En punktroman
2016
180 sidor
Ja, jag är väl sist på bollen här. Allt är säkert skrivet om den här boken. Men nu har även jag läst den.
Först så tyckte jag den var väldigt tråkig. Den är dock lättläst, korta versen "hon sa... han sa..." och sedan böljar grälet igenom 180 sidor. Tragiskt, utlämnande, elakt, sorgligt.
Men jag kan ändå inte låta bli att fascineras. Inte så mycket över historien i sig, för det är som sagt bara tragiskt. Men över sättet boken är skriven på. De korta verserna gör ändå något med rytmen. Mellan verserna är insprängt meningar från sånger, eller titlar på andra böcker.
Ja, för att vara min första punktroman så blev jag ändå fascinerad, fast jag inte trodde det.
Men jag vill trots detta inte rekommendera boken. För det är egentligen mest bara supertragiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar