Steglitsan

Steglitsan
Donna Tartt
Bonnierpocket
2013
781 sidor

Theo Decker är en trettonåring som bor med sin mamma i New York. Föräldrarna har separerat efter att hans pappa bara har lämnat familjen. Nu riskerar Theo att bli relegerad från skolan. Så Theo och mamman är kallade till rektorn och ska gå dit under dagen. Men innan de ska till skolan tar de vägen om museet.

Där händer en katastrof. Museet blir utsatt för ett terrorattentat och Theos mamma dör. Theo får, genom en rad olika händelser, med sig en av tavlorna från museet, Steglitsan.

Och sen drar en otrolig historia igång. Theo är föräldralös för hans pappa finns inte att uppbringa någonstans. Så han flyttar in till en av sina kompisar och hans rika och välbärgade familj. Och sen dyker plötsligt pappan och hans flickvän upp. Och Theo får flytta till Las Vegas. Där lär han känna Boris.

Hans liv kantas nu av droger, men också kärlen till tavlan som han aldrig fått återlämnat. När han återvänder till New York så börjar han jobba med antikviteter och dras in i en värld där han säljer förfalskningar och oroar sig för sin tavla.

Den här boken är nästan 800 sidor lång. Jag tror den hade blivit bättre om den inte hade varit riktigt så lång. Jag tyckte den var väldigt spännande och intressant i början. Men när drogerna började dyka upp så blev det konstigt.

Jag funderade på vad författaren egentligen ville berätta. Det är så skruvat hela tiden. Och trots att det är så många sidor och så utförligt berättat så är det massor av historier som liksom aldrig blir berättade.

Trots att den ligger på bestseller-listan så är jag inte säker på att jag skulle rekommendera den för läsning.