2021
Daniel Bergman är son till regissören Ingmar Bergman och konsertpianisten Käbi Laretei.
I den här boken, som han har skrivit till sin dotter, berättar han om sin uppväxt med sina föräldrar. Det är barnflickor, en strulig tonårstid som fick honom att till slut hamna som biografmaskinist på Stockholms fina biografer. Han kom att älska film och berättandet.
I boken hänvisar skriver han aldrig om sina föräldrar som mamma och pappa. De är alltid farmor och farfar, för han berättar för sin dotter. Det är ett intressant grepp, att hålla relationen till sina föräldrar ifrån sig.
Det märks att Daniel Bergman är regissör och tycker om språk. Han skriver bra. Kapitlen är scener från olika delar av hans liv och vi får pussla ihop nutid och dåtid. Och får en förklaring till varför han skriver boken.
Daniel Bergman har två allvarliga sjukdomar. Den ena är MS och den andra är ett allvarligt hjärtproblem. Båda diagnoserna påverkar varandra, men är inte sammankopplade. Men det begränsar Daniel och möjlighet att både arbeta samt att umgås med sin dotter.
Efter att Daniel Bergman spelat in en dokumentär om ambulansförare började han utbilda sig till akutsjuksköterska och har arbetat med det sedan dess. Så länge det gick för hans sjukdom vill säga. Och vi får se båda sidorna av sjukdomen, både den som patient och sjuk och den personal som kommer med ambulansen.
Det här var en bra bok som jag verkligen kan rekommendera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar