Dimma över Darjeeling

Dimma över Darjeeling
Mikael Bergstrand
Norstedts
2014
397 sidor

Detta är en fristående fortsättning på boken "Dehlis vackraste händer" om Göran Borg, malmöiten som åker till Indien när det blir för jobbigt hemma med livet och arbetet.

I den här boken är han inbjuden till sin väns bröllop. Yogi ska gifta sig och har bjudit Göran till Indien att vara med. Och hemma i Malmö så bara strular livet på flera plan och Göran åker nästan i panik till Indien.

Väl där så strular det till sig på alla sätt med bröllopet också. Och Yogi och Göran befinner sig så småningom på en teplantage i Darjeeling.

Det här är en lättsam feelgoodbok som målande beskriver Indien med ett varmt hjärta. Både dess fördelar och dess nackdelar. Yogi är en obotlig romantiker och optimist och ser alltid det positiva i allt.

Och en av de viktigaste lärdomarna från den här boken. Gläd dig alltid i förskott! För då har du i alla fall fått en glädje om det inte blir något. Och om det blir något så får du dubbel glädje.

Det är en bra livsfilosofi.

Jag kan varmt rekommendera den här boken för läsning!

Kaffe med rån

Kaffe med rån
Catharina Ingelman-Sundberg
Forum förlag
2012
368 sidor

Kaffe med rån är en ganska rörig men smålustig historia om de fem kamraterna på servicehuset Diamanten. De tycker att de blir orättvist behandlade och tar sig därför friheter. De kopierar nycklar så de kan använda träningslokalen dit bara personalen får gå. De vägrar att äta medicinen när de inser att de blir drogade. De ser till att de ordentlig mat och har fest mitt i natten istället för den usla mat de får under dagen.

Mer och mer gryr missnöjet och de beslutar sig till slut för att begå ett rån för att hamna i fängelse, eftersom de där kommer att få det mycket bättre genom att få bra mat och få motionera. Vad som helst för att slippa den så kallade omvårdnaden på Diamanten.

Så hela sällskapet rymmer från hemmet och tar in på lyxhotell för att begå sina brott.

Det blir brott och förvecklingar och Kling och Klang-poliser och skumma typer och missförstånd. Det ena efter det andra, fler personer involveras.

Som sagt. Det är en ganska rörig bok. Men lite smålustig och lite feelgood. Och den lyfter en viktig sak - nämligen den att bara för att man är gammal och går med rollator så har hjärnan inte slutat fungera. Man vill fortfarande rå sig själv, ha roligt och man ska alltid ta alla människor på allvar!

Om du vill ha en lättläst bok så kan jag rekommendera den här. (Själv lyssnade jag på den via hörbok då det var Helge Skoog som läste inlevelsefullt och med olika röster)

Inget för någon

Inget för någon
Dag Sandahl
GAudente
2014
168 sidor

Den här boken började jag läsa för ett år sedan när den kom ut. Men jag slutade läsa boken ganska snart för den är så fruktansvärt fult layoutat att jag bara inte orkade!

Texten går långt ut på sidorna och det finns ingen luft. Så jag tappade helt lusten att läsa.

Men nu tänkte jag att jag fick sätta mig över det - och gav mig i kast med att läsa hela boken.

Och det jag då kommer att tänka på är min kära svärmor. Min svärmor klagar på allt. Säger man A då tycker hon B. Och tycker man då B så säger hon A. Lite så tycker jag det är när jag läser den här boken. Det är mycket gnäll och det är mycket "namedropping" samtidigt som Sandahl berättar händelser som påverkat och påverkar Svenska kyrkan.

Med det sagt så tycker jag att Sandahl har en otrolig förmåga att sätta tummen på händelser och skeenden i Svenska kyrkan som är viktiga. Det jag saknade var dock något förslag på hur det ska vara eller gå till i stället. (Därav tankarna på kära svärmor) Och jag funderar på vad det är som är nollpunkten - vad det är som vi ska återgå till, när var det riktigt bra? Finns det någon tid i Svenska kyrkan när det verkligen fungerade "tipptopp"?

Det är först i kapitel 8 "Sammanbrottet" som jag känner att det blir mer konstruktivt och reflekterande. I samband med varje kapitel finns det en bloggpost från Dag Sandahls blogg. En blogg som har många läsare och får många kommentarer varje dag.

Jag såg på GAudantes förlag att Sandahl har skrivit en studiehandledning om man vill ha boken i en studiecirkel. Den kan man ladda ner här.
http://www.gaudete.se/pdf/Dag_studieplan_utdrag_1-8.pdf

Så, skulle jag då rekommendera den här boken? Ja, det gör jag, men jag tror att den är bättre i en studiecirkel än att läsa som jag - rätt av. Även om jag hade pennan i högst hugg och har gjort många understrykningar och anteckningar i (den mycket minimala) marginalen.

Sista brevet från din älskade

Sista brevet från din älskade

Jojo Moyes
*p
2010
490 sidor

Jojo Moyes gör det igen. Hon skriver en bok om kärlek, vänskap, besvikelser, förhoppningar, romantik och verklighet på ett sätt som gör att boken är svår att lägga ifrån sig.

Boken börjar i London där Jennifer Sterling vaknar upp på sjukhuset och minns ingenting. Hon vet inte vem hon är eller vad som har hänt. Hon har varit med om en svår bilolycka och föraren dog.

Bit efter bit kommer minnet tillbaka. Maken Laurence står vid hennes sida, men är förfärligt upptagen med sitt företag. Och hon får inte veta allt om sin olycka. Hon känner hela tiden att det är bitar som saknas. Plötsligt en dag hittar hon ett brev i en bok och inser att det har funnits en man till, en man som älskar henne och som ber henne att lämna sitt äktenskap. Men hon vet inte vem han är eller vad han heter. Brevet är undertecknat med "B.

När fyrtio år senare sitter en journalist Ellie, på redaktionen och får till uppgift att skriva ett minnesreportage. Egentligen ett straff eftersom hon den senaste tiden varit så disträ och distraherad av sitt förhållande med den gifta John. I arkivet hittar Ellie ett kärleksbrev som får henne att vilja gå vidare med historien. Vem var det som skickade ett sådant brev och vem var det som fick ett sådant brev? Och fick de varandra till sist?

Boken hoppar en del mellan nutid och dåtid, före och efter olyckan. Det gäller att man är skärpt när man läser. Men trots att den är ganska lång så är den som sagt svår att lägga ifrån sig.

Och jag upptäcker när jag lägger ifrån mig den lästa boken att jag också skulle vilja få ett sådant kärleksbrev. Det är något alldeles särskilt kraftfullt med det skrivna ordet.

Jag kan verkligen rekommendera boken för läsning.

PS Finns bara en sak som är lite jobbig med boken. Den är så himla fult layoutad. Det finns ingen luft på sidorna och känns väldigt kompakt. Inget gyllende snitt där inte.

Ingenbarnsland

Ingenbarnsland
Eija Hetekivi Olsson
Norstedts
332 sidor
2012

Miira (ett namn som inte dyker upp förrän sista sidan) bor i Gårdsten och har finska föräldrar. Därför, trots att hon är född i Sverige, går hon i en finsk klass. En klass där allt sker på finska. Och hon har svenska som andraspråk. Hela klassen är därför i ett underläge redan från början.

Vi får följa Miiras väg genom låg-, mellan- och högstadiet i sin finska klass. I klassen, med kompisarna, med föräldrarna. Inställningen till att läsa i skolan, till sprit, rökning och världen.

Jag är lite förvånad över den frånvaro som Miiras föräldrar visar i den här boken. Hon får vara ensam hemma i fyra veckor när hon går i mellanstadiet. Hon får följa med en kille en vecka till Afrika när hon går i sjuan. Hon röker, svär, slåss och dricker. Utan att föräldrarna reagerar.

Det finns hela tiden en jävlar anamma hos Miira. Hon ser alltid längre än de möjligheter som presenteras för henne och längre än hennes vänner i klassen ser. Det ger ändå hopp.

Sen slutar den lite konstigt tycker jag.

Den här boken går nu som teater på Stadsteatern i Göteborg och jag ska se den om några veckor. Jag har lite svårt att se hur man gör teater av den här boken, men det ska bli spännande att se.

http://www.stadsteatern.goteborg.se/pa-scen/20142015/ingenbarnsland/

Ingenbarnsland from Göteborgs Stadsteater on Vimeo.

Ensam i Berlin

Ensam i Berlin
Hans Fallada
Lind&Co
Original 1946, nyutgåva baserad på originalmanuskriptet 2011
629 sidor

Ensam i Berlin handlar om den lilla handlingen och den enskilda människans behov att få säga ifrån, att få protestera.

Romanen är baserad på en verklig händelse, byggd på förhörs- och rättegångsprotokoll om paret som efter att deras son dödats i kriget börjar göra motstånd mot Führern och Tredje riket genom att handskriva brevkort och lägga ut dem i området.

Paret Quangels lever ett oerhört stillsamt liv. Båda stävar på i sina arbeten och är en del av det nazistiska samhället som präglar Berlin och Tyskland i början av kriget. I deras hus bor det fler familjer av olika slag. En judinna vars maken blivit bortförd. En familj där alla pojkarna deltar i Hitlerjugend och går högre utbildningar. En advokat.

Quangels son dör och Otto bestämmer sig för att protestera. Genom att handskriva brevkort som han sedan lägger ut i huset, allt för att berätta om nazisternas och Führers framfart.

I boken får vi följa Quangel och deras grannar. Vi får följa Gestapo som försöker ringa in vem det är som skriver korten som de kallar "Tomtenissen". Vi får följa historien till det bittra slutet. Romanen är på över 600 sidor - men det gör inget. Det är spännande och lättläst.

Det är otroligt att tänka sig att den här romanen är 70 år gammal. Den känns så otroligt aktuell fortfarande.
Det som skrämmer mig mest är att det här fortfarande pågår. Förtrycket, förföljelserna och den blinda tron på en despotisk ledare.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken för läsning!

(Bakgrunden till boken, med originalet och nytrycket samt om författaren är också spännande.)