*printz förlag (Norstedts förlagsgrupp)
2022
Jag tänker på den klassiska julfilmen "Love Actually" när jag läser den här boken.
Det här är en underbar feelgood om ett gäng helt olika människor vars enda knutpunkt är att de åker på samma pendeltåg på morgonen. Och man talar inte med varandra på pendeln.
Iona som är en excentrisk tidningskrönikör åker varje morgon i vagn tre, med sin lilla hund och blockerar ett bord med sin frukost och sitt arbete under den drygt 30 min långa färden. Men en morgon är det en av medpassagerarna som sätter en vindruva i halsen och håller på att kvävas. Det startar en kedjereaktion av händelser som knyter en mängd människor tillsammans när Iona ser till att det mannen får hjälp.
Lite jobbigt att läsa att Iona är så gammal - hon är 57! (Det är ju inte gammalt alls! Eller hur???)
Men jag gillade boken skarpt. Den är lika välskriven som Clare Pooleys första bok som jag recenserade här "Ärlighetsprojektet" Lite kul också att Pooley knyter ihop sina böcker genom att Iona är porträtterad av konstnären Julian Jessop som var huvudperson i förra boken. Pooley nämner också Richard Osman som är författare till "Torsdagsklubbsmorden"-serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar