1920 (2015)
Jag borde läsa mer klassiker, för att historien faktiskt är viktig och vår framtid bygger på vad som var varit.
Elin Wägner var en mycket fascinerande kvinna. Jag har läst några böcker av henne, men inte så många. Åsa-Hanna läste jag när jag var tonåring, för min farmor rekommenderade den. Hon hade själv läst den när hon var ung och tyckte den var så bra. Och rekommenderade den. Sen läste hon om den när jag också läste den och var inte lika imponerad - men det handlade nog mer om moralen och slutet i boken. Min farmors livserfarenhet fick henne att tycka annorlunda mot när hon var ung och oerfaren. (Och det är ju spännande, jag vet att vi förde ett samtal om det).
Men oavsett detta. Elin Wägner skriver bra. Det är rappt och lättläst. Och jag gillar att det är ord som inte brukar användas så mycket. Sen märker jag ju att boken är 100 år gammal och jag hänger inte riktigt med i alla vändningar - det finns ju referenser till samhället och traditioner som jag inte är helt bekant med.
I den här boken beger sig Rut ut i världen efter det stora kriget är slut. Hon hamnar i Wien där hon hjälper till i en svensk hjälporganisation. Jag är inte helt klar över vilken organisation det är eller hur det fungerar. Men Rut träffar olika människor och nöden går nästan att ta på i boken. Och Elin Wägner lyfter också skillnaden på den som har och den som inte har - och hur de kan leva parallellt. Och sen finns det romantik förstås.
Lättskrivet - även om jag inte riktigt hängde med i alla svängar. Och ganska högaktuellt på sitt sätt. Jag tror jag ska försöka läsa lite mer Elin Wägner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar