Inferno

Inferno
Dan Brown
Albert Bonnier förlag
2013
540 sidor

Så har Dan Brown gjort det igen. I den här romanen slängs vi (som vanligt) huvudstupa in i historien. Vår hjälte, Havardprofessorn Robert Langdon, (religiös symbolik) vaknar upp på ett sjukhus i Florens, skjuten i huvudet.

Han har inget minne av vad som hänt de senaste dygnen och vet inte hur han har kommit till Florens. Den kvinnliga läkaren som finns på sjukhuset (givetvis vansinnigt vacker och superinterlligent) försöker hjälpa honom att minnas och blir sedan hans hjälp och sällskap i den här boken.

När en lönnmördare tar sig in på sjukhuset och försöker döda honom startar en intensiv flykt som samtidigt är en jakt på hans minne.

Den här boken har temat Dantes inferno. Och Dan Brown undervisar oss om Dante och alla de fantastiska byggnader och konstverk som Langdon och hans sällskap besöker och ser under sin flykt och jakt. Det går i en rasande fart och på bara ett par få dagar har vi varit i flera olika länder. Snabba ryck, komplicerad intrig (vem är fienden?) lönngångar och mycket springande.

Dan Brown i ett nötskal.

Det problem som boken tar upp har en ovanlig upplösning på slutet. Och den väcker egentligen en större debatt. Även om det lösning som Dan Brown föreslår (?) eller väcker i den här boken är skrämmande, tycker jag.

Den första boken som jag läste av Dan Brown var fantastisk. Jag läste ut den på ett dygn. Den här boken hade inte samma sug. Kanske för att den på många sätt är uppbyggd på samma sätt. (Spännande intrig, ung vacker kvinna, snabba ryck och mycket jagande av personer hit och dit).

Med detta sagt så är det ingen dålig bok. Den är spännande. Jag får lära mig mycket om konst och symbolik. Om du gillar detta så rekommenderar jag Dan Brown.