2024
328 sidor
Dordi är polis och den första scenen i boken utspelar sig i Sollentuna, utanför Turebergskyrkan. (Lite roligt eftersom jag har varit där några gånger och känner igen mig.) Men strax efter den insatsen lämnar Dordi polisyrket av personliga skäl och satsar på sin konstnärskarriär istället. Och hon åker ut till familjens fritidshus ute på Rödlöga. Där bor hon i en stuga utan vatten och el och kan ägna sig åt sina tavlor.
En dag upptäcker hon en båt utanför, som verkar ha ankrat på skäret utanför hennes hus. Men det är något som inte stämmer och efter ett par timmar tar Dordi båten och åker ut till segelbåten, för att upptäcka en hel familj som är mördad.
Den polis som kommer och ska utreda fallet visar sig vara en gammal ungdomskärlek till Dordi, de hade en sommarförälskelse i tonåren just här på Rödlöga.
Fallet med den döda familjen visar sig ha kopplingar inte bara till nutid utan också till två-tre generationer tillbaks, och familjerna är kontakter och kopplingar som inte är helt enkelt att reda ut.
Boken är spännande - men, jag tycker inte Fischer lyckas hela vägen. Det är lite för orealistiska svängar. Dordi blir överfallen, men det följs inte upp. (Detta händer tom två gånger, utan att hon själv tycker att hon behöver mer än att låsa dörren). Hennes man försvinner och trots att det genomförs skallgång så får hon för sig att göra en massa andra saker. Så - nja, nej, jag känner inte att det är helt realistiskt ur alla synvinklar och genomtänkt ur alla kopplingar.
Men bortsett från det så är boken spännande och kan väl räknas som en "påskkrim" även om jag läste den lite innan påskhelgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar