Jag lutar åt Gud

Jag lutar åt Gud
85 krönikor
Tomas Sjödin
Libris
2010
222 sidor

Tomas Sjödin har samlat 85 av sina krönikor som varit publicerade i Göteborgs-posten eller tidningen Dagen under 1997-2010. I förordet börjar han med att berätta om sitt gamla hus, som lutar. De har bland annat behövt att sala upp köksgolvet elva centimeter för att det inte skulle luta för mycket. Och sen skriver han:

Att krönikesamlingen fick titeln Jag lutar åt Gud var egentligen självklart. Precis som tillvaron i stort lutar, så lutar också de här texterna en aning. De sjunker inåt, mot tillvarons centrum, som i min världsbild är Gud. Det har hela tiden varit viktigt för mig att understryka att det är i lutningen nedre ände Gud är att finna. Självklart finns Gud med i glädjen och framgången - jag tror till och med att han är den som gläder sig med oss - men allra mest påtaglig tycks han vara när vägen går nedåt.

Det här är korta krönikor som man kan läsa hur många man orkar på en gång. Ämnena skiftar - men den röda tråden är tydlig - tron och Gud.

Tomas Sjödin skriver närvarande och bra. Ibland tycker jag att det blir för djupt - men då funkar de korta texterna alldeles utmärkt.

Det här är en bok som man kan ha liggande, ta upp och läsa en krönika då och då, slå upp var som helst. Eller som jag gjort nu - läsa från pärm till pärm.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken!

Provläs!

Leva i dopet

Leva i dopet
Brev från biskoparna till Svenska kyrkans präster och församlingar
2011
93 sidor

Detta är biskoparnas brev om dopet, det första av två om jag har förstått det rätt.
Boken har ett litet praktiskt kvadratiskt format.

Så här skriver ärkebiskopen i sitt förord:

Det här brevet från Svenska kyrkans biskopar visar på skäl för dopet, försöker tydliggöra dess innebörd och talar om vad liv och växt i dopet innebär. Jag hoppas att det ska inspirera och hjäpa er som på olika sätt ska föra dopuppdraget vidare i vår tid. Du behövs för att ge dopets gåva vidare till kommande generationer!

Och det skulle jag vilja säga att den här boken går ut på. Att tala om för oss hur viktigt det är att tala om dopet och att det är del av vårt missionsuppdrag - att gå och döpa alla människor. Som det står i boken;

Kyrkan har ett uppdrag att se till att alla människor nås av erbjudandet om dop.
(…)
Evangeliet är grunden för kyrkans liv och arbete. Det räcks till oss i Guds ord, dopet och nattvarden. Det behövs en fördjupad dopreflektion i hela församlingen. Dopet angår alla kyrkomedlemmar, vare sig de är passiva eller aktiva, förtroendevalda eller anställda. Även om prästerna har det konkreta uppdraget att utföra dopet, sker det alltid som ett utflöde av församlingens gemensamma uppdrag. Vi får hjälpa varandra att visa på vägen till dopet och att lev i vårt dop.

Rubrikerna i boken är
1. Döpa, lära, leva!
2. Dopet är…
3. Dopseden idag
4. Teologiska frågor om dopet
5. Att döpa
6. Vanliga frågor
7. Slutord
8. Att reflektera över tillsammans

Alltså en stor bredd. Från det praktiska hur det går till och hur man kan göra, till hur vi ser på synd och arvsynd. Vilket är bra - med tanke på den debatt som rått i Kyrkans Tidning under 2011 om just arvsynden.

Biskoparna skriver:

En del tror att fler skulle vilja döpa sina barn eller själva bli döpta om vi talade mindre om synden som grundförutsättning i livet. Ändå hör ondskan till livets verklighet. De måste finnas med i ett dopritual som har med livets seger över döden att göra. Dopet innebär inte bara att vi bekräftar glädjen över livets under, det erbjuder också löften om förvandling och nya livsmöjligheter.

Kapitlet med frågor och svar tycker jag var mycket bra. Tydligt och konkret.
Jag hoppas verkligen att församlingarna tar tillfället tillvara och använder den här boken till samtal och undervisning om dopet.

Svenska kyrkan: Biskopar ger skäl för dop>>
Livet i Svenska kyrkan blogg: Leva i dopet - ett nytt biskopsbrev i bokform>>
Länk till biskopsbrevet i digital blädderversion
Länk till biskopsmötets webbsida där Leva i dopet kan hämtas hem so...
Svenska kyrkans My News Desk: Pressmeddelande>>

Kyrkans tidning 2012 01 25: Rekordupplaga av biskopsbrev om dopet>>

Den frusna trädgården

Den frusna trädgården
Kristin Hannah
Albert Bonniers förlag
398 sidor
2010

Kristin Hannah har skrivit ytterligare en fängslande bok om två systrar. Två systrar som är olika. Två systrar som har valt olika i livet - men som i denna bok samlas runt sin pappa. Pappan som driver den stora äppleodlingen som den äldsta systern, Meredith, också arbetar i. Den yngre systern, Nina, är krigsfotograf och åker världens runt till alla oroshärdar och fotograferar.

Och så finns deras mamma där. Mamman Anya, som alltid varit så känslokall. Som aldrig har visat något som helst kärlek eller intresse för sina barn. En kvinna som de slutat att försöka bryta skalet på - för det har visat sig omöjligt.

Pappan är den som har hållit ihop familjen och att det finns en stark och äkta och varm kärlek mellan mamman och pappan är tydlig och klar. Men så blir pappan sjuk och systrarna ställs inför en helt ny situation. En situation där pappan inte längre finns och där mamman blir alldeles rotlös.

Och det visar sig att de egentligen aldrig känt sin mamma. De vet inte vem hon är, eftersom hon har döljt sin historia för dem. Men långsamt, långsamt och mycket smärtsamt för dem alla rullas hela historien upp i form av en saga.

Kristin Hannah gör det igen. Skriver engagerat om livet, relationer och systerskap. En lättläst bok - på ett sätt. En fruktansvärd bok på ett annat sätt. För det handlar om en tid som bara ligger en mansålder ifrån oss - Stalins välde och andra världskriget.

Precis som hennes övriga böcker jag läst kan jag rekommendera denna boken för läsning.

• Som rosor i december 14 Maj 2011
  
  
• Systrar emellan 29 Apr 2011

Från Bonniers bokklubbs webbsida:

Den plikttrogna, effektiva Meredith är på kontoret före klockan åtta på morgonen. Som vanligt har hon gått upp tidigt, tagit sin joggingrunda och knappt bytt ett ord med sin man Jeff vid frukosten. Nu ligger en lång arbetsdag på familjeföretaget framför henne. Det är hon och hennes far som tillsammans byggt upp den framgångsrika fruktodlingsfirman. Ja, egentligen består både familjen och företaget bara av Meredith och hennes far. De har aldrig riktigt kunnat räkna med Merediths syster, Nina, som är en framgångsrik fotograf och tillbringar all sin tid på resande fot.
Och Meredith har egentligen heller aldrig kunnat lita till sin ryskfödda mor Anya – denna obegripligt hjärtlösa kvinna som hennes far älskar över allt på jorden. När Meredith har arbetat intensivt i tre timmar och pratat med ett av sina nyligen utflyttade tonårsbarn ringer plötsligt hennes far och bjuder hem henne på lunch. Meredith försöker skylla på arbetsbördan, men hon har alltid haft svårt att säga nej till sin vänlige far. Tio minuter senare bromsar hon in på föräldrarnas uppfart. Huset ser ut som taget direkt ur en rysk saga, särskilt så här års när verandan glittrar av julens ljusslingor. Koppartaket glimmar som flytande guld och med den fantastiska utsikten över dalen har huset, kallat Belye Nochi, blivit så berömt att turister ofta stannar för att fotografera det. Typiskt mamma att bygga någonting så absurt som ett ryskt sommarhus mitt i Western Washington State, muttrar ilsket Meredith för sig själv. Och döpa det till Belye Nochi – vita nätter. Pyttsan. Nätterna här är ju svarta som asfalt. Lunchen blir precis så avskyvärd som den brukar bli när Meredith försöker umgås med sin känslokalla mor. Det är helt enkelt omöjligt för dem att uppträda civiliserat mot varandra, trots att pappa försöker medla. Inte undra på att Nina aldrig är hemma.
Bara några dagar senare slås Merediths välorganiserad liv i spillror. Hennes älskade pappa blir allvarligt sjuk samtidigt som äktenskapet med Jeff hotar att braka samman. Plötsligt står Meredith och hennes hastigt hemkallade syster Nina sida vid sida – ensamma med sin frostigt missunnsamma mamma. Men på sin dödsbädd avkräver deras far ett löfte av dem alla tre. Anya ska berätta den historia hon påbörjade när flickorna var små, men aldrig avslutade. Och sakta lyckas Ninas besatthet av att få reda på sanningen bryta ner Merediths hårdnackade motstånd. Tillsammans ger de sig systrarna ut på en resa i sin mors förflutna. En resa som för dem mer än sextio år bakåt i tiden och förflyttar dem till ett isande kallt, krigsskadat Leningrad. Anyas berättelse kommer att avslöja en så stor och chockerande hemlighet att den skakar hela deras tillvaro i sina grundvalar och förändrar deras liv för alltid …

Om Jesus

Om Jesus
Jonas Gardell
Norstedts
2009
359 sidor

Den här boken har recenserats av många. Jonas Gardell har hyllats till höjderna och han har dragits i smutsen. Han har gjort otaliga framträdanden runt om i landet för att tala om sin bok och om den Jesus han beskriver i boken.

Jag kände att jag måste ha läst den här boken för att veta vad den handlade om och vad det var alla pratade om.

Och jag måste säga att jag blev väldigt provocerad av den här boken. Jag vet inte hur många gånger jag blev så förbannad på det han skriver och framförallt på hur han skriver det att jag velat sluta läsa. Men ändå bestämt mig för att läsa klart.

Så funderar jag på vad det är som retar mig. För det Gardell gör är att han beskriver en Jesus som ligger långt borta från de vanliga bilderna om hur Jesus var, som jag har framför mig. Han omkullkastar mycket av det jag har lärt mig och som jag bygger min tro på. Mycket är intressant och ger perspektiv. Men… som Gardell skriver i boken "Tro inte allt jag säger".

Och precis de orden tar jag fasta på. Jag tror inte allt han skriver. Han har gett mig spännande perspektiv. Men jag håller inte med honom. Och jag gillar inte det sättet han skriver på. För å ena sidan säger han - "så här var det nog inte, vi vet inte vem som skrev, vi vet inte hur det gick till" för att i nästa andetag säga - "för det gick till så här".

Vill du ha en bok som ger dig nya perspektiv och retar upp dig i ditt tänkande - läs då den här boken. Men jag skulle rekommendera att läsa Dag Sandahls bok "Jesus - motspänstig medmänniska" också - för att få en annan bild som komplement.

Och trots att jag har fått mycket att tänka på och nya perspektiv så har jag bestämt mig för att det inte spelar någon roll för min tro. Den här boken förändrar ingenting för mig.