer. Men med skådespeleriet följer också ett utsvävande liv. Helge använder alkohol och andra droger och har förhållande både med kvinnor och män.

Det är också tydligt att han älskar sina båda föräldrar och inte vill något hellre än få deras bekräftelse.

Helge är väldigt intelligent, han både talar och skriver flera språk flytande. Helge är också med 1925 och hjälper till vid det stora ekumeniska mötet som Nathan ordnade i Uppsala och Stockholm.

Efter flera år vid teatern ser Nathan till att Helge blir inskriven vid Uppsala universitet och får en examen. Han får sluta med skådespeleriet. Han får ett jobb vid TT (Tidningarna telegrambyrå) där han vantrivs.

Under denna tid inleder Helge ett förhållande med Omis farmor Elise och Elise blir gravid. Då har Helge egentligen tröttnat på Elise och under hela hennes graviditet har han ett förhållande med en annan kvinna, som han också tröttnar på. När barnet är fött så ordnas det i alla fall att Elise och Helge gifter sig och sedan ska skiljas så att Helge får vårdnaden om barnet.

Men det blir inte så. Under denna tid så blir Helge så sjuk och får ett nervöst sammanbrott så att han tas in på sinnessjukhus i Frankrike. Till slut ordnas det så att han kommer hem till Sverige och blir intagen på Ullåker sjukhus utanför Uppsala. Där bor han sina sista år.

Det är då som Nathan och Anna får veta att Helge är gift och har ett barn.

Ja, hela den här historien är bättre än den mest påhittade såpa. Vi rör oss i kretsar av gräddan av skådespelare och författare, politiker, religiösa män och akademiker. Det är en hel del "namedropping".

Den här boken var oerhört intressant. Och precis som med boken om Nathan Söderblom (av Jonas Jonsson) så blir det så tydligt att det var inte alls enklare förr. Det var lika mycket intriger och lika mycket bekymmer.

Familjen Söderblom är en familj som alla andra. Föräldrarna älskar sina barn (det blir tydligt i de brev som de skriver till dem) och barnen älskar sina föräldrar. De har dock ett oerhört komplicerat förhållande till varandra på grund av sin ställning. En familj som lever i offentligheten och där Nathan hade det yrke och den position som han hade, i den tidsperiod som de levde i - då blir det tydligt att önskan om närhet och närvaro inte gick jämt ut.

Varför blev Helge Söderblom sjuk? Det vet vi inte. Om den behandling som han fick hjälpte eller stjälpte honom är inte heller klart.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken för läsning!

Provläs lite ur boken här>>

Här är jag nu

Här är jag nu
Karen Campbell
Lind&Co
2013
420 sidor

Deborah är en 40-åring ung, barnlös änka som håller på att ta sig ur sin depression efter makens sjukdom och död. Hon börjar arbeta som frivillig på flyktingmottagningen och går också in i ett mentorskap. Det blir den somaliske Abdi som hon blir mentor för. Abdi som har förlorat sin hustru när de flydde från flyktinglägret. Nu är han i  Skottland och söker asyl med sin lilla 4-åriga dotter Rebecca som har slutat att tala.

Under ett år får vi följa Deborah och Abdi under deras mentorstid.

Vartannat kapitel är skrivet ur Deborahs vy, vartannat ur Abdis. Jag vet inte riktigt om jag tycker att det greppet riktigt funkade. Jag har svårt att ta till mig att en vit, ung kvinna (författaren) riktigt ska kunna förstå hur en somalisk man som kommer från ett krigsdrabbat land med traumatiska händelser med sig, riktigt tänker. Där tycker jag inte boken höll.

Men oavsett detta så är det förhållandevis lättläst. Den är spännande. Den är varm - trots jobbiga och traumatiska händelser. Den tar ner det stora skeendet till en mänsklig, hanterbar och (nästan) fattbar nivå. Beskrivningarna av flyktinglägret, av hanteringen av flyktingarna i lägret och i Skottland är detaljerade och skrämmande. Förtvivlan över sakerna tillstånd i de stora lägren, med mutor, överfall, hopplöshet, och otrolig grymhet människor i mellan - de blir tydliga i boken.

Jag tycker absolut att boken är läsbar och jag kan rekommendera den.

Bokförlaget jämför boken med Little Bee, och jag kan hålla med om att det är samma sorts bok. Men jag personligen blev mer gripen av Little Bee.