Kyrkan vänder trenden 14 församlingar berättar

Kyrkan vänder trenden 14 församlingar berättar
Red: Elisabeth Sandberg ( och Niklas Grahn)
Verbum
2014
135 sidor

Kyrkan vänder trenden är ett samarbete mellan Verbum förlag och Kyrkans Tidning. 14 församlingar berättar om olika projekt som de gjort i sina församlingar. Projekt som på ett eller annat sätt har påverkar församlingen och vänt en trend.

Eftersom det är ett nära samarbete med Kyrkans Tidning har flera av artiklarna också varit (eller kommer att) publicerade i tidningen. På det viset sprider sig också inspirationen vidare.

Det var en lättläst bok. Och den var inspirerande.

På några ställen fanns det också tips vad en församling kan tänka på om man funderar på att starta liknande verksamhet.

Jag blev särskilt inspirerad av prästen Jerker Alsterlund, präst i Västerås, som varit med och startat "drive-in" vigslar och "drop-in"-dop. När jag läser den här artikeln så berättar han själv hur han först nekat dessa människor som ville vigas (under två år!), men därefter fick fundera vem som var till för vem - egentligen.
Jerker Alsterlund har sedan fått pris som årets förnyare i samband med Gotlands kyrkvecka.

Det är 14 bra och intressanta exempel. Det som slår mig är att flera av dem inte är särskilt revolutionerade egentligen. De är i mångt och mycket vanligt församlingsarbete - som fått tydligare mål och tydligare inriktning.

Den här boken kommer inte att bli en kioskvältare och den kommer inte att bli en bok som håller i så många år. Den är ett nedslag i verkligheten just nu - men som sådan är den en inspiration under den här mandatperioden.

Möjligen skulle jag önska mig lite mer praktiska tips. "Så här gjorde vi" eller liknande. Jag skulle också önskat mig en mer djupgående teologisk fördjupning. Det det kanske kan komma i en uppföljning?

Jag kan rekommendera boken för läsning.

Mynewsdesk: Kyrkan vänder trenden>>

Onsala, Höstvinden och T.S. Eliot

Onsala, Höstvinden och T.S. Eliot
Sven Westerberg
Tre böcker förlag
2012
160 sidor

Återigen får vi möta Hanna Skogholm, rättpsykiatrikern. Hon är i England och har lovat att försöka få en värdering av ett frimärke som tillhör en av hennes mans arbetskamrater. I affären blir hon hänvisad till en expert som hon besöker i hemmet och där får hon en låda med svenska frimärken. I lådan ligger också ett brev som är upprinnelsen till den här boken.

Brevet får Hanna att söka reda på svar i Onsala.

Så långt handlingen i boken.

Men… alltså… jag vet inte riktigt vad det här är för bok egentligen. Andra böcker som jag har läst av Westerberg har varit spännande böcker, thriller eller kriminalromaner. Den här är inte det. Den är mer än "dröm" eller ett långt samtal som Hanna har med sig själv.

Boken hänger ihop med böcker som han har skrivit förut, bland annat sin debut "Onsalaaffären".

Jag vet inte om jag blev så klok på den här boken egentligen. (Det var också många år sedan jag läste Onsalaaffären och de andra böckerna).

Jag brukar egentligen gilla Westerbergs böcker. De utspelar sig i Östra Göteborg (där jag bor) och de brukar var spännande. Men den här boken var faktiskt bara mest konstig.

Nä… jag tror faktiskt inte jag skulle vilja rekommendera den. Men den var kort och den gick snabbt att läsa. Jag vill hellre rekommendera hans andra böcker!

Tre veckor

Tre veckor
Birgitta Bergin
Tre böcker förlag
251 sidor
2012

Ulli blir uppringd av sin man, när hon är på jobbet, strax före jul och får veta att han sedan en tid har en annan kvinna och att han tänker flytta till henn och från Ulli och de två tonårssönerna. Ulli förstår ingenting! Allt kommer som en total överraskning.

Sen får vi följa Ulli och hennes, sönernas och Peters görande varje dag under tre veckor. Och det saknas verkligen inte händelser. Det är glöggkalas, bråk, bilolyckor, sex, rån, fylla, vänskap, träning, skolk - ja, jag kan nästan räkna upp vad som helst - så händer det Ulli och Peter under dessa tre veckor.

Är det en bra bok? Tja, ganska. Men jag fattar inte om den ska vara en djup bok. Eller om det ska vara en spännande bok. Eller vad den far efter egentligen.

Boken är dock lättläst och ger inblick i de svåra beslut och vägval som måste göras i samband med en separation och livsförändring.

Men jag vet inte om jag skulle rekommendera den egentligen.

Min mormor hälsar och säger förlåt

Min mormor hälsar och säger förlåt
Fredrik Backman
Forum
447 sidor
2013

Elsa är sju år och ska snart fylla åtta och har en mormor som gör allt för henne. Inte på det där viset att Elsa är bortskämd. Utan mera att hon alltid finns där för henne, hjälper henne i livet och förstår allt. Mormor är en mycket speciell människa och är på många sätt helt gränslös. Och Elsa har alltid någon att ty sig till.

Men mormor dör. Det innebär dock inte att hon inte finns där för Elsa. Men det blir på ett helt annat sätt. Det visar sig att mormor har levt ett helt annat liv innan hon blev mormor. Och nu blir det en slags skattjakt - men det handlar om att lämna över brev från mormor till människor som bor i huset där Elsa och mormor bor.

Fredrik Backman har återigen skrivit en bok om människor, känslor och närhet. Men den som förväntade sig en liknande bok som "En man som heter Ove" blir besviken. För den här boken är betydligt svartare, svårare och den tar längre tid att komma in i.

Men trots detta så är boken en feel-goodbok, en bok om att bry sig, att se bakom det vanliga, att ha fantasier och att hantera döden och svåra trauma.

Jag kan verkligen rekommendera boken.

20140119 PS Jo, det var en sak. En scen i boken reagerade jag på. Den är direkt en kopia från filmen "En oväntad vänskap" som jag hade sett dagen innan jag läste den i boken. Ingen fel i det, men… just saying…

En liten smula underbar

En liten smula underbar
Dawn French
p*
2010
380 sidor

Mo är gift och ska fylla 50 år och har två tonårsbarn hemma. Hon är psykiatriker och träffar hela tiden tonåringar och deras föräldrar som hon hjälper, men sina egna barn har hon ganska komplicerade relationer till. Hon håller på att skriva en bok och hon får en ny praktikant på jobbet.

Den här boken är skriven av Dawn French, skådespelare och bland annat med i den underbara serien "Ett herrans liv". Där spelar hon en kvinnlig kyrkoherde i en liten

engelsk by. Hon är fantastiskt rolig i den här TV-serien. Enligt recensionerna som finns att läsa om den här boken så skulle även den här boken vara fantastiskt rolig. "Man skrattar på varje sida".

Tyvärr kan jag inte hålla för ett öre! För det första är den skriven på ett ganska jobbigt sätt. Varje kapitel är antingen Mo eller hennes dotter Dora eller sonen (som heter Peter men som vill kallas Oscar, precis som Oscar Wilde) som skriver i form av dagboksanteckningar.

Det är rörigt, ganska gapigt, opersonligt och tråkigt. Fast det ska nog föreställa att det är roligt, engagerande och dråpligt.

Och pappan… han fick ett kapitel i boken. Det är i sista meningen vi får veta vad han heter. Han figurerar bara som någon slags bifigur i deras liv.

Nej, det här var faktiskt inte någon roligt eller bra bok. Den tog sig lite på slutet, men jag skulle trots det inte vilja rekommendera den.