onsdag 12 mars 2014

Tillsammans för livet



Tillsammans för livet
Mission och evangelisation i en värld i förändring
Kyrkornas världsråd
Svenska missionsrådet och Sveriges kristna råd
54 sidor
2013

Det här är ett missionsdokument som är framtaget av Kommissionen för mission och evangelisation (CWME). Arbetet med dokumentet har hållit på sedan 2006 och presenterades vid Kyrkornas världsråds (KV) generalförsamling 2013 i Busan. KV centralkommitté godkände enhälligt dokumentet redan 5 september 2012.

Detta dokument ersätter det som antogs 1982 "Mission och evangelisation: Ett ekumeniskt dokument".

Dokumentet är uppdelat i 112 punkter. Korta stycken som beskriver vad mission och evangelisation är. Mycket ord. Mycket religiösa meningar. En del är stycken är riktigt bra - annat känns mest som en radda av religiösa  - ja, jag vill inte säga floskler - men ord, ord, ord.

Det pratas väldigt mycket om Anden, om den heliga Andes mission genom den treenige Gudens mission. Boken bygger på fyra huvudrubriker
  1. Missionens Ande: Livets andetag
  2. Frihetens Ande: Mission från mariginalerna
  3. Gemenskapens Ande: Kyrka i rörelse
  4. Pingstens Ande: Goda nyheter för alla
De sista 10 punkterna (102-111) sammanfattar dokumentet.
  1. Vi hävdar att syftet med Guds mission är liv i överflöd (Joh 10:10) och det är kriteriet för hur vi identifierar mission.
  2. Vi hävdar att mission börjar med Guds skapelseakt och fortsätter i återskapandet, genom den heliga Andens livgivande kraft.
  3. Vi hävdar att spiritualitet är den källa som ger kraft för mission och att mission i Anden är förvandlande.
  4. Vi hävdar att Guds Andes mission är att förnya hela skapelsen.
  5. Vi hävdar att dagens missionsrörelser växer fram från det globala syd och öst, går i flera riktningar och är mångfasetterade.
  6. Vi hävdar att marginaliserade människor är aktörer för mission och utövar en profetisk roll som understryker att livets överflöd är till för alla.
  7. Vi hävdar att Guds ekonomi bygger på värderingar av kärlek och rättvisa för alla och att en förvandlande mission står emot avgudadyrkan av den fria marknadsekonomin.
  8. Vi hävdar att evangeliet om Jesus Kristus är goda nyheter för alla åldrar och platser och att det bör förkunnas i kärlekens och ödmjukhetens ande.
  9. Vi hävdar att dialog och samverkan för livets skull är en del av mission och evangelisation.
  10. Vi hävdar att Gud rör vid och ger kyrkan kraft i mission.
Jag hoppas att det här blir ett dokument som diskuteras ute i församlingarna. Jag tror att det behövs.
Jag saknar att det pratas ganska lite om Jesus Kristus (även om det finns några skrivningar) i dokumentet. Men det gäller att komma ihåg att det är ett dokument som är framtaget tillsammans med flera olika kristna kyrkor och är antaget av Kyrkornas världsråd.

Här kan du läsa hela dokumentet:

söndag 9 mars 2014

I kroppen min - resan mot livets slut och alltings början

I kroppen min -  resan mot livets slut och alltings början
Kristian Gidlund
Forum (Månpocket)
2013
329 sidor

Kristian Gidlund är musikern och författaren som skriver om sin kamp mot en obotlig cancer på en blogg som sedan blev en bok.  Det ytterligare en bok som kom ut postumt efter hans död. I kroppen min - vägsjäl.(Forum förlag)

Den här boken berättar väldigt naket om sjukdomen, vad Kristian tänker och vad som händer.

Kristian är duktig på att skriva och det är en lättläst bok - trots ämnet. Eftersom boken bygger på bloggen så är alla kapitel korta.

Det jag tänker på när jag läser boken är just de existensiella frågorna som Kristian ställer som liksom aldrig får ett svar. Han lyfter frågan om eutanisi (dödshjälp) utan att egentligen svara eller föra frågan vidare. Han lyfter frågan om vad som händer efter döden utan att jag kan läsa mig till att han försöker ge ett svar.

Han var med i TV-programmet "Annas eviga, om döden" men det programmet har jag inte sett.
http://www.svt.se/annas-eviga/annas-eviga-om-doden
Han var också med i Jills veranda som sändes i februari 2013. 
http://www.svt.se/jills-veranda/kristian-gidlund-fick-gora-sin-dromresa-till-nashville

Det är svårt att säga att man inte gillar boken. Och jag tycker det är en helt OK bok. Den är smärtsam, nära och den lyfter svåra frågor.

Jag hade kanske önskat att han hade utvecklat sina blogginlägg i boken. Utvecklat hur han tänker. Men jag kan också förstå att det han går igenom, allt det djävliga, gör att han inte orkar skriva mer än han gör.

Jag gillar titeln.

http://ikroppenmin.blogspot.se/

måndag 24 februari 2014

Det händer när du vilar

Det händer när du vilar
Det händer när du vilarTomas Sjödin
Libris förlag
2013
120 sidor

Den här boken har jag läst på min iPad via bibliotekets utomordentliga lånetjänst, där man kan låna e-böcker. (Detta kan jag verkligen rekommendera).

Men när det gäller just den här boken så är det nog så att jag kommer att köpa den i pocket. Det var så många ställen som jag ville stryka under och återvända till!

Tomas Sjödin skriver på sitt lågmälda sätt om vila. Om vad som händer när man stannar upp regelbundet och låter livet komma ikapp. Han använder judarnas sabbat som exempel och vägledning.

Och jag känner igen mig i mycket av det han skriver. Och han sätter fingret just på det viktiga, rytmen, andhämtningen i livet, vikten av att våga lyssna och andas - inte bara springa och konsumera.

Det finns flera saker i boken som jag vill återvända till. En sak som jag kommer ihåg är att judarna använder sabbaten till att endast lovsjunga Gud. Det förekommer inga förböner under sabbaten, man ber inte om något eller för någon annan. Man ber bara till Gud. Och så jämför jag det med våra gudstjänster där vi just har en stort (och viktigt!) förbönsmoment i vår gudstjänst. När ägnar vi i Svenska kyrkan tid åt att bara lovsjunga och tillbe Gud?

Är detta en bok man bör läsa när man är på semester (som jag gjorde?) Tja, kanske det. Men jag tror att den nästa är viktigare att läsa när man är mitt i vardagslivet.

Jag kan verkligen starkt rekommendera att läsa den här boken!

(PS Jag har som jag skrivit i min blogg väldigt svårt för att läsa religiös litteratur. Tomas Sjödin är ett undantag. När jag väl kom in i boken så gick det av bara farten… men det kanske också var för att jag var på semester?)

lördag 22 februari 2014

En faders synder

En faders synder
Cliftonkrönikan
Jeffrey Archer
Damm förlag
2012
315 sidor

Detta är del två i krönikan om Harry Clifton.

Andra världskriget pågår för fullt i Europa och England har just förklarats krig mot Tyskland. Harry bestämmer sig för att skjuta upp sina studier på Cambridge, som just ska starta, och försöka få tjänst inom marinen och skaffar sig erfarenhet genom att gå som lärling på ett fraktfartyg. Men fartyget möter tyskarna och utsätts för torpedbeskjutning och båten sänks. Harry räddas tillsammans med Tom Bradshaw av ett fartyg som är på väg till Amerika.

Tom avlider och eftersom ingen vet vem de är så tar Harry Toms plats, för att på detta sättet lösa alla problem för Barringtons, som uppstod när Harry och Emma skulle gifta sig.

Giles Barrington tar också värvning och Emma vägrar tro att Harry verkligen är död. Hon sätter sig på ett skepp till Amerika för att ta reda på vad som hänt.

Vi får följa de olika personerna i Harrys liv under de intensiva krigsåren på olika ställen i världen.

Och hur är det nu? Är Harry son till Hugo Barrington eller inte? Är det han eller Giles som ska ärva titel och hela familjeföretaget? Och kommer Emma att kunna få återförenas med sin Harry?

Även andra delen av Cliftonkrönikan var en spännande bok med många vändningar och förvecklingar. Svår att lägga ifrån sig och lättläst. Jag kan verkligen rekommendera den till läsning.


torsdag 20 februari 2014

Harrys sång

Harrys sång
Cliftonkrönikan
Jeffrey Archer
Damm förlag
2011
340 sidor

Harry föds strax före 1920, son till en stuveriarbetare i Bristol hamn. Pappan avlider, enligt mamman under kriget, men det förstår Harry senare att det inte stämmer.

Harry har tänkt att gå i sin faders fotspår och arbeta i hamnen tillsammans med sin morbror Stan. Men det visar sig att Harry har läshuvud och framförallt så kan han sjunga. Han får därför ett körstipendium och får gå på en fin privatskola, där han får två väldigt goda vänner, Giles Barrington och Deakins. Med deras hjälp blir livet på internatskolan lättare.

Men vad är det som hänt Harrys far egentligen? Och hur ska Harrys mamma klara av skolavgifterna? Och varför är Barringtons far Hugo så avogt inställd till Harry?

Det finns många frågor och en del svar får vi allteftersom. Genom berättelsen från Harry, hans mamma Maisie, Hugo Barrington och personer i Harrys närhet.

Det här är en släktkrönika med många olika vändningar. Den utspelar sig i engelsk överklassmiljö och engelska arbetarkvarter. Vi har hela kittet med internatskola, uniformer, uppförande och oskrivna regler. Allt är rätt så förutsägbart, men oavsett detta så är det en väldigt bra bok och lättläst, svår att släppa ifrån sig.

Jag kommer att läsa de följande delarna också. Jag rekommenderar boken.

söndag 16 februari 2014

Analfabeten som kunde räkna

analfabeten_inb_lowAnalfabeten som kunde räkna
Jonas Jonasson
Piratförlaget
298 sidor
2013

Jonas Jonasson skriver skrönor. Stora, roliga och fantasifulla skrönor. Han började med Hundraåringen som hoppade ut genom fönstret och försvann och nu är det Analfabeten som kunde räkna. (min recension av Hundraåringen kan du läsa här>>)

Jag tillhör dem som gillade Hundraåringen. Och jag gillar även Analfabeten, även om det i mångt och mycket bygger på helt samma koncept som hans första bok.

I den här boken får vi följa Nombeko, född och uppvuxen i en av Sydafrikas kåkstäder. Det visar sig att Nombeko är ett matematiskt geni, självlärd. Ingredienser i boken är också Sydafrikas kärnvapenprogram, tre kinesiskor med stort födgeni och en galen svensk som går från rojalist till manisk republikan.

Boken är rolig, hysterisk och faktiskt på sina håll rätt så samhällskritisk.

Jag tyckte den var helt OK och kan verkligen rekommendera den för läsning.

tisdag 11 februari 2014

Vinteräpplen

Vinteräpplen
Josefin Sundström
Forum
2010
262 sidor

Detta är Josefin Sundströms debutbok. Hon har också skrivit Boel och Oscar (den har jag recenserat tidigare här>>).

Vinteräpplen utspelar sig i det svensktalande Finland på Kaskö. Vi får följa tre generationer kvinnor under 1900-talet.
Susanna som har en massa barn, tillsammans med samma man. Men han är aldrig hemma, han är musiker och kommer bara hem så att det kan bli fler barn. Susanna får vara mamma och pappa och klara hus och hem ensam.  Och på sitt karga och praktiska vis så gör hon det.

Hennes yngsta heter Mari och hon blir den av syskonen som får jobba hårdast hemma. Hon går i skolan, men kan inte läsa och blir därför klassad som trög av sin lärare.
Så, när Susanna behöver mer hjälp får Mari så får hon sluta skolan och bara hjälpa till hemma.

Och sen har vi Tova, som växer upp under 50-talet och som bara 16 år gammal möter mannen som hon blir så kär i, Timo, och som hon flyttar hem till.

Boken börjar med att vi får följa Tova när hon tar sina två små flickor och lämnar sin man och ska fly till Sverige. Och sedan blandas nutid med återblickar från Susanna, Mari och Tovas liv och varför livet blev som det blev.

Boken bygger på Josefin Sundströms egen släkthistoria även om det är en skönlitterär bok.

Jag tycker att det var en väldigt bra bok, lättläst och med ett bra språk. Ämnet - kvinnor som på olika sätt måste klara sig själv och ta hand om sin egen situation, är mycket bra skildrat.

Jag kan verkligen rekommendera boken.

onsdag 5 februari 2014

Kallad till diakon och präst i Svenska kyrkan, Biskopsbrev 2014

Kallad till diakon och präst i Svenska kyrkan
Biskopsbrev 2014
Svenska kyrkan
2014
75 sidor

Det här är ett biskopsbrev som beskriver bakgrunden och historien till varför kyrkan har präster och diakoner. De beskriver också vad löftena betyder som prästerna och diakonerna avger vid vigningstjänsten.
Och de går igenom vad som förväntas av en präst och diakon. Teologiskt, personligt, känslomässigt och som ledare.
Sist går de också igenom hur processen ser ut när man fått en kallelse och vill bli präst eller diakon. Hur ser antagningen ut och hur hur fungerar det rent praktiskt.

Jag tycker, från mitt lekmannaperspektiv, att det var en bra, gedigen och uppriktigt genomgång av präst och diakontjänsterna. Jag blev också imponerad och glad över den kompetens som våra präster och diakoner får och förväntas ha när de kommer i tjänst i våra kyrkor.

Det är ett lättläst biskopsbrev och jag kan verkligen uppmana alla att läsa igenom det.
Det kan du göra här:

tisdag 4 februari 2014

Den tomma stolen

Den tomma stolen
JK Rowling
W&W
2012
526 sidor

JK Rowling är författaren som skrivit alla böckerna om Harry Potter. Den här boken är hennes första "vuxenbok".

Den utspelar sig i det lilla samhället Pagford där Barry Fairbrother oväntat avlider på sin 19-års bröllopsdag på väg in på middagen på golfklubben. I och med hans frånfälle blir det en tom plats i den lokala kommundelsnämnden. Ett nyval ska till och det visar sig att det finns flera intressenter till platsen.

Den här intrigen är egentligen väldigt spännande, särskilt för mig som själv är förtroendevald och kan se likheter inför val och nomineringar.

Men jag blir inte riktigt klok på vad Rowling egentligen vill med den här boken. Den börjar nästan som en liten smålustig beskrivning av alla de olika människorna som bor i Pagford. Men ju mer man läser ju mer inser man att det är varken smålustigt eller feelgood. Här får vi följa familjer i misär, familjer med missbruksproblem och med stora familjehemligheter.

Jag tycker Rowling försöker gripa över för mycket. Ingen av karaktärerna bottnar och ingen av situationerna kommer riktigt nära - även om jag inser att hon gör ett försök att få oss att förstå.

Jag ser framför mig de där deckarna som man ser på TV när de går i sunkiga områden med skrikiga människor och knarkarkvartar. De människoöden som svischar förbi (för det blir nästan så) och som också nästlar sig in i varandra, griper som sagt aldrig tag.

På bokomslaget så skrivs det många lovord. "Romanen bärs fram på skvallrets vågor, intrigerna är komplexa, romanen månghövdad…" Jo, det kan jag hålla med om. Men jag tycker att hon skulle koncentrerat sig på några av dessa människor och några av problemen istället för att gripa över hela samhället.

Jag tror inte jag vill rekommendera boken.

tisdag 21 januari 2014

Kyrkan vänder trenden 14 församlingar berättar

Kyrkan vänder trendenKyrkan vänder trenden 14 församlingar berättar
Red: Elisabeth Sandberg ( och Niklas Grahn)
Verbum
2014
135 sidor

Kyrkan vänder trenden är ett samarbete mellan Verbum förlag och Kyrkans Tidning. 14 församlingar berättar om olika projekt som de gjort i sina församlingar. Projekt som på ett eller annat sätt har påverkar församlingen och vänt en trend.

Eftersom det är ett nära samarbete med Kyrkans Tidning har flera av artiklarna också varit (eller kommer att) publicerade i tidningen. På det viset sprider sig också inspirationen vidare.

Det var en lättläst bok. Och den var inspirerande.

På några ställen fanns det också tips vad en församling kan tänka på om man funderar på att starta liknande verksamhet.

Jag blev särskilt inspirerad av prästen Jerker Alsterlund, präst i Västerås, som varit med och startat "drive-in" vigslar och "drop-in"-dop. När jag läser den här artikeln så berättar han själv hur han först nekat dessa människor som ville vigas (under två år!), men därefter fick fundera vem som var till för vem - egentligen.
Jerker Alsterlund har sedan fått pris som årets förnyare i samband med Gotlands kyrkvecka.

Det är 14 bra och intressanta exempel. Det som slår mig är att flera av dem inte är särskilt revolutionerade egentligen. De är i mångt och mycket vanligt församlingsarbete - som fått tydligare mål och tydligare inriktning.

Den här boken kommer inte att bli en kioskvältare och den kommer inte att bli en bok som håller i så många år. Den är ett nedslag i verkligheten just nu - men som sådan är den en inspiration under den här mandatperioden.

Möjligen skulle jag önska mig lite mer praktiska tips. "Så här gjorde vi" eller liknande. Jag skulle också önskat mig en mer djupgående teologisk fördjupning. Det det kanske kan komma i en uppföljning?

Jag kan rekommendera boken för läsning.

Mynewsdesk: Kyrkan vänder trenden>>

söndag 19 januari 2014

Onsala, Höstvinden och T.S. Eliot

Onsala, Höstvinden och T.S. Eliot
Sven Westerberg
Tre böcker förlag
2012
160 sidor

Återigen får vi möta Hanna Skogholm, rättpsykiatrikern. Hon är i England och har lovat att försöka få en värdering av ett frimärke som tillhör en av hennes mans arbetskamrater. I affären blir hon hänvisad till en expert som hon besöker i hemmet och där får hon en låda med svenska frimärken. I lådan ligger också ett brev som är upprinnelsen till den här boken.

Brevet får Hanna att söka reda på svar i Onsala.

Så långt handlingen i boken.

Men… alltså… jag vet inte riktigt vad det här är för bok egentligen. Andra böcker som jag har läst av Westerberg har varit spännande böcker, thriller eller kriminalromaner. Den här är inte det. Den är mer än "dröm" eller ett långt samtal som Hanna har med sig själv.

Boken hänger ihop med böcker som han har skrivit förut, bland annat sin debut "Onsalaaffären".

Jag vet inte om jag blev så klok på den här boken egentligen. (Det var också många år sedan jag läste Onsalaaffären och de andra böckerna).

Jag brukar egentligen gilla Westerbergs böcker. De utspelar sig i Östra Göteborg (där jag bor) och de brukar var spännande. Men den här boken var faktiskt bara mest konstig.

Nä… jag tror faktiskt inte jag skulle vilja rekommendera den. Men den var kort och den gick snabbt att läsa. Jag vill hellre rekommendera hans andra böcker!

torsdag 16 januari 2014

Tre veckor

Tre veckor
Birgitta Bergin
Tre böcker förlag
251 sidor
2012

Ulli blir uppringd av sin man, när hon är på jobbet, strax före jul och får veta att han sedan en tid har en annan kvinna och att han tänker flytta till henn och från Ulli och de två tonårssönerna. Ulli förstår ingenting! Allt kommer som en total överraskning.

Sen får vi följa Ulli och hennes, sönernas och Peters görande varje dag under tre veckor. Och det saknas verkligen inte händelser. Det är glöggkalas, bråk, bilolyckor, sex, rån, fylla, vänskap, träning, skolk - ja, jag kan nästan räkna upp vad som helst - så händer det Ulli och Peter under dessa tre veckor.

Är det en bra bok? Tja, ganska. Men jag fattar inte om den ska vara en djup bok. Eller om det ska vara en spännande bok. Eller vad den far efter egentligen.

Boken är dock lättläst och ger inblick i de svåra beslut och vägval som måste göras i samband med en separation och livsförändring.

Men jag vet inte om jag skulle rekommendera den egentligen.

måndag 13 januari 2014

Min mormor hälsar och säger förlåt

Min mormor hälsar och säger förlåt
Fredrik Backman
Forum
447 sidor
2013

Elsa är sju år och ska snart fylla åtta och har en mormor som gör allt för henne. Inte på det där viset att Elsa är bortskämd. Utan mera att hon alltid finns där för henne, hjälper henne i livet och förstår allt. Mormor är en mycket speciell människa och är på många sätt helt gränslös. Och Elsa har alltid någon att ty sig till.

Men mormor dör. Det innebär dock inte att hon inte finns där för Elsa. Men det blir på ett helt annat sätt. Det visar sig att mormor har levt ett helt annat liv innan hon blev mormor. Och nu blir det en slags skattjakt - men det handlar om att lämna över brev från mormor till människor som bor i huset där Elsa och mormor bor.

Fredrik Backman har återigen skrivit en bok om människor, känslor och närhet. Men den som förväntade sig en liknande bok som "En man som heter Ove" blir besviken. För den här boken är betydligt svartare, svårare och den tar längre tid att komma in i.

Men trots detta så är boken en feel-goodbok, en bok om att bry sig, att se bakom det vanliga, att ha fantasier och att hantera döden och svåra trauma.

Jag kan verkligen rekommendera boken.

20140119 PS Jo, det var en sak. En scen i boken reagerade jag på. Den är direkt en kopia från filmen "En oväntad vänskap" som jag hade sett dagen innan jag läste den i boken. Ingen fel i det, men… just saying…

måndag 6 januari 2014

En liten smula underbar

en-liten-smula-underbarEn liten smula underbar
Dawn French
p*
2010
380 sidor

Mo är gift och ska fylla 50 år och har två tonårsbarn hemma. Hon är psykiatriker och träffar hela tiden tonåringar och deras föräldrar som hon hjälper, men sina egna barn har hon ganska komplicerade relationer till. Hon håller på att skriva en bok och hon får en ny praktikant på jobbet.

Den här boken är skriven av Dawn French, skådespelare och bland annat med i den underbara serien "Ett herrans liv". Där spelar hon en kvinnlig kyrkoherde i en liten
engelsk by. Hon är fantastiskt rolig i den här TV-serien. Enligt recensionerna som finns att läsa om den här boken så skulle även den här boken vara fantastiskt rolig. "Man skrattar på varje sida".

Tyvärr kan jag inte hålla för ett öre! För det första är den skriven på ett ganska jobbigt sätt. Varje kapitel är antingen Mo eller hennes dotter Dora eller sonen (som heter Peter men som vill kallas Oscar, precis som Oscar Wilde) som skriver i form av dagboksanteckningar.

Det är rörigt, ganska gapigt, opersonligt och tråkigt. Fast det ska nog föreställa att det är roligt, engagerande och dråpligt.

Och pappan… han fick ett kapitel i boken. Det är i sista meningen vi får veta vad han heter. Han figurerar bara som någon slags bifigur i deras liv.

Nej, det här var faktiskt inte någon roligt eller bra bok. Den tog sig lite på slutet, men jag skulle trots det inte vilja rekommendera den.