"Dunning-Kruger-effekten kan läsas som en bildningsroman eller som en antibildningroman, det är upp till läsaren."
Så står det om boken i informationen. Och ja, det är nog en bildningsroman. Det är mycket name-dropping, märkes-dropping och förklarande texter. Men ändå så flyter texten på. Resonemangen håller ihop och det är lätt att svepas med och följa med den namnlöse huvudpersonen.
Allt utspelar sig sommaren 2018, i Göteborg, så det känns välbekant på många sätt. Huvudpersonen försöker skriva en roman, men är bra på prokrastinering.
Det här var en spännande roman, men spännande om ingenting egentligen. Det var en roman jag fick rekommenderat. Inte en bok jag hade valt själv, men jag är glad att jag har läst den. Jag kan rekommendera den för läsning.
Alltså, när jag började läsa den här boken så blev jag nästan chockad av hur rykande aktuell boken är. Trots att den kom ut 2017 så känns den som om den är skriven i dag.
Hanne-Vibeke Holst har verkligen lyckats fånga hela traumat med ett världsomspännande virus som sprider sig okontrollerat. Om samhällen som stängs. Handsprit, munskydd och vaccinjakt.
Här följer vi Karoline, som flyttat från Danmark med sin son och make och precis har börjat jobba på WHO (Världshälsoorganisationen) i Geneve. Hon ska arbeta med pandemibekämpning och ha koll på vad som händer i världen. WHO som är en smältdegel av människor från olika delar av världen, med olika lojaliteter och agendor. När de första rapporterna börjar komma om ett okänt virus så reagerar Karoline, men det är svårt att få med sig de övriga i den mycket herarkiska organisationen.
Karolines make, Jaspar, har svårt att anpassa sig till sin nya situation. Han har inte riktigt avslutat sina, inte helt rumsrena, affärer i Danmark och ganska snart kommer dessa ifatt honom. Men han hittar en lösning, utan att blanda in Karoline.
Som sagt - jag fick flera gånger när jag läste boken påminna mig om att den faktiskt kom ut 2017 och det här är en påhittad historia. För den var så ruskigt nära sanningen under hela Covid och Corona-pandemin. Det är väl bara att hoppas att det inte riktigt går till som i boken bakom kulisserna.
Detta är sjunde boken om Oliva Rönnäng, Tom Stilton och deras chef (även om hon nu är pensionär) Mette Olsäter. Boken är lika högaktuell som de tidigare böckerna.
Oliva är försvunnen och ganska snart förstår hennes kollegor att hon är kidnappad. Spåren leder till Olivias pojkväns förre flickvän. När huset hittas är det nerbrunnet och där finns någon innebränd.
Tom Stilton och hans flickvän har isolerat sig på Rödlöga på grund av Corona. Men han kommer in och hjälper till i jakten efter Olivia.
Så småningom visar det sig att frågan är större än bara en kidnappning och fallet får kopplingar till en brand för tjugo år sedan och till den högaktuella pandemin.
Boken är lika lättläst och spännande som sina tidigare böcker. Och lika högaktuell. Och det märks att författarna också jobbar som manusförfattare i upplägg och scenografi i böckerna.
Det här är en bok om andra världskriget och handlar om tre olika kvinnor, ur olika perspektiv. Boken bygger på flera sanna karaktärer som författaren Kate Quinn har satt ihop till dessa tre.
1946 i Boston. Sjuttonåriga Jordan lever med sin pappa som antikhandlare och änkling. Så träffar pappan en kvinna och blir mycket kär. Men är det något konstigt med henne och hennes dotter? Finns det hemligheter som kvinnan inte vill berätta?
1950 i Köln. Ian Graham är före detta krigskorrespondent. Men nu lever han för att jaga nazister, allt under knappa resurser. Han har ett mål och det är att få tag på Jägarinnan, en ökänd kvinnlig nazist som kallblodigt mördat småbarn, men också Ians lillebror.
1941 i Sibirien. Natthäxorna är ett kvinnligt bombregemente bestående enbart av kvinnliga piloter. En av deras skickligaste navigatörer och sedan pilot är Nina Markova. Hon fruktar ingenting. Men det är inte bara tyskarna som är ett hot. Även infrån finns ett hot - om man inte är trogen Stalin.
Andra världskriget tog inte slut i och med freden 1945. Det fanns människor som skulle ställas till svars. Det fanns människor som ville gömma sig undan vad de gjort. Det fanns människor som bara ville glömma och gå vidare. Och det fanns människor som ville få tag på de som var skyldiga.
Boken är spännande och visar kriget ur flera synvinklar. Vad det gör med människor och vilken påverkan det har. Jag kan verkligen rekommendera boken för läsning. Den var lättläst och intressant.
Ett lik upptäcks i fjällen, ett lik som har legat där i över tjugo år. Oliva får huvudansvaret för utredningen även om Mette Olsäter har gått i pension.
När Olivia åker upp för att titta på fallet råkar hon ut för en helikopterolycka på grund av oväder, men det visar sig att det även finns andra personer som är intresserade av fallet och plötsligt finner sig Olivia i en katt och råtta-jakt där hennes liv är i fara.
Det slutar med att Olivia blir skjuten och Tom kommer tillbaka till Sverige från Thailand.
Fallet visar sig ha kopplingar till andra världskriget och nutiden.
Det här är sjätte boken om Oliva, Tom och Mette. Jag kan verkligen rekommendera boken.
Det är femte boken om Olivia Trönnäng, Tom Stilton och Mette Olsäter.
Tom har hamnat i Thailand där han bor med sin sambo hos sin syster. I Sverige blir en advokats bil sprängd och hennes familj dör. Det leder utredningen i olika riktningar.
Boken lyfter #metoo, pedofili, och makt.
Som vanligt är Börjlinds böcker spännande och aktuella. Jag kan verkligen rekommendera boken.
Det är den stora flyktingvågen och en av Tom Stiltons gamla vänner från när han var uteliggare, den vinddrivna Muriel, hjälper en ung flicka från Nigeria som inte har någon annan.
Samtidigt får Mette Olsäter ett konstigt mord på sitt bord, en ung pojke och mordet leder utredningen till Bulgarien. Det finns en länk mellan flickan som Muriel hjälper och den döda pojken.
Detta är den fjärde boken av Börjlinds och den är lika spännande och rykande aktuell som de tidigare böckerna. Jag kan varmt rekommendera den.
Mette Olsäter på rikskrim får flera oförklarliga barnmord på sitt bord. Olivia, som har en tjänst i Arild i Skåne, arbetar där ett av morden inträffar. Har de rasistiska förtecken? Eller är det något annat som ligger bakom?
Olivia och Tom börjar nysta i trådarna. Och plötsligt blir det ett napp i ett gammalt fall som Tom arbetade med, ett fall som gjorde att han till slut tappade fotfästet. Vad handlar det här om egentligen?
Som så ofta i Börjlinds böcker är det högaktuella ämnen tas upp.
Olivia Trönnäng är på resa i Mexico efter det avslöjandet som gjordes i förra boken "Springfloden". Hon har hoppat av polisskolan.
I Sverige får Abbas, vän till Tom Stilton reda på att ett mord skett på en kvinna i Marseille, mord på en kvinna som Abbas hade ett förhållande med när han var ung.
I Täby tar en tulltjänsteman livet av sig och lämnar kvar en tonårig dotter. Men det visar sig inte vara ett självmord utan ett mord.
Och de två händelserna visar sig ha ett samband. Mette Olsäter på rikskrim gör vad hon kan för att lösa mordet.
Detta är andra boken i serien och Oliva och Tom och deras kollegor. Jag kan verkligen rekommendera boken.
Olivia Rönnäng går sista året på polishögskolan och tar på sig som sommaruppgift att skriva om ett olöst mordfall på Koster. Det visar sig att hennes pappa, som också var polis, hade jobbat med fallet. Hennes pappa är död sedan några år.
Det komplicerade fallet blev aldrig löst och när Olivia börjar söka tillbaka så finner hon att Tom Stilton, som var kriminalkommissarie då och med i utredningen, har slutat. Och det visar sig att han numera är uteliggare och hankar sig fram som Faktumförsäljare.
Fallet är oerhört komplicerat och det finns inte många ledtrådar att gå på. Dessutom är det svårt att få tag på Tom Stilton.
Detta är första delen i en lång serie om Olivia Rönnäng och Tom Stilton. De är väldigt spännande, aktuella och jag kan verkligen rekommendera dem.
Det här är första delen i en triologi. Ett samarbete mellan Camilla Läckberg och Henrik Fexius.
Vad ska jag säga... tja. Det var ganska dravligt. Ganska förutsägbart. Ganska "undervisande" det vill säga att det var långa partier med "förklarande" texter, som bara skulle bevisa att författarna kan.
Sen var den i vissa avsnitt lite spännande. Så helt OK om du inte ställer för höga krav.
Jag kan väl egentligen inte rekommendera den - men kommer nog att läsa de övriga böckerna i alla fall.
Det här är alltså en av Jojo Moyes tidiga romaner. En roman som är omskriven och utgiven på nytt.
Boken handlar om de australiensiska kvinnorna som under andra världskriget gift sig med en brittisk man. Och nu sätts de på en båt för att återförenas med sina makar - som de inte sett på en längre tid.
Boken bygger på autentiska brev, bland annat släktingar till Jojo Moyes, och vi får följa några kvinnor som blir vänner, trots att de inte har så mycket gemensamt till att börja med.
Boken var spännande och berättade intressanta historier om en sida efter kriget som jag inte var medveten om. Och Jojo Moyes är en bra berättare. Jag kan rekommendera boken.
Lucinda Riley - detta är en av hennes tidiga böcker som hon har skrivit om och kompletterat.
Som alla Rileys böcker så används berättartekniken med dåtid och nutid.
I nutiden kommer Greta för att fira jul på den stora gården. Hennes minne är kort, hon lider av minnesförlust sedan en trafikolycka för nära trettio år sedan. Hennes liv är begränsat och hon förstår inte vilken relation hon egentligen har till människorna som finns där.
Men en promenad, där hon vid ett träd, hittar en grav, väcks plötsligt minnena till liv. Och vi får följa vad som hänt Greta och hennes närmast familj. Och sen kommer nutiden och ställer till det också.
Komplicerade familjerelationer, komplicerade skeenden, helt enkelt komplicerat...
Det var en klassisk Lucinda Riley och jag kan rekommendera den, för dig som gillar det.
Sista delen om Edward Feathers och de sista imperiebarnen. Här möter vi framför allt Terry Veneering och hans förhållande till Edward och hans hustru Betty.
Detta är sista delen av triologin om Edward Feathers och de sista imperiebarnen.
Och här får vi ytterligare lager och inblickar i den uppväxt och de liv som formade dem och vad som egentligen hände och hur det hänger ihop.
Det finns alltid något spännande med att läsa böcker som handlar om en miljö som jag själv inte är så bekant med. Här handlar det om fjortonåriga Adunni som lever tillsammans med sin pappa och sina syskon. Mamman är död och Adunni drömmer om att få gå i skolan och lära sig saker.
Men pappan behöver pengar och gifter bort Adunni till en äldre man som vill ha en son, vilket han inte har fått med sina två hustrur. Adunni får inte gå i skolan, hon får inte lära sig. Men så småningom rymmer hon och hamnar i en familj. Det blir inte bättre, men det blir annorlunda. Och hon får börja tillgång till ett bibliotek...
Det var en mycket annorlunda bok att läsa - framför allt språket. För boken är skriven på Adunnis engelska. Hennes afrikanska engelska (som sedan är översatt till svenska). Det är mycket annorlunda. Och i början höll jag på att bli tokig på språket som verkligen var uselt. Men allt eftersom Adunni läser och får mer kunskap så blir också språket i boken bättre. Det är faktiskt väldigt spännande.
Den engelska gentlemannen är Edward Feathers, en advokat och domare som vuxit upp under den sista tiden av Englands imperie. Uppvuxen i Malaya, hemskickad till England. Uppfostrad av fosterfamiljer och internatskolor. Ett barn och en person av sin tid och sin miljö.
Edward möter Betty, Elisabeth, som han gifter sig med. De lever i en livslång parsamhet, barnlösa, men ändå lyckliga på sitt sätt.
Boken tar oss genom Edwards barndom och nutid då han lever ett tillbakadraget liv på engelska landsbygden. Och så får han en ny granne, som visar sig vara en gammal bekant.
Detta är första delen av tre om Edward och vännerna (eller ovännerna) som växte upp tillsammans. Boken är småputtrig, som en "Morden i Midsommer" utan alla mord. Ganska lättlyssnad. Christian Fex läser med röster.
I den turbulenta tiden efter det amerikanska inbördeskriget ger sig
18-åriga Hannie ut på en farofylld resa för att hitta sin mor och de
åtta syskon som alla fördes bort av slavhandlare. Hennes dyrbaraste
ägodel är tre blå glaspärlor som hon fick av sin mormor som ett
kännetecken. Drömmen är att familjen en dag ska återförenas och att
pärlhalsbandet ska bli komplett igen.
1987 börjar Benny Silva arbeta i
en skola i en fattig stad i Louisiana. Både elever och föräldrar saknar
framtidshopp och har tappat kontakten med sina rötter. Men en dag
hittar Benny en hundra år gammal bok som kommer att förändra allt.
--------------
Boken var spännande och använde greppet som så många författare gör i dag - med två parallella berättelser, en historisk och en i "nutid", som på ett eller annat vis knyts samman.
Den var helt klart läsvärd och spännande och jag kan rekommendera den.
Lucinda Riley använder sitt vanliga koncept. Men hon gör det som vanligt bra.
Den här gången är boken förlagd till Indien och England. Vi följer den unga, fattiga Anahita, som växer upp i en mycket rik indisk familj tillsammans med deras dotter.
Flickorna åker till England för att studera och då träffar Anahita Donald som är arvinge till en herrgård.
I nutid möter vi Rebecca som är stor filmstjärna från USA. Hon kommer till England för att spela in en film och bor på herrgården, med dess excentriske ägare. Och dit kommer också Ari, barnbarn till Anahita, för att leta efter sina rötter.
Boken är lättläst och spännande. Och ger också en liten insikt i den rika indiska adelns liv. Och den diskriminering som rådde och troligen fortfarande råder till viss del. Och Lucinda Riley är duktig på att berättandet.
Över 20 timmar (25 timmar om man lyssnar i normal hastighet) är den här boken om Selma Lagerlöf. Det är lite (nä, ganska mycket) för långt. Men samtidigt är boken otroligt informativ och intressant.
Anna-Karin Palm börjar i Selmas barndom och vi följer Selma som då bor på Mårbacka genom framförallt brev och hennes egna anteckningar och böcker. Genom tonåren, åren i Landskrona, författardrömmar, Stockholm och olika vänskaper.
Det är otroligt intressant - trots att den är så lång. Jag har lärt mig väldigt mycket om Selma Lagerlöf som jag inte hade en aning om. Jag hade inte förstått att hon var en så stor stjärna under sin levnadstid.
Och tillsammans med de övriga böckerna som jag läsa om till exempel Ester Blenda Nordström. Hilma af Klint och andra kvinnor i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och deras kamp för jämställdhet och rösträtt så är den här boken ytterligare en pusselbit.
Så har du gott om tid så använd den till att läsa eller lyssna på boken om Selma Lagerlöf.
Boken består av en massa noveller, lite olika långa. Ibland hänger de ihop, ibland inte. Jag blev liksom inte riktigt klok på om det var en röd tråd egentligen, eller om det bara blev så.
Ibland stod jag utanför i texten, ibland var jag inne i texten.
Det var svårt att ibland förstå vem det var novellen handlade om - det är komplicerat tycker jag när jag inte får bilden klar från början. Men det är ju en utmaning också.
Boken utspelar sig både i Mexico och Chile och i USA. Och novellerna är baserade på hennes eget liv, utan att vara personliga.
Det var en spännande bok, i för mig ibland okända miljöer, och gav en inblick i liv som jag inte är bekant med. Jag kan rekommendera boken.
Alltså - jag gillar ju Lena Anderssons språk otroligt mycket. Varje bok som jag har läst av henne så blir jag så glad av språket. Och den här boken är inget undantag.
Den här boken är en uppföljning av Sveas son, som berättar om folkhemmets början och uppbyggnad. Dottern handlar om folkhemmets uppgång och fall. Eller åtminstone dessa stora förändring.
Dottern Elsa som satsar på idrotten, som får problem med ätstörningar, som reser till USA som aupair och möter en annan verklighet.
Lena Andersson beskriver problemen sakligt och egentligen ytligt. Men ändå tydligt.
Jag kan verkligen rekommendera boken för läsning. Den är lättläst och nästan svår att lägga ifrån sig.
Ja, det här var ju en spännande bok och berättelsen om en spännande kvinna som jag hade mycket dålig koll på. Och också berättelsen om en spännande tid i början av 1900-talet.
Hilma af Klint var ju en andlig sökare och skulle säkert i dag fått ett antal diagnoser av olika slag. Hon var med i teosof, och var intresserad av spiritistiska samfund, sökte det större och andliga utanför den vanliga kyrkliga sfären. Något som inte var ovanligt vid den tiden.
Men det Hilma af Klint framför allt gjorde var att använda sin konstnärliga talang till att måla abstrakta bilder under andlig påverkan. Bilder som inte visades och som inte hade någon like under sin samtid. Bilder som hon målade till det tempel som hon och hennes vänner tänkte skulle byggas.
Målningarna gömdes sedan undan och förvaltades av en släkting innan de, långt efter hennes död visades upp och räddades för eftervärlden.
Det var en mycket spännande bok om en spännande människa.
Det här var något så ovanligt som en (i mitt tycke) väldigt bra Feel-good. Även om det gick att lista ut redan från början hur det skulle sluta - så funkade konceptet och invecklingarna.
Den röda tråden är "Stolthet och fördom" en bok som återkomma i så många böcker. (En bok som jag kanske borde läsa? Jag har sett filmen, men just den versionen fick inte så bra kritik av huvudpersonen i den här boken...)
Verity är en introvert kvinna i 28-årsåldern. Hon jobbar i bokhandeln som nästan enbart säljer kärleksromaner. Hon har fyra systrar som alla "tar plats". Själv söker Verity mycket egentid och behöver lugn och ro. Men - det visar sig att hon även behöver en pojkvän - för att få tyst på släkt och vänner. Och den påhittade pojkvännen, havsforskaren Peter Hardy, byts ut mot en riktig låtsatspojkvän, som också behöver en låtsatsflickvän för att klara sommarens alla bjudningar.
Ja, ni kan lista ut resten... Men den är ändå ganska komplex, historien flyter på och det är både smålustigt och lite spännande.
Jag kan rekommendera boken. Men varför den ges ut på Historiska medier är för mig en gåta.
Som ett sommarprogram - så känns den här boken. Petra Meda kåserar och beskriver sin uppväxt i Sävedalen, ömsint, klarsynt, med distans och humoristiskt. En lättläst bok där du får en kort inblick i Petra Medes barndom.
Det här är den fristående men fjärde delen om Angelika - ödesgudinnan som har en frisörsalong på Gotland. En frisörsalong där du inte bara kan få håret klippt utan även få ditt liv förändras genom att nya relationer skapas.
Men trots att Angelika jobbar med andras relationer så fungerar det inte så bra med hennes egen. Och det visar sig att hennes pojkvän återvänder till sin tidigare flickvän, som väntar hans barn.
Och själv känner Angelika något i bröstet, en förändring som skrämmer henne och som går och kollar upp.
Jag är inte säker på att jag läst alla tre tidigare delarna, men det är som sagt en fristående del. Och den funkar bra. Feelgood - javisst. Men med lite djup. Enkel att läsa. Men ger inte så mycket avtryck.
Den stora skrivboken handlar om två pojkar som lämnas hos sin mormor eftersom mamma inte kan ta hand om dem under kriget. Boken skrivs ur pojkarna perspektiv, men ändå inte. De har nästan övernaturliga krafter, och ändå inte. Mormodern är inte snäll, men de lyckas hantera sitt liv där.
De träffar en massa olika personer och de hanterar och strukturerar upp sitt liv. Som slutar med att den ena tvillingen flyr. Slut på den boken.
Nästa bok Beviset - handlar om fortsättningen. Fast ändå inte. Eller jo, kanske.
Och sista boken, Den tredje lögnen, då börjar jag undra om något är sant. Vad hade hänt om jag inte hade läst den - då har jag en helt annat syn på de två första böckerna. Och hade jag inte läst den andra så hade jag haft en helt annat syn på den första. Ja, det är oerhört komplext. Och spännande.
Och lite knäppt. De tre böckerna är en stor skröna helt enkelt.
Ok, det här är en lättsam feelgood-roman där allt faller på plats hela tiden. Emily jobbar inom förlagsbranschen och kämpar på med författare och att sälja in deras böcker. Förlaget ägs av ett syskonpar som inte kan dra jämt. Och Emily ligger i skilsmässa och har en son.
Att Emily inte riktigt klarar vardagen utan sin man beror på att hon har en diagos - som hon plötsligt och ganska enkelt får och får ganska fort hjälp.
Ja, det är som sagt en lättsam bok, där det löser sig, även om det är relationsproblem, problem för med företaget och annat. Den här boken gav inte så stort avtryck, men var som sagt lättlyssnad. Men jag tror inte jag vill rekommendera den. Jag blev faktiskt mest irriterad när jag läste den (lyssnade). Men det kan ju ha berott mer på mig än på boken.
Det här är en nyckelroman, av Cecilia von Krusenstjerna (som hon hette då). Nu har hon tagit tillbaka sitt flicknamn, Gyllenhammar.
Boken är på många sätt en smärtsam roman med starka självbiografiska drag om en uppväxt i en familj där fadern är en dynamisk industriledare och mamman har fastnat i ett mönster av att inte kunna ta hand om någon annan än sig själv och sin tvåsamhet med maken.
Vad gör det men en människa som växer upp? Hur präglar det hennes egna förhållanden?
Språket är lätt, men historien är som sagt ibland smärtsam, särskilt som det är så tydligt en självbiografisk roman.
Den saknade systern. I den sista, eller kanske senaste, boken om de sju systrarna så har det snart gått ett år sedan Pa Salt dog. Systrarna ska återsamlas för att ha en minnesstund på havet, där Pa Salt försvann. Alla systrarna har mer eller mindre hittat sin historia.
Men kan det vara så att de har hittat den sista systern? Mycket tyder på det och nu börjar en jakt på denna syster som visar sig bo på Nya Zeeland. En ring är det föremål som bevisar sambandet. Men det är många förvecklingar och de olika systrarna, som befinner sig i olika delar av världen, kopplas in och får letar tillsammans.
Romanen är spännande och det blir många olika trådar som definitivt hänger i luften. Och vem var egentligen Pa Salt? Den här boken känns mer som del två i en triologi - dvs, det berättas en historia, men det är så tydligt att det finns mer och detta inte är slutet.
Tyvärr dog ju författaren Lucinda Riley tre veckor efter boken kommit ut. Men enligt uppgift ska det finnas material så att en sista avslutande del också kan komma ut. Och jag tycker att det behövs - för det saknas flera pusselbitar i detta gigantiska pussel med livsöden och historia.
Går det att lära sig att vara lycklig? Vad är lycka? Micael Dahlén benar ut begreppen och ja, jo, jag skulle nog kunna säga att han tycker att det går att lära sig att vara lycklig.
Att mitt tänkesätt och mitt sätt att förhålla mig till livet faktiskt påverkar hur jag ser på mig själv och min förmåga att känna mig lycklig.
Det här är en bok som jag faktiskt skulle vilja diskutera i en bokklubb. (Fast det har jag inte gjort). Eller med andra vänner en trevlig kväll. Den var lättläst och tänkvärd.
Shirin bor tillsammans med sin man och deras lilla dotter. Mannen är ute i kriget och kommer hem, förstörd av kriget, drogerna och våldet. Livet i lägenheten blir som ett fängelse. Shirin får inga pengar av sin man, hon får själv hitta olika försörjningsmöjligheter, men varje gång stoppar maken henne. Han är våldsam och till slut ger Shirin upp.
Hon får inte hjälp av sin mamma och pappa, men hennes mormor, som har varit i Frankrike och har pengar hjälper henne och dottern att fly. Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig.
Boken är fortsättning på berättelsen om Shirin, om hennes familj, hennes uppväxt, hennes liv och hur kvinnor har det i Iran före och under kriget. En så annorlunda verklighet mot den som jag själv har som erfarenhet.
Och ändå är det mycket som är likt. Om att inte våga lämna, att tro att det ska bli bättre.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken. Den var mycket intressant och den gav vackra och fina miljöskildringar av ett Iran som blomstrar, om god och vacker mat och lukter.
Feelgood. Ja, det kan man verkligen säga. Någon slags happy ending, mycket känslor, människoöden och relationer. Allt i en härlig, småputtig lagom stor blandning.
Funkar det? Ja, absolut. Blir det för mycket ibland. Ja, absolut. Gör det någonting? Nej, det är skönt att det får vara så - att saker kan slås in med en fin rosett och vackert papper och sedan få bli en fin gåva.
Här möter vi Agneta, som närmar sig 60 år. Båda barnen har flyttat hemifrån och hör bara av sig när de vill att hon swishar pengar. Maken tror att de lever i en tvåsamhet och delar hans intressen, medan Agneta gör allt för att göra honom glad samtidigt som hon försöker överleva och vara sig själv. Vem det nu är? Det vet hon inte riktigt själv. Hon känner sig helt färglös och är alltid den på jobbet som ingen kommer ihåg.
Så plötsligt en dag läser hon en annons om att bli au-pair i Frankrike och efter några olika turer befinner hon sig på väg ner till en okänd by, för att ta hand om en okänd pojke - utan att kunna någon franska.
Pojken visar sig vara en äldre svensk man som är på väg att bli dement och som bor på ett stort slott som han delat med sin pojkvän Andrée, en konstnär i många, många år. Sedan ett par år är Andreé död och demensen har blivit värre.
Agneta hanterar både detta, sin egen make Magnus som ringer och ställer krav, och livet i Frankrike på sitt naiva, spontana och aningslösa sätt. Och givetvis blir det, efter olika förvecklingar och olika turer spännande och slutar bra.
Relationer är alltid intressant att ta del av. Även om vi här bara skrapar på ytan. Men - som jag sa i början, det gör inget. Det är skönt. Och det slutar bra.
Det är feelgood på högsta nivå och boken är definitivt läsvärd.
Jag har läst några olika böcker av Håkan Nesser, han har ett speciellt sätt att berätta. Den här boken hör, till skillnad från några andra jag läst, till en av de mer lättbegripliga.
Här möter vi den åldrande Adalbert Hanzon, som kämpar på i vardagen, med krämpor och sviktande minne. En ganska grinig gubbe - men på intet sätt så grinig som hans "kamrat" och dryckesbroder, som han träffar regelbundet. Då de sitter och dricker Whiskey, Trocadero och gnabbas och grälar hela tiden.
Att båda har ett förflutet som inte är det bästa blir klart. Båda har suttit i fängelse, för brott de har begått.
En dag möter Adalbert en person från sitt förflutna, en person som betytt så mycket för honom och som på många sätt påverkat hela hans liv. Men är det hon? Eller är det någon annan? Och vad betyder det i så fall att hon är tillbaka?
Boken är lättläst, spännande och lite småputtrig. En trevlig bok att fördriva några kvällar med.
Detta är tredje delen i Jan-Philipp Sendkers Kina-svit. Jag har läst första delen i sviten: "Viskande skuggor"
Här möter vi återigen Paul som nu lever med sin fru Christin och deras fyraårige son David på ön utanför Hong-Kong. Men så drabbas familjen av det värsta som kan inträffa, sonen David blir kidnappad. Ett fasansfullt dygn följer, men sonen kommer tillbaka.
Men nu måste familjen ta sig till Amerikanska ambassaden, för att få hjälp. Hjälp undan den starka och inflytelserika familjen som kidnappat David och som inte skyr några medel för att få honom tillbaka. Och återigen står Pauls kamrat Zhang till hans bistånd. Zhang som nu har lämnat sin polisbana och är munk.
Paul och Christin flyr och är helt beroende av helt okända människor, som de inte vet om de kan lita på eller inte.
Boken ger inblick i vackert men ett mycket komplicerat och komplext Kina. Om människor och öden som ligger så långt från det som jag har som vardag.
Boken handlar om Shirin och hennes uppväxt i Teheran före och under kriget. Hur det var att växa upp i familjen, med hennes bröder, med hennes farbröder, hennes farmor och mormor. Om huset, maten, lekarna och skolan, affärerna. Och hur kvinnor behandlades och hur hon till slut blev bortgift, mot sin vilja.
Boken ger en fantastisk inblick i en värld som är så främmande från min. En fantastisk inblick i en värld som bär stolthet över landet och över traditionerna - men som också lyfter det som är komplicerat och svårt. Om hur kvinnorna har det i ett samhälle där kvinnorna egentligen inte räknas alls.
En Lucy Dillon med allt vad Lucy Dillon brukar bjuda på. Kärlek, komplicerade relationer och hundar. Allt kärleksfullt beskrivet.
Här möter vi Jeannie som är på väg till sitt bröllop med Dave. Iklädd sin bröllopsklänning, med pappan i bilen får hon panik. Hon vill verkligen inte gifta sig - allt har gått så fort. Så hon försöker få tag på Dave men kommer till hans telefonsvarare. När hon väl får svar är det inte Dave som svarar. Det är hans bestman som berättar att Dave råkat ut för en fruktansvärd bussolycka.
Så istället för att åka till kyrkan hamnar Jeannie på akuten och sedan traumaavdelningen där hon tillsammans med Daves mamma vakar över Dave. Den blivande svärmodern som tror att Jeannie är förvivlad för att bröllopet inte blivit av. Och Jeannie förtvivlad för att hon inte vågar berätta hur det är.
En riktigt spännande feelgood med några olika twistar. Och så givetvis hundar, hundar som räddas, hundar som hittar sin husse eller matte.
Så, känner du för en feelgood om relationer och hundar så är den här boken att rekommendera.
Posy bor i sitt släkthus, som har funnits i familjen i flera generationer. Hon återvände när hon var ganska nygift med sin man och familj, en pojke och en på väg. Maken dör innan andra pojken föds. Och Posy sköter huset och trädgården själv.
Nu ska hon snart fylla 70 år och jobbar extra på ett galleri. Äldsta sonen är gift, men det går inte så bra för honom. Alla hans affärer slutar med katastrof. Han hustru sliter och jobbar och tar hand om de två barnen.
Yngste sonen kommer tillbaka efter att ha varit emigrerad till Australien i tio år.
Posy växte upp i huset tills hennes far dog i samband med andra världskriget. Posy får då växa upp hos sin farmor, eftersom hennes mamma i princip överger henne.
Det är familjehemligheter, spänning, romantik, relationer och historia.
Det var en spännande bok som jag kan rekommendera.
Detta är en fristående fortsättning på boken "Innan floden tar oss". Vi får följa Sofia som jobbar på Svenska ambassaden Bangladesh. Och hennes man Janne och deras två barn.
Sofia jobbar med ett program för att förstärka polisväsendet och åker ut på studieresa tillsammans med ett amerikansk program och företag. Mannen som jobbar på det företaget är dryg och otrevlig, men samtidigt är det något spännande över honom.
Janne har svårt att riktigt trivas som "medföljande" och får ett par timmar på internationella skolan för att jobba med relationerna mellan föräldrar från olika kulturer och deras barn.
Boken är spännande och det känns nästan som jag är där, lukten och värmen, alla människor. Jag rekommenderar den för läsning.
Boken utspelar sig i Helsingfors och handlar om kommissarie Jessica Neimi och hennes arbetskamrater. En kväll kallas de till ett makabert mord hos en berömd författare. Det är författarens hustru som blivit mördad. Men detta visar sig bara vara en pusselbit i ett stort och okänt pussel som är svårt att överblicka. När författaren, tillsammans med en polis, ska ta sig hem till huset sker en olycka och båda dör.
Jessica har egna hemligheter för sina arbetskamrater och mer och mer verkar det här fallet på något sätt ha med Jessica att göra.
Det här är den första boken på svenska av den finska författaren Max Seeck. Mycket spännande, det kommer säkert fler böcker av honom.
Gillar du thrillers och spänningsromaner så kan jag verkligen rekommendera den här boken. Jag lyssnade på den, Katarina Ewerlöf läser med röster och mycket dramatiskt. Det funkar inte alltid för mig - men i det stora hela går det bra.
Det här är en roman, som bygger på verkliga händelser. Inledningsvis står det att namn, vissa platser och situationer har lagts till eller tagits bort. Och där likheter med verkligheten har varit oavsiktliga. I alla andra fall är likheter med verkligen avsiktliga.
Så med den inledningen - det är något med den här typen av romaner som jag har svårt för. Jag försöker hela tiden förstå vem som är vem, vad som är sant eller inte. Jag borde nog släppa det och istället bara läsa boken som bok.
Det här är ju en fullständigt vansinnig historia från början till slut. Också därför att den i princip är sann. Så jag vet inte vad jag ska säga om det här egentligen. Är den bra skriven? Tja, kanske det. Den är lättläst. Det är spännande. Det är lite som att läsa en smaskig skvallertidning.
Det finns mycket skrivet om det som hände Filadelfiaförsamlingen i Knutby. Och det finns dokumentärer på TV.
Men jag tycker nog inte att den här boken är något bra egentligen. Så jag vill nog inte rekommendera den. Å andra sidan är det ju bra att ha koll på det här - så att det inte händer igen!
Eftersom jag hade läst om Elin Wägner så vill jag läsa något av Elin Wägner. Den enda boken som fanns som hörbok i Storytel var Norrtullsligan - som är Elin Wägners första bok.
Tyvärr var den här boken "lättläst" och därför ett enklare språk. Så jag tyckte mycket gick förlorat. Men oavsett det så var det en intressant bok. Fyra flickor som delar en lägenhet i Stockholm. Hur de kämpar på sina jobb, hur de önskar sig högre lön, hur de antastade på jobbet, hur de vill gifta sig, hur de ifrågasätts av männen...
Ja, trots att boken är över hundra år gammal så känns det som om mycket fortfarande är väldigt aktuellt. Men jag borde läst den "riktiga" boken och inte en lättläst version.
Nästan 700 sidor eller 28 timmar och 35 minuter om du lyssnar. Det är ett gigantiskt verk det här. Jag var lite tveksam till att börja med - men sen var det svårt att sluta (lyssna, som jag gjorde).
Den enda kritiken mot uppläsningen (som jag också sett på fler ställen) är att det är tråkigt att det inte pratas göteborgska när det på många ställen pratas om att det sägs på göteborgska.
Boken handlar om Martin Berg som är förläggare. Hans bokförlag ska 25-årsjubilera. Hans bästa vän, den berömda konstnären Gustav Becker, ska hålla en retrospektiv utställning på Konstmuseet. Vi får följa Martin och Gustavs uppväxt, hur de träffas i tonåren och vad som händer. Hur Martin har författardrömmar och hur Gustav kämpar med sitt måleri.
Sen möter vi även Rakel som är dotter till Martin och han hustru Cecilia. Cecilia som också var ett ben i de tre musketörerna - Martin, Gustav och Cecilia. Men Cecilia är försvunnen sedan många år. Och det är väldigt oklart vad som hänt.
Boken "lunkar på". Samtidigt som den är spännande och vardaglig. Det är ett bra språk och välskrivet. Och det är en spännande och intressant historia.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken för läsning.
Ja, jag är väl sist på bollen här. Allt är säkert skrivet om den här boken. Men nu har även jag läst den.
Först så tyckte jag den var väldigt tråkig. Den är dock lättläst, korta versen "hon sa... han sa..." och sedan böljar grälet igenom 180 sidor. Tragiskt, utlämnande, elakt, sorgligt.
Men jag kan ändå inte låta bli att fascineras. Inte så mycket över historien i sig, för det är som sagt bara tragiskt. Men över sättet boken är skriven på. De korta verserna gör ändå något med rytmen. Mellan verserna är insprängt meningar från sånger, eller titlar på andra böcker.
Ja, för att vara min första punktroman så blev jag ändå fascinerad, fast jag inte trodde det.
Men jag vill trots detta inte rekommendera boken. För det är egentligen mest bara supertragiskt.
Visst går det att fundera på vad som hade hänt om jag hade varit född och uppvuxen på ett annat ställe på jorden. Om jag inte var född i Sverige utan kanske i Afghanistan? Hur hade mitt liv gestaltat sig då?
Nadia Hashimi har skrivit en bok där vi får följa två kvinnor och deras öde i Afghanistan. Dels är det Rahima som lever i en by utanför Kabul. Hennes far är drogberoende och därför också beroende av sin "chef", Abdul Khaliq, som driver en gerilla-melis och "firma".
Rahima och hennes två systrar blir bortgifta och Rahima blir Abdul Khaliq fjärde hustru, bara 13 år gammal. Ett liv som blir helt annorlunda mot det hon hade innan. Eftersom Rahima är uppvuxen enbart med systrar levde hon under ett tag som bacha posh, en "pojkflicka". Hon agerade pojke och fick alla de privilegier som en pojke har med frihet att röra sig fritt osv. Detta för att kunna göra ärenden för sin mamma och skydda sina systrar. Men detta får ett tvärt slut när flickorna gifts bort.
Rahima har en moster som försöker hjälpa flickorna, före och efter giftermålet. Mostern berättar om en äldre släkting, Shekiba, som också levt som en bacha posh och hur hennes liv formades.
Båda berättelserna är skrämmande, men otroligt intressanta och spännande. Och jag uppskattar min egen uppväxt och mitt samhälle, som alltid kan bli ännu bättre, men som ändå bjuder på en helt annan kvinnosyn och frihet.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken och jag såg att författaren kommit ut med ytterligare en bok, som jag ska försöka läsa.
Jag tänker på min arbetskamrat som inför 8 mars berättade om de kvinnor hon träffat från Afghanistan.
![En spricka i kristallen. Roman. [Utg. av] Bonnier Fakta.](https://www.antikvariat.net/files/store_pix/pix37809_0.jpg)
