Malma station

Malma station

Alex Schulman 

Albert Bonniers förlag

2022 

320 sidor

Alex Schulmans roman utspelar sig på ett tåg. Fem personer är på resa genom Sverige: ett gift par i kris, en ensamstående far och hans dotter, och en kvinna som söker svaret på en gåta som hennes mamma lämnat efter sig.
De reser alla mot Malma station och varken de eller läsaren vet hur deras öden hänger samman, eller anar att det som händer på slutdestinationen kommer att omdefiniera deras liv. Malma station är en drabbande berättelse om familjehemligheter och oförrätter som gått i arv genom generationer – och jakten på sanningen som kan förändra allt.

Det här var en intressant och spännande bok. 

 

Överlevarna

 Överlevarna

Alex Schulman

Albert Bonniers förlag

2020 

Alex Schulman... ja, vad ska man säga? Alex Schulman är så mycket... 

Jag har läst ett par böcker av Alex Schulman och den här boken känns som en blandning av flera av dem. Det här är inte en självbiografi - och ändå känns den så.

Alex skriver bra. Det är drivet, det är spännande, det är intensivt och det är nära. 

Men jag vet inte varför han har skrivit den här boken. Eftersom den är så lik de övriga böckerna. Men den här är en roman. 

Gillar du Alex Schulman och det han skriver, så kan jag rekommendera boken. Men jag tror jag tycker bättre om hans självbiografier.

 

Bränn alla mina brev

Bränn alla mina brev
Alex Schulman
Uppläsare Alex Schulman
Bookmark förlag
2018

Alex Schulman undrar varför han är så arg hela tiden. Varför hans två barn är så rädda för honom. När han går till en terapeut för att få hjälp och ritar en familjekarta så visar det sig att alla relationer på hans mammas sida är brutna, komplicerade eller helt obefintliga. Och han börjar nysta i varför det är så.
Varför hans mammas syskon har ingen eller obefintlig kontakt med varandra. Och hur hans mormor och morfars, som var Sven och Karin Stolpe, förhållande egentligen var.

Och så visar det sig att Karin Stolpe blev förälskad och hade ett förhållande med Olof Lagerkrantz under en kort tid när hon och Sven samt Olof befann sig i Sigtuna 1932. Detta kom sedan att prägla hela deras liv, deras barns liv och även barnbarnen.

Alex Schulman har läst autentiska brev, berättar om barndomsminnen som plötsligt "faller på plats" och blir begripliga. Den store Sven Stolpe, som hade familjen i en starkt patrialkal och härskarteknisk ordning. Som låter svartsjuka råda över allt. Som trycker ner sin fru och förminskar henne hela tiden.

Boken är oerhört intressant. Men tyvärr så gillade jag inte alls uppläsningen. Det är författaren, Alex Schulman själv som läser. Och jag är ledsen, men det funkar inte alls. Jag tror att jag hade behövt att läsa den här boken själv, istället för att höra Alex, som inte fungerar som uppläsare alls - för mig. För jag upplever inte att bokens olika spänningar och skiftningar funkar med den berättarrösten. Så det tar ner upplevelsen.

Men jag kan ändå rekommendera boken. Men läs den själv och lyssna inte på den, det är min rekommendation.

Glöm mig

Glöm mig
Alex Schulman
Bookmark
2016
255 sidor

Alex Schulman skrev boken om sin uppväxt med en känd och mycket äldre pappa, "Skynda att älska" Boken berättade om pappan, om uppväxten, om livet med sina två bröder. Och i bakgrunden fanns den betydligt yngre mamman. Lisette Schulman - dotter till Sven Stolpe. Äktenskapet är stormigt. Det framgår i den första boken.

Men jag kände när jag läst "Skynda att älska" att det var en pusselbit som saknades. Och en del av den pusselbiten ger Alex Schulman oss i boken "Glöm mig" som är ett sätt att hantera sin mammas alkoholism. En alkoholism som är den stora offentliga hemligheten som ingen talar om. Ingen! "Mamma är lite trött och behöver vila". "Mamma är sjuk och behöver sova".

Boken är skriven ur Alex Schulmans perspektiv och han skriver i förordet att detta är hans historia och att hans bröders historia kanske kan vara en annan.

Det finns lyckliga stunder och det finns bra dagar. De berättar Alex om också - men i ganska unga år så lär han och hans bröder sig att parera mammans (och pappans) humör och sinnesstämningar. De hittar alla vinflaskorna i mammans garderob som de pantar och köper godis för. Ingen säger något för det är en win-win-situation...

Som sagt - detta ger ytterligare en pusselbit i Alex Schulmans värld och det blir smärtsamt uppenbart att det inte har varit så enkelt. Och det förklarar också känslan som jag får både när jag läser den första boken och den här varför han hela tiden står och skriker "SE MIG"! Det finns något i hans arv både från mamma och pappan och morfar som blir så tydlig slår igenom, att han vill bli sedd.

Men boken får mig också att inse hur det är att leva i en missbruksfamilj. Och det här är ändå en familj där det förhållandevis fungerar socialt. Och de har pengar.

Inga barn borde få ha det på det här viset! Inga barn borde få ta det ansvaret som det innebär att hela tiden bära på hemligheten att en förälder dricker alldeles för mycket.

Boken var oerhört lättläst och välskriven. Jag kan verkligen rekommendera den. 

Skynda att älska

Skynda att älska
Alex Schulman
Bonnier/Forum/Månpocket
2009
228 sidor

Alex Schulman skriver en bok om sin pappa -  en pappa som är gammal nog att vara hans morfar. Allan Schulman dör när han är 84 och Alex är 27 år.

Den här boken är en kärleksfull berättelse om Alex förhållande till sin far - en far som han älskar och beundrar. En far som älskar sina tre pojkar och leker med dem. Men Allan är gammal och när Alex är tio år inser han att hans pappa inte är som de andras.

Alex berättar om en barndom med mycket kärlek, men där skymtar också förbi det som inte fungerar så bra. Om vredesutbrott, om tabletter och om en åldrande man.

Boken är mycket en uppgörelse med en dödsångest. Både den som Allan Schulman hade och den som Alex Schulman bär på.

Alex Schulman berättar om en far som bryr sig om sina barn, som gör saker med dem. Men jag funderar på Allans övriga fyra barn. De finns överhuvudtaget inte i Alex berättelse. Det förvånar mig när det handlar om en kärleksfull far.

Här skymtar förbi en Gudstro - men den verkar inte ha gjort så stort intryck på Alex. Det finns ett mörker och ett tomrum som skriker "Se mig - det är synd om mig".

Jag tror eventuellt att jag skulle vilja läsa Alex Schulmans bok om sin mamma också för att få den fulla bilden.

Boken är självutlämnande, känslig - men jag vet inte riktigt. Den berörde mig inte som jag kanske trodde att den skulle göra. Jag kanske saknar hela bilden.