96 lampor om oss som brann och försvann

96 lampor om oss som brann och försvann
Jacob Lingvik
Argument förlag
2016
119 sidor

Jacob Lingvik tillhör de ungdomar som med själ och hjärta och en fullständig övertygelse om att ha rätta svaret blir kristen när han är ungdom. Men som när han växer upp upptäcker att både han och flera av hans kamrater inte länge kanske kallar sig kristna. Och de går inte längre i kyrkan.

I den här boken får vi möta sex av hans vänner som berättar om varför. Vad det var som saknades och varför det blev så att de inte längre går i kyrkan.

Detta är erfarenheter från frikyrkan, men jag har ingen anledning att tro att det skulle vara någon större skillnad från Svenska kyrkan.

Bönen, bibeln, gudstjänsterna. Hur man säger saker, hur man lever och varför det känns så falskt ibland.

Langvik avslutar boken med att berätta vad han själv gjorde. Han (som själv räknar sig till dem som slutat tro) startade en gudstjänst för sig och sina kompisar. Den gudstjänsten skulle innehålla tre saker. 1. Nattvard. 2. Kollekt. 3. Kyrkkaffe. Och den skulle inte innehålla predkina, pålysningar och en scen.

Den här boken borde varje anställd och frivillig som är med i en församling läsa och också diskutera. Prata om sina egna upplevelser. Och fundera över den situation där man själv befinner sig. Finns det fallgropar? Hur bemöter vi människor? Finns det något vi kan göra annorlunda?

Jag rekommenderar den här boken varmt!