Vägen är smal med livet är brett

Vägen är smal men livet är brett
Carl-Henric Jaktlund
Libris
2011
169 sidor

Detta är den andra boken som Carl-Henrik Jaktlund skrivit och givit ut. Den första boken "Jesus gick vidare och kyrkans står kvar" skrev jag om här>>

Den här boken är också lättläst och väldigt givande. Mycket luft på sidorna, korta stycken och ändå är nästan varje mening så full av innehåll. Jag har läst boken med en penna i handen och strukit under mening efter mening, sida efter sida.

Några exempel på sådant jag strukit under:

• Jesus sa aldrig "Jag är diket." Inte en enda gång. Däremot sa han att han är Vägen och Livet.
  
  
• När tron i stort sett bara blir en privat angelägenhet förloras en väldigt viktig dimension. Kristen är man i ett sammanhang, men blir inte tron personlig utan bara eller mestadels finns till i relation med andra så blir det också skevt och haltande.
  
  
• Det är viktigare att vara än att göra.
  
  
• Självuppoffrande människor som föraktat orättvisor, som reagerat mot snedfördelningar och stått upp för dem som varit utsatta. Inte så konstigt, så bör det nämligen gå om man tar rygg på snickarsonen från Nasaret.

Det märks att Jaktlund är ungdomspastor. Hans vilja att undervisa lyser igenom och det gör den bra. Och han pratar på ett sätt som får mig att lyssna i alla fall.

Jag kan varmt rekommendera den här boken till alla som på något sätt är involverade i församlingslivet!

Jesus gick vidare och kyrkan står kvar

Jesus gick vidare och kyrkan står kvar
Carl-Henric Jaktlund
Marcus Förlag
160 sidor
2009

Detta är en bok som är lättläst. Jag brukar inte gilla andlig eller religiös litteratur, för jag tycker ofta att författarna staplar religiösa klyschor på varandra. Men den här boken var inte alls så utan istället var den mycket lättläst.

Carl-Henrik Jaktlund tar oss igenom funderingar över kyrkornas ungdomsarbete och vad som händer med de ungdomar som är med i verksamheten - och varför kyrkan då inte växer mer. Vart tar ungdomarna vägen?

Och det är naturligtvis helt logiskt och riktigt att satsa på barn och unga. 70-90 procent av alla beslut om tro tas före 20 års ålder brukar det påstås och jag ser ingen större anledning att ifrågasätta påståendet. Det räcker att göra en enkel handuppräckning i vilket kyrkligt sammanhang som helst för att se att det stämmer.
(…)
De allra flesta är någon annanstans idag. Den stora merparten av dem som gick till min barn- och ungdomkyrka finns inte där idag, inte heller i någon annan kristen gemenskap. Vissa gör det, men den stora andelen har lämnat eller har ett passivt förhållande till kyrkan.

Känns det igen? Detta är inte endast ett frikyrkoproblem som Jaktlund beskriver - vi är många även i Svenska kyrkan som känner igen oss i beskrivningen. Något hände när vi var ungdomar, när vi åkte på läger och var på gudstjänster. Men sen…?

Hur kyrkan satsar på ungdomarna, som vi så ofta säger är framtidens kyrka. Jaktlund beskriver själv hur han som 20-åring blev insatt som ungdomspastor, helt oerfaren att sköta ungdomsarbetet. Vilket kanske inte var det mest lämpliga egentligen.

Hela boken har en röd tråd, Emmausvandringen. När Jesus vandrar med de två lärjungarna, lyssnar till vad de har att säga, undervisar dem från bibeln och sedan bryter bröd med dem.

Jaktlund skriver:

Kyrkans uppdrag är att förmedla sanning - Gud själv- till människor. Det är ärendet, uppdraget. Att backa på det området är en katastrof, då förloras existensberättigandet, Kyrkan, Jesus lärjungar, ska vittna om sin tro på honom, lära ut det han lärde dem - ge som gåva det de själva fått som gåva - och göra människor till lärjungar.

Han pratar om problemet med att vi har delat upp så mycket verksamhet i olika generationer. De finns inga äldre som kan dela med sig till de yngre. Mentorskapet saknas. Berättelserna, erfarenheterna.

Detta är en bok som borde läsas av alla som sitter i ett kyrkoråd, arbetar med ungdomar eller på något annat sätt är på något sätt intresserade av församlingsarbete.

Jag rekommenderar den varmt!