Den som hittar sin plats tar ingen annans

Den som hittar sin plats tar ingen annans
Tomas Sjödin
Libris
2016
224 sidor

Tomas Sjödin följer sin namne i bibeln Tomas Tvivlaren. Och Tomas Sjödin gör det på sitt eget Sjödin vis. Han åker i Tomas fotspår - man skulle kunna säga att han går i Tomas mockasiner.

Det handlar om tvivlet, men det handlar också om ett tvivel som genererar en tro. Det handlar om att hitta sin plats och att utvecklas.

Hela tiden när jag läste boken kände jag att jag skulle vilja stryka under mening efter mening, det finns så många "sanningar" och kloka ord.

Boken är lättläst och jag kan verkligen rekommendera den för läsning.

Det händer när du vilar

Det händer när du vilar
Tomas Sjödin
Libris förlag
2013
120 sidor

Den här boken har jag läst på min iPad via bibliotekets utomordentliga lånetjänst, där man kan låna e-böcker. (Detta kan jag verkligen rekommendera).

Men när det gäller just den här boken så är det nog så att jag kommer att köpa den i pocket. Det var så många ställen som jag ville stryka under och återvända till!

Tomas Sjödin skriver på sitt lågmälda sätt om vila. Om vad som händer när man stannar upp regelbundet och låter livet komma ikapp. Han använder judarnas sabbat som exempel och vägledning.

Och jag känner igen mig i mycket av det han skriver. Och han sätter fingret just på det viktiga, rytmen, andhämtningen i livet, vikten av att våga lyssna och andas - inte bara springa och konsumera.

Det finns flera saker i boken som jag vill återvända till. En sak som jag kommer ihåg är att judarna använder sabbaten till att endast lovsjunga Gud. Det förekommer inga förböner under sabbaten, man ber inte om något eller för någon annan. Man ber bara till Gud. Och så jämför jag det med våra gudstjänster där vi just har en stort (och viktigt!) förbönsmoment i vår gudstjänst. När ägnar vi i Svenska kyrkan tid åt att bara lovsjunga och tillbe Gud?

Är detta en bok man bör läsa när man är på semester (som jag gjorde?) Tja, kanske det. Men jag tror att den nästa är viktigare att läsa när man är mitt i vardagslivet.

Jag kan verkligen starkt rekommendera att läsa den här boken!

(PS Jag har som jag skrivit i min blogg väldigt svårt för att läsa religiös litteratur. Tomas Sjödin är ett undantag. När jag väl kom in i boken så gick det av bara farten… men det kanske också var för att jag var på semester?)

Tusen olevda liv finns inom mig

Tusen olevda liv finns inom mig
Tomas Sjödin
Libris
2011

220 sidor

Bengt Eriksson, som är pastor i Betel församling i Söderhamn, lämnar plötsligt (för församlingen) en dag församlingen och sitt hem. Det är något han själv planerat under en längre tid men inte velat berätta för någon.

Så när församlingen ska fira gudstjänst på söndag hittar de Erikssons avskedsbrev i predikstolen. De står först helt handfallna, men församlingsledningen tar sedan tag i situationen.

Bengt Eriksson för sin del åker söder över i landet. Han har hyrt en stuga på västkusten och tänker sig att under fyra månader skriva brev till sin avlidna hustru. Han tänker sig att inte ha någon kontakt med någon människa.

Men riktigt så blir det inte. Den ensliga stugan har ändå några grannar och där träffar han Lorens och Laila Andersson.

Boken är småputtrig, lättläst och rörande. Den handlar om vänskap och om sorg och längtan. Där finns stråk av "Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann" och "En man som heter Ove" men med Tomas Sjödins norrländska eftertänksamhet och djuphet. Detta är en feelgood-roman.

Jag kan verkligen rekommendera boken.

Jag lutar åt Gud

Jag lutar åt Gud
85 krönikor
Tomas Sjödin
Libris
2010
222 sidor

Tomas Sjödin har samlat 85 av sina krönikor som varit publicerade i Göteborgs-posten eller tidningen Dagen under 1997-2010. I förordet börjar han med att berätta om sitt gamla hus, som lutar. De har bland annat behövt att sala upp köksgolvet elva centimeter för att det inte skulle luta för mycket. Och sen skriver han:

Att krönikesamlingen fick titeln Jag lutar åt Gud var egentligen självklart. Precis som tillvaron i stort lutar, så lutar också de här texterna en aning. De sjunker inåt, mot tillvarons centrum, som i min världsbild är Gud. Det har hela tiden varit viktigt för mig att understryka att det är i lutningen nedre ände Gud är att finna. Självklart finns Gud med i glädjen och framgången - jag tror till och med att han är den som gläder sig med oss - men allra mest påtaglig tycks han vara när vägen går nedåt.

Det här är korta krönikor som man kan läsa hur många man orkar på en gång. Ämnena skiftar - men den röda tråden är tydlig - tron och Gud.

Tomas Sjödin skriver närvarande och bra. Ibland tycker jag att det blir för djupt - men då funkar de korta texterna alldeles utmärkt.

Det här är en bok som man kan ha liggande, ta upp och läsa en krönika då och då, slå upp var som helst. Eller som jag gjort nu - läsa från pärm till pärm.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken!

Provläs!