Blå stjärnan

Blå stjärnan
Jan Guillou
Pirat förlaget
2015
479 sidor

Jan Guillou fortsätter sin släktkrönika över 1900-talet och bröderna från Norge som blir ingenjörer och bygger broar och annat. Den här boken spänner över andra världskriget och huvudpersonen är Lauritz dotter Johanne som visar sig tillhöra motståndsrörelsen i Norge men senare också börjar jobba för engelsmännen.

Här rör sig Guillou i sitt rätta element med spioner, intriger och sånt. Oerhört spännande! Här får vi följa kriget från en kvinnas synvinkel, en kvinna som är spion och som nästlar sig in hos tyskarna. Hennes språkkunskaper och hennes kontakter kommer väl till pass.

I bakgrunden skymtar vi den historia som vi fick oss till livs i den förgående boken "Att inte vilja se".

Jag kan verkligen rekommendera den här boken för läsning också!

Brobyggarna>>
Dandy>>
Mellan rött och svart>>
Att inte vilja se>>

Kriget har inget kvinnligt ansikte

Kriget har inget kvinnligt ansikte
Svetlana Aleksijevitj
2012
Ersatz
447 sidor

Det här är en bok som doftar blod. En bok om krigets alla ohyggliga hemskheter. Om mod, om övertygelse, om plikt. Men den berättar också om lidande och om situationer som övergår mitt förstånd att förstå.

När jag läser den här boken, som är korta berättelser från kvinnor som var med och slogs för kommunisterna i andra världskriget, så blir jag förfärad. Dels över hur det var då, under andra världskriget och det kriget som de utkämpade. Men framförallt över deras övertygelse och deras passion för att de gjorde rätt. Hur de rusar iväg till rekryteringskontoren och anmäler sig. Hur de rymmer hemifrån. Hur de gör allt - fullkomligt allt för att få strida i fronten.

Ett citat ur boken som illustrerar detta (sid 252 ff)

Pappa är borta sedan länge, men jag fortsätter att älska honom. Jag håller inte med när folk säger om sådana som han att de var dumma och blinda, att de trodde på Stalin. De var rädda för Stalin. De gick i döden för de leninistiska idéerna. Tro mig, de var fina och ärliga människor - de trodde inte på Stalin eller Lenin, utan på den kommunistiska idén. På en socialism med mänskligt ansikte - som man senare har brukat kalla det. På lycka åt alla. Åt varenda människa. De var tänkare och idealister - men blinda, det var de inte. Det tänker jag aldrig gå med på. Aldrig i livet! Vid mitten av kriget fick vi utmärkta stridsvagnar och flygplan, och bra vapen. Men utan vår övertygelse har vi ändå aldrig kunnat övervinna en sådan fruktansvärd fiende som Hitlers armé - som var så mäktig och disciplinerad, och hade kuvat hela Europa. Vi hade aldrig kunnat krossa den. Vårt viktigaste vapen var övertygelsen, inte skräcken - det svär jag på, som människa och partimedlem.

Jag tänker på alla andra krig och framförallt just nu på det krig som utövas i Syrien och IS. Plötsligt blir det inte svårt för mig att förstå varför människor utsätter sig för det otroliga lidande och hemskheter som ett krig innebär. De bärs av en inre övertygelse om att detta är det rätta.

I boken framkommer också att det skett en del oegentligheter, alla baksidor som ett krig bär med sig av vilsna själar, krossad idealism och galenskap.

Kvinnorna som var med och stred kämpade i princip på samma villkor som männen. De hade samma uppgifter (prickskytt, stidsvagnsförare osv) som männen. Men många av dem arbetade framförallt som sjukvårdspersonal och tog hand om alla sårade på slagfältet.

Många fick medaljer, som de bär med stolthet. De talar om hur de liksom inte var kvinnor längre, hur de gick och talade som män. Men det finns också vittnesbörd om hur de mitt i allt försökte behålla lite av det kvinnliga.

Det framkommer också att det finns en misstro mot de kvinnor som deltog i kriget. Här finns dubbelheten.

Och här finns berättelser om kärlek, om längtan, om att kunna se någon annat, om tvivel och om rädslan som fortfarande sitter djupt i många människor.

Jag tycker det här var en mycket bra bok. En fruktansvärd bok, men den var lättläst eftersom berättelserna var ganska korta. Jag är glad åt att Svetlana Aleksijevitj gjort den här intervjuboken och låtit dessa kvinnors röst och deras erfarenheter bli bevarad till eftervärlden.

Linda - som i Lindamordet

Linda -  som i Lindamordet
Leif GW Persson
Bonnier förlag
2015
Ljudbok, uppläsare Tomas Bolme

Den här boken handlar om ett kvinnomord, på Linda Wallin, som äger rum i Växjö, mitt i sommaren under en värmebölja. Polisaspiranten Linda, hittas våldtagen och mördad i sin lägenhet. Den lokala Växjöpolisen får hjälp av rikskriminalpolisen med Evert Bäckström som leder styrkan från Stockholm.

Vi får följa utredningen. Men vi får framförallt följa poliserna, deras tankar, deras drömmar och deras arbete. Och den där Evert Bäckström är ju alldeles otroligt otrevlig! Jag blir så himla förbannad när jag hör honom.

Och tyvärr blir det inte bättre av att Tomas Bolme läser. Han är verkligen inte någon bra uppläsare. Tyvärr!

Men jag inser att boken egentligen inte handlar om själva mordet utan mer om polisens arbete, rikspolisen kontra lokalpolisen, utredningsmetoder, pengar och politik.

Den som orkar lyssna på Tomas Bolme kan höra på talboken, den som inte orkar det kan hellre läsa boken. Orkar man med den odräglige Evert Bäckström så kan jag rekommendera boken.