Hon kallades Daisy

 Hon kallades Daisy

Prinsessan Christina Fru Magnusson & Carl Otto Werkelid

Bonnier fakta

2020

Uppläsare: Författaren

Sveriges regentlängd och drottninglängd är inte något som jag har full koll på. Men nu har jag fått lära mig mer. 

Prinsessan Christina har forskat och skrivit en bok om sin farmor. En farmor som hon aldrig träffade, men som kommit att prägla deras familj och en stor del av samhället den tid som hon levde. 

Prinsessans Christinas farmor hette Margareta och kom från England. Hon gifte sig med prinsessan Christinas farfar Gustav VI Adolf. Hon dog 1920, 36 år gammal, höggravid med parets sjätte barn. Prinsessan Christina skriver själv att hon inte fick veta mycket om sin farmor, det var tyst i släkten. Det är genom att forska i arkiven som hon fått veta mer. Genom brev och artiklar.

Margareta kommer från en adlig släkt i England. Hon är barnbarn till Drottning Victoria i England. Hon träffar Gustaf Adolf i Egypten vid en middag och det uppstod omedelbar förälskelse. 1905 gifte sig paret i England och kort tid därefter kom de till Malmö för att resa genom Sverige upp till Stockholm. Tillsammans fick de fem barn, Gustaf Adolf (prinsessans pappa), Sigvard, Ingrid (sedan drottning av Danmark), Bertil och Carl-Johan. 

Prinsessan Margareta blev kronprinsessa och var det när hon dog. Hon var mycket konstnärligt intresserad och både deltog och ordnade slöjdutställningar. Hennes uppfostringsmetoder var annorlunda och hon umgicks mycket med sina barn. Hon hade också ett stort trädgårdsintresse som hon förde över till sin man och deras hem på Sofiero utanför Helsingborg blev ett andningshål för deras gemensamma intresse.

Det var intressant att få höra prinsessan Christina berätta om sin farmor, höra om hennes forskning och hennes samtal med sina kusiner och släktingar runt om i kungahusen i Europa. Jag var till exempel inte medveten om att Sveriges band till det engelska kungahuset var så starka.

Är du intresserad av kungahuset så kan jag verkligen rekommendera boken. Men den ger också ett en bild av sin samtid på ett fint sätt. Dessutom blir det tydligt att även om man är av kunglig börd så drabbas familjer av olika tragedier och olyckor. 

Tritonus

Tritonus

Kjell Westö

Albert Bonniers Förlag

2020

400 sidor

Stjärndirigenten Thomas Brander är sliten och trött. Han återvänder till det hus, den otroligt flotta och påkostade villan han har låtit bygga i finska skärgården, som nu äntligen är klart. Hans närmaste granne är Reidar Lindell, skolkurator och amatörmusiker. 

Grannarna börjar umgås, de har många gemensamma intressen i musiken, även om de inte spelar samma sorts musik. 

Thomas försöker komma in i det lokala samhället och Reidar vill också att han ska vara med och hjälpa till. Thomas har fortfarande jobb och reser, men något har hänt. Han tappar uppdrag och hans förhållande till sina tidigare fruar och flickvänner är också komplicerat.

Det är mycket "namedropping" både av dirigenter och musikstycken. 

Boken var mycket lättläst, spännande och svår att lägga ifrån sig och jag kan rekommendera den för läsning.

 

Under Londons broar

Under Londons broar

Jojo Moyes

Uppläsare Gunilla Leining

Prinzt förlag

(2009) 2020

567 sidor

Det här är Jojo Moyes första bok (om jag förstod det hela rätt) men det är först nu som den har kommit på svenska. Det är en lång bok - över 550 sidor. Visst är den bra - men det märks att Jojo Moyes faktiskt får till det ännu bättre i sina senare böcker. Men trots detta så har boken mycket.

Vi möter Sarah, 14 år,  som bor med sin morfar i London. De har hästen Boo, en vacker och väldresserad hingst som de sköter och tränar varje dag. Sarahs morfar är från Frankrike och var i sin ungdom ryttare på en av de finaste ryttarskolorna i Frankrike. När han var på turne i England träffade han Sarahs mormor och kärlek uppstod. Därför bor han nu i England.

Vi får också träffa advokaten Natasha som jobbar på en advokatfirma. Hon träffar många ungdomar i början av sin brottsbana, men också ungdomar som bara råkar illa ut. Hon har mycket kontakt med socialtjänst och försöker hjälpa till. Hon ligger i skilsmässa med sin make Mac och har inlett ett förhållande med Connor på sitt jobb.

En kväll när Natasha åker hem från jobbet korsas vägarna med Sarah som blir påkommen att snatta fiskpinnar. Det visar sig att Sarahs morfar har fått en stroke och ligger på sjukhus, och Sarah bor ensam. När Natasha kör hem henne så har det varit inbrott i Sarahs lägenhet. Och plötsligt så tar Natasha och Mac hand om Sarah. 

Men det är många hemligheter som inte berättas, sanningar som undanhålls. Och det blir mer och mer invecklat. Vem ska man lita på? 

Ja, det var en spännande bok. Ja, den håller. Men... den var lite för lång. För mig som inte är intresserad av ridning så var det inte så där superspännande just med den biten. Och det var lite för enkelt på slutet. Men i det stora hela så var det en trevlig Jojo Moyes.

 

Spara 0%

Marvatten

Marvatten

Ann Rosman

Albert Bonniers förlag

2020

Detta är sjunde boken om Marstrand och polisen Karin Adler, som numera bor på Marstrand. Nu är hon föräldraledig, men har svårt att anpassa sig riktigt till sitt liv som mamma. 

Till Marstrand flyttar Lotta med maken och två barn för att öppna ett mindre hotell. Lottas make jobbar mycket och behöver resa. I huset bor ibland också Lottas svåger, helikopterföraren.

Ann Rosman väver samman två olika historier, som vanligt. Den ena handlar om den stora branden på Marstrand, som nästan ödelade en stor del av byggnaderna på ön. Den andra historien handlar om en arbetsplatsolycka på ett skepp utanför Marstrand, en olycka som Karin Adlers kollegor får i uppgift att undersöka. Men är det verkligen en olycka? Eller finns det något annat bakom?

Jag skrev att hon väver samman historierna. Tja, jo, det gör hon. Eller rättare sagt, det är två parallella historier, berättelser, som tuschar i varandra lite grann. 

Ann Rosman skriver medryckande och intressant. Och det är otroligt spännande med de historiska berättelserna om Marstrand. Men jag satt hela tiden och väntade på sammankopplingen, på vad som verkligen band samman de två berättelserna. Och där blev jag lite besviken. 

Oavsett detta, så var det en lättläst, spännande bok och jag gillar som sagt att läsa om Marstrand. Jag kan rekommendera den.