Det röda fältet

Det röda fältet
Mo Yan
Tranan
1997
483 sidor

Jo, jag gjorde ett försök. Jag har lyssnat på den här boken i 2,5 timme (på x1,5) via storytel. Jag tänkte att jag ville läsa en nobelpristagare.

Men nix, nej, no, no, no. Det här var gräsligt. Blod, skjutvapen och äckelpäckel hela tiden. Nej, detta var inget för mig. Jag lyssnar inte färdigt!

Jag kan inte rekommendera boken. Och jag tror inte att jag tänker mig att försöka läsa något av honom igen.

Så här står det om handlingen på förlagets webbsida:

En ung kvinna förs i bärstol genom den kinesiska landsbygden till sitt bröllop. Hon ska giftas bort med brännvinsfabrikantens son, som är spetälsk. Tre dagar efter bröllopet mördas han. En av männen som bar bärstolen blir hennes älskare. De skapar sig ett liv i byn vid brännvinsbränneriet, kring vilket oändliga fält av mörkröd sorghum breder ut sig, det sädesslag som försörjer bränneriet och även ger bönderna deras dagliga bröd. Men under de turbulenta 1920- och 1930-talen med fattigdom och banditväsende är tillvaron osäker. Paret konfronteras med både banditer och myndigheter, men står liksom alla andra inför sin största prövning då japanerna ockuperar området och varje dag blir en kamp för överlevnad.
"Det röda fältet" är en märklig väv av kärlek och grymhet, blod och poesi. Romanen, som väckte sensation när den gavs ut i Kina 1987, blev den kinesiske författaren Mo Yans (f. 1955) internationella genombrott och har även filmatiserats. Mo Yans böcker utspelar sig i ett på samma gång vackert och störande universum. Här återvänder han än en gång till sin hemtrakt Gaomi nordöstra socken, vilken i romanen beskrivs som ”den vackraste och fulaste, ovanligaste och vanligaste, heligaste och mest depraverade, hjältemodigaste och uslaste, mest stordrickande och hetast älskande platsen i hela världen”.