2014
Hmmm... ja, jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Det är en slags mörk feelgood. Men den vill alldeles för mycket, det är alldeles för mycket som händer så det känns nästan som en TV-såpa, fast den egentligen är så allvarlig.
Här möte vi Elin som flyr ut till Hallands Väderö, för hon hittar en förlovningsring hos sin pojkvän. Så hon rymmer, utan att berätta var hon är. (och då letar han tydligen inte efter henne eller försöker nå henne eller anmäler henne försvunnen?) Hon befinner sig där hela sommaren (vilka pengar hon lever på är oklart - har hon något jobb?).
Där träffar hon Anja, en äldre kvinna som också lever med mörka demoner. De lyckas ändå etablera någon slags relation och hjälper varandra genom sommaren. Och det visar sig att de har betydligt mer gemensamt än de visste. Men allt är extremt komplicerat.
Men boken är hoppig. Som jag skrev så händer det lite för mycket och trots att det är bra att skriva om psykisk ohälsa och mörka demoner så blir det här bara med en ytlig hand.
Men Caroline Säfstrand skriver lättläst, trots detta. Det här var hennes debutroman, hon försökte nog lite för mycket. Men som debutroman är den OK. Och dilemmat med psykisk ohälsa och samhällets normer och förmåga att se och stötta är högaktuellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar