onsdag 13 november 2019

Jag for ner till bror

Jag for ner till bror
Karin Smirnoff
Bokförlaget Polaris
2018
320 sidor
Uppläsare Lo Kauppi

Janakippo, som flyttade hemifrån för många år sedan, eller snarare flydde, återvänder till Smalånger och sin bror, som bor kvar hemma. Janakippo är konstnär och arbetar framför allt med lera. Syskonen är tvillingar, albino, och det finns ett alldeles särskilt band dem emellan.

Om boken står det "Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen".

Nej, säger jag - den här boken är verkligen inte kärleksfull, passionerad, varmt och trygg. Och den är inte from. Den här boken är bara rå och våldsam.

Den handlar om syskonen som vi allt mer får en insikt om att de har vuxit upp i en familj med en våldsam och fruktansvärd pappa "Fadren" som de kallar honom. Och deras mamma "Modren" som de kallar henne, lever i detta missanpassade äktenskap, blir slagen och våldtagen och väljer att inte se de övergrepp av olika slag som maken utsätter båda barnen för.

Det handlar om två maskrosbarn som har hanterat sin uppväxt på olika sätt i det vuxna livet. Och hur det har präglat dem och vilka avtryck det har satt. Hur deras liv på olika sätt är självdestruktiva.

När Janakippo återvänder har det skett ett mord i Smalånger, Maria har hittats död. Vem är det som har tagit död på henne? Och vem var hon egentligen? (Men det här är ingen deckare!)

Den här boken är den första av tre i en serie och Karin Smirnoff debutbok. Jag kan fundera över vad det är som driver en författare att berätta en historia som den här.

Kan jag rekommendera den för läsning? Det är inget fel på språket. Men den är så mörk och hopplös. Så du får välja själv.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar