2018
299 sidor
När jag började läsa den här boken ville jag ringa min farmor (hon dog 1999 och var född 1908. Hon bodde i Masthugget). Hon var tonåring när den stora utställningen var i Göteborg, men jag kan inte påminna mig om att hon någonsin pratade om den. Då ville jag ringa mig pappa (han dog 2021) och sen min faster (hon dog 2020). Plötsligt inser jag att det finns så mycket förlorad information...
Men tillbaka till boken. En småputtrig, trevlig, feelgood-deckare.
Handlingen är den stora jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Vi får följa Ellen som flyttar in hos sin faster och får ett jobb på utställningstidningen. Hon stöter på polisen Nils. Och tillsammans stöter de på konstigheter och mysterier som får dem att jobba tillsammans.
Under utställningen ska nobelpristagaren Albert Einstein komma och hålla sin nobelföreläsning. Annars kommer han inte att få ut sina pengar. Men det är några som är ute efter honom. Och dessutom kommer han två dagar försent till föreläsningen. Men han håller den till slut, på Liseberg.
Det här var egentligen inte stor bok litterärt sett. Inte när det gäller intrigen heller. MEN, vi hade den i min bokklubb och jag tror aldrig att vi, var för sig, har googlat så mycket på en bok egentligen. Och när vi pratade om den så upptäckte vi fler kopplingar, fler länkar. Ja, boken har verkligen väckt mycket tankar.
Och det visar sig att händelserna som äger rum i boken (ett polismord, regnet, föreläsningen av Albert Einstein) allt det är sant. Och sen är det lite påhitt, som tex vad Albert Einstein hittade på de där två dagarna när han kom försent till Göteborg.
Ja, jag trodde inte den skulle vara så intressant som den var. Men jag kan verkligen rekommendera boken för läsning, och hoppas att ni tycker det är lika spännande och vill googla vidare precis som vi i bokklubben. Och jag tänker läsa uppföljaren, en fristående fortsättning som heter Pestön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar